Som borgerlig framställs ens åsikter ofta nedlåtande som ”kulturkrig”, men vad är då detta? Är det verkligen mitt ifrågasättande av uppenbar vänsterpolitisering av den kyrliga gemenskapen som är en krigshandling?
Varför äger dessa aktivister rätten att påtvinga oskyldiga sina åsikter i alla typer av sammanhang, samtidigt som de som betackar sig för dessa ideologiska pekpinnar framställs som aggressiva och alarmistiska populister?
Jag är helt ok med att folk både hyser och yttrar åsikter som dessa, men kan vi inte få vara ifred från denna typ av banalt politiskt mästrande ens på själva juldagen? Måste allt exakt varenda sekund, i varenda vrå i samhället låta som en samproduktion av SVT och Greta Thunberg?
Förtjänar vi inte en enda sekunds respit från er jävla ideologifostran?
Jag ville bara ha ett par minuters stilla andakt.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar