Expressens politiska kommentator skriver om prins Reza Pahlavis besök som inbjuden av två svenska riksdagspartier. Han har delat sin text på X och jag kunde inte låta bli att svara.
Jag delar hans artikel i kommentarsfältet.
Här är mitt svar:
Tur att han pratade engelska som du förstår. Undrar vad du skulle ha skrivit om det hade varit persiska med en tolk emellan. Av allt Reza Pahlavi sa är det här din rapport?
Är det en arrogant ton och ett hånleende jag tycker mig märka?
Var är framtidsvisionerna som sträcker sig långt bortom en stabil framtid för Iran?
Som politisk kommentator trodde jag att en journalist skulle se kopplingen mellan Iran och konsekvenserna för Sverige och världen. Men vad vet jag? Det är du som är Expressens politiska kommentator, och iranier som jag är enligt dig bara ”hans anhängare”.
Jag satt bara några stolar bort från dig på samma rad, inte som ”hans anhängare”, utan som en sammanbiten exiliranier som under 47 år hoppats att livet äntligen ska bli normalt för mina landsmän. En kvinna som fortfarande vill hem, trots min stora kärlek och tacksamhet till Sverige.
Det är intressant att du irriterar dig över att en iranier – eller en representant för miljoner av oss – uttrycker sig om Sverige, Nato eller talar i riksdagen på inbjudan av två partier. Det känner vi igen: Ni får prata om och till oss, men vi förväntas inte kritisera eller ha åsikter om er.
(Carl Bildt skriver t.ex. ständigt sina patetiska recept för mitt födelseland.) Men hur vågar vi kritisera andra länders utrikespolitik som så djupt påverkat våra liv?
Vi förväntas hålla käften medan andra bestämmer. Vet du vad? Vi är inte med på det längre. Iranier kan inte brinna i all evighet så att resten av världen ska hålla sig varma.
Häpnadsväckande att du sarkastiskt skriver att det inte är svensk utrikespolitik att återupprätta den iranska monarkin. Vem har bett er om det?
Mitt folk massakreras när de reser sig mot en av världens mest brutala teokratier. De är avstängda från omvärlden, och vi i exil mår så dåligt att det inte går att beskriva – vi kan inte ens prata med våra anhöriga.
Varför ska vi inte berätta för omvärlden, som i åratal kastat livlinor till regimen, att de måste sluta?
Varför är det så svårt för dig att förstå att en lidande diaspora till slut påverkar de länder vi bor i? Ryms inte det i yrket som politisk kommentator?
Varför ska vi tåla att se hur den svenska regeringen besökte regimen, hur Löfven träffade Khamenei, hur den ”feministiska regeringen” tog på sig hijab, skrev handelsavtal och bugade inför vårt folks bödlar?
Vet du vad, Viktor Barth-Kron? Vi är trötta på den syn som du och miljoner som du har på oss. Vi är varken slavar, döva, blinda eller dumma. Vi har skyldigheter mot Sverige, men också mänskliga rättigheter – och den rätten kan ingen journalist i en demokrati indirekt neka oss.
Det är beklagligt hur du manipulerar en egen ”sanning” av vår verklighet.
Iran är inte Sveriges problem, men världen är sammanflätad. Vi vägrar dö av brustna hjärtan här medan miljoner i Iran vädjar om hjälp.
Din uppifrån-ner-syn är ovärdig journalistiken. Varför skrev du inget om visionen med politiska partier från vänster till höger i ett framtida Iran?
Iranier har rätt att vara monarkister lika väl som republikaner. Det vi behöver är att avskaffa den islamiska regimen och få en stabil övergång till fria val.
Men för en finfin svensk journalist passar det kanske inte in i bilden. Vi från Iran ska tydligen porträtteras enligt er mall.
Det går inte att sova ner ett folk som har vaknat och insett att de har ett eget land att leva i – och slippa fly från det.
Är inte det en win-win för er också? Då blir ni av med oss och inga fler ”iranska konflikter” på era gator. Och vi får tillbaka vårt hemland."
I många frågor så ser man en tidning vilken på nyhetssidorna tex använt uppgifter från Hamas konsekvent under alla år.
Ren smutskastning av Israel och nu deltar man i att göra Prins Reza också till en person vilken bara ska svara för sin fars liv för 50 år sedan. Lyssnar Expressen överhuvudtaget på vad Reza och andra Iranier säger idag?
Det är ofta som jag får fråga mig vad för slags tidning expressen har blivit? Bo Högrelius.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar