■ Utrikesrelationer mellan länder skiftar med tiden. Men i få fall har de skiftat så radikalt som mellan Sverige och Israel. Det har länge saknats en utförlig genomgång av detta, och därför ligger boken Från Stockholm till Jerusalem väl i tiden.
Författaren, fil dr Daniel Schatz, har ägnat 15 år åt att samla material till boken, genom tidigare opublicerat material och djupintervjuer med personer verksamma inom svensk Mellanösternpolitik.
Schatz går grundligt tillväga. Han beskriver hur den svenska socialdemokratin med Tage Erlander i spetsen såg den återuppståndna judiska staten efter Förintelsen som närapå förkroppsligandet av den socialistiska drömmen, liksom en fristad för förföljda judar världen över.
Schatz beskriver hur tillfälliga spänningar i relationerna i samband med mordet på Folke Bernadotte inte förmådde bryta den djupa vänskapen länderna emellan, och hur Erlander vid sexdagarskrigets utbrott i juni 1967 höll ett brandtal för Israel.
Författaren konstaterar att konflikten fram till dess hade setts i världen som en kamp mellan en David – det lilla demokratiska Israel – och en Goliat – dess övermäktiga och auktoritära arabiska grannstater, men hur Israel nu alltmer började ses som en Goliat.
Schatz beskriver utförligt hur svensk Mellanösternpolitik förändrades genomgripande efter att Erlander ersatts som statsminister av Olof Palme, som var den förste västledare som lyfte upp terrorkopplade paraplyorganisationen PLO som palestiniernas legitima företrädare. Schatz ger som exempel hur radikalt den svenska politiken kastats om då Palme under Libanonkriget 1982 gjorde jämförelser mellan Israel och nazisterna.
Författaren spårar den svenska Mellanösternpolitiken fram till dags dato och konstaterar att den Israelkritiska linjen har varat trots att regeringar skiftat – med ett stort undantag under Göran Perssons tid som statsminister, då han gjorde det första svenska statsbesöket i Israel sedan Erlander.
Författaren beskriver vidare hur Perssons Israelvänliga linje möttes av starkt motstånd från UD och stora delar av partiet, och Persson yttrade senare att den svenska Israelkritiska linjen satt i väggarna på UD.
Schatz konstaterar att de svensk-israeliska relationerna, efter en kort vår omkring 1999–2000, återigen blev allt frostigare. Att Sverige haft två utrikesministrar på 2000-talet – Carl Bildt och Margot Wallström – som förklarats icke önskvärda i Israel berör Schatz också som en tydlig illustration av detta.
Den nuvarande regeringen, då? Schatz ger flera exempel på hur KD, L och SD försökt föra en mer Israelvänlig politik, men bromsats av M.
Daniel Schatz råd för att Sverige ska kunna vara en positiv kraft i Mellanöstern är att man överger plakatpolitik och bygger förtroende hos båda parter i konflikten, samt intar en mer nykter syn på Sveriges begränsningar i regionen.
Boken är lättläst trots sina drygt 400 sidor, och rekommenderas till alla med Mellanösternintresse, inte minst till svenska politiker.
Bengt-Ove Andersson Världen idag.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar