Den första kristna rörelsen föddes i Jerusalem och den sanna kyrkan söker sina andliga rötter i Jerusalem, inte i Rom eller Geneve, skriver Tomas Sandell.
En tio dagars vistelse i Israel, varav fem dagar på den sjunde kristna mediakonferensen i Jerusalem, stämmer till eftertanke. Varför har reaktionerna på terrorattacken den sjunde oktober 2023 varit så svala inom kristenheten? Att ta ställning för Israel i ett samhällsklimat som domineras av starka antisemitiska strömningar är inte lätt. De flesta församlingar har därför på sin höjd bett om fred i Mellanöstern utan att ta ställning för varken gisslan i Gaza eller Israels försvarskrig på sju olika frontavsnitt. Samtidigt varnar kristna opinionsbildare för den kristna sionismen i stället för Hamas. Hur kunde det bli så här?
Den omfattanden massakern den sjunde oktober är väl dokumenterad. Under ett studiebesök på den plats där Novafestivalen ägde rum berättar en överlevare om mardrömmarna som fortsätter oavbrutet två år efter massakern. Det hon har sett med egna ögon kan inte raderas ut. Det kan heller inte återges i skrift. Men det slutar inte där. Helandet av trauman från minnet av den sjunde oktober försvåras ytterligare av omvärldens reaktioner. Redan den åttonde oktober samlades stora skaror runt om i världen för att visa sitt stöd för Hamas terrorbrott. Om löftet ”never again” var en lärdom efter Förintelsen så har reaktionerna efter massakern den sjunde oktober varit de motsatta. Redan innan den israeliska regeringen hade hunnit börja planera befrielsen av den israeliska gisslan hade sympatierna glidit över till förövarna medan offren redan hade glömts bort.
Bara två generationer efter Förintelsen, och två år efter sjunde oktober, vänder sig studenter och professorer i de mest prestigefyllda universiteten runt om i världen mot Israel. De vetenskapliga teorierna kring varför just den judiska staten måste utplånas är akademiskt lika självklara som rasteorierna i Nazityskland. Men det stannar inte vid ord. I en av raden av antisemitiska hatbrott de senaste veckorna avbryts en konsert i Paris av Israels filharmoniker när en pöbel plötsligt tänder bengaliska eldar. Allt utan att kyrkan reagerar.
Historikerna är i dag överens om att Förintelsen knappast kunde ha ägt rum i samma omfattning ifall de etablerade kyrkorna i Tyskland hade reagerat i tid. Emedan det fanns enskilda kristna både inom den lutherska och den katolska kyrkan som sade ifrån och sedan räddade judiska liv så förblev de officiella kyrkorna på sin höjd passiva, medan många kyrkoledare öppet stödde Hitler. Hur var det möjligt? I en nationalsocialistisk version av dagens ersättningsteologi ville nazisterna rensa den tyska kyrkan från alla judiska element. Denna politiskt anpassade kristendom förkastade således hela Gamla Testamentet. Jesus hade följaktligen ingen koppling till judarna och namnet Israel nämndes överhuvudtaget inte.
Om löftet ”never again” var en lärdom efter Förintelsen så har reaktionerna efter massakern den sjunde oktober varit de motsatta.
Låter det bekant? I många församlingar ser vi i dag konturerna till en liknande ersättningsteologi. Den tar avstånd från dagens Israel och ersätter gärna kyrkans judiska rötter med en palestinsk befrielseteologi. I andra delar av kristenheten söker man sig till Rom och Geneve i stället för Jerusalem. I dessa ekumeniska enhetsrörelser förblir Israel en stat bland andra utan koppling till de bibliska profetiorna. Det skulle således dröja fram till mitten av 1990-talet innan Påvestolen erkände staten Israel. Kyrkornas Världsråd som grundades samma år som staten Israel, 1948, har i flera decennier motarbetat den judiska staten och var även en av huvudaktörerna i den antisemitiska Durban-konferensen 2001 som bland annat lanserade BDS-rörelsen.
Nu måste det bli förändring. Den första kristna rörelsen föddes i Jerusalem och den sanna kyrkan söker sina andliga rötter i Jerusalem, inte i Rom eller Geneve.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar