Anonyma Alkoholister

En del har frågat mig på sista tiden om jag fortfarande går på AA-möten .(Anonyma alkoholister)
nej, det gör jag inte,jag upphörde för rätt så många månader sen med detta.
Diskuterade det här med en som har gått i många år som sa till mig att ibland kommer man fram till en punkt i mötesverksamheten där det inte ger något .Man har då kanske ,säger kanske kommit fram till en punkt då man är så att säga "färdig" med den delen i sitt liv.Alla är vi olika,känner ju människor som är skiträdda för att INTE gå dit i tron att de då faller för spriten igen.
Har ju hört många som just har berättat att AA är deras livlina för resten av livet.
Känner en man o kvinna som inte är alkoholister men har vuxit upp i hem där föräldrarna har varit missbrukare. De går på möten flera gånger i veckan sedan ca 20 år tillbaka, obs de har alltså inga egna missbruksproblem.
Ett tag gick jag på möten varje dag!
Kändes trist till slut och jag grejar mitt liv med så mycket annat som intresserar mig. Jag har aldrig haft den psykiska bundenheten till alkohol heller utan jag har alltid kunna vrida på och av kranen när jag själv har bestämt så! Detta är ju en lycka mitt i allt elände!
Varför gå på möten som känns onödiga?? Ibland går man vidare i livet vad det än må vara! Så har jag förhoppningsvis gjort!