SÅ BLIR ALLA SVENSKA SOCIALDEMOKRATER
Miljardbedrägerierna inom den somaliska gruppen i Minnesota väcker många tankar. När jag skriver om mina erfarenheter från socialtjänsten anger jag ofta somalier som exempel på en extra svår grupp att arbeta med, vilket inte är någon slump. Somalierna är en erkänt svårintegrerad grupp som står allra längst bort från arbetsmarknad och självförsörjning.
Mängder av undersökningar bekräftar detta och många andra, däribland journalisten Per Brinkemo, har förtjänstfullt beskrivit problemen och sammanfattat huvuddelarna på ett lättbegripligt sätt. Brinkemo:
"Många har en bakgrund i ett statslöst samhälle, utan erfarenhet av myndighetsutövning, och så kommer de till oss – och vad är vi kända för? Vårt samhälle bygger på en opersonlig konstruktion av institutioner och myndigheter. Medan de i hemlandet, som ersättning för staten, har gigantiska släkter där alla funktioner finns inom klansystemet: socialförsäkring, arbetsförmedling, domstol. Skillnaden är att det inte sköts av staten, utan släkten håller ihop via blodsband." (Svenskt Näringsliv, september 2019).
Vad som generellt möter den somaliska gruppen efter flytten till Sverige är statliga och kommunala bidrag som på olika sätt är tänkta att underlätta integrationen men tvärtom försvårar och omöjliggör den.
Självförsörjning genom eget arbete är långt ifrån någon självklarhet, tillvaron här i Sverige börjar med ett högt introduktionsbidrag under två år, som ligger långt över normen för socialbidraget då syftet är att hålla folk borta från socialtjänsten och istället fokusera på arbete.
Alla, som inte är barnlediga, skrivs in på Arbetsförmedlingen med det diffusa och orealistiska målet att de efter två års studier på SFI ska vara klara och rustade för det avancerade svenska arbetslivet. Med mycket nedslående resultat, vilket inte borde förvåna någon. Många har enbart några års knapphändig skolgång med sig från Somalia och många är analfabeter, Somalia fick ett erkänt skriftspråk så sent som 1972.
Det höga barnafödandet inom gruppen understöds och premieras av en uppsjö statliga bidrag som föräldrapenning, bostads- och barnbidrag och vid skilsmässa även underhållsstöd. Ju fler barn desto mer pengar får man, vilket självfallet är den främsta orsaken till att somaliska kvinnor hamnar så långt från arbetsmarknad och samhällsgemenskap.
Bristen på gemenskap med det omgivande svenska samhället kompenseras med råge genom den gemenskap som växer fram i de somaliska diaspororna, varav Rinkeby i Stockholm och Tjärna Ängar i Borlänge är kända exempel. Det finns många fler i samtliga halvstora städer och samhällen runt om i landet.
Där koncentreras den somaliska gemenskapen runt den lokala moskén som får mångmiljonbidrag med syftet att de ska kunna upprätthålla sin muslimska identitet. Moskéernas studieförbund påstår sig ha som mål att främja integration men istället förstärker de bara den muslimska/somaliska kulturen. Med myndigheternas goda minne. Den naiva tanken är att all denna välvilja ska resultera i en stark önskan att betala tillbaka, att vilja göra rätt för sig.
Våra politikers stora okunskap om olika kulturers betydelse i människors liv är förbluffande. På svenskt grandiost manér tycks de övertygade om att det bor en demokratiskt sinnad svensk i varje folkslag på jorden, redo att blomma ut efter ankomsten till Sverige.
Om jag, eller vilken infödd svensk eller europé som helst, flyttade till Somalia skulle jag inte efter några veckor anse att det är en god idé att könsstympa småflickor eller att Sharialagar är ändamålsenliga. Jag skulle heller inte undersöka möjligheterna att gifta bort mina döttrar till medlemmar i inflytelserika klaner eller klä mig i hijab och fotsida vida kläder.
I motsats till Sverige finns det dock inte några välvilliga somaliska myndigheter som ger mig bra betalt för att jag bekymmersfritt ska kunna ägna mina dagar åt att bevara och förstärka min svenska kultur och odla mitt svenska utanförskap. Tvärtom, där vore det total anpassning från dag ett, eller ut härifrån som gäller.
Minnesota är inget undantag, exakt samma bidragsbedrägerier förekommer här. Skillnaden är att här undersöker man inte vad som händer med alla mångmiljonbidrag som betalas ut eftersom Sverige är ett högtillitssamhälle.
Vi litar på folk, här förutsätts alla som valt att flytta hit att bete sig som goda svenska socialdemokratiska skattebetalare. Utan undantag.
Här finns mer läsning om somalier:
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar