Hur får vi ett bättre debattklimat? Kanske genom att våga samtala under hövliga former, även i andra forum än de traditionella.FOTO: SHUTTERSTOCK
Det händer inte sällan att debattörer som ställer upp på intervjuer i sammanhang utanför de traditionella medierna kritiseras för att de anses legitimera suspekta kanaler, sajter och debattforum. Varför anses det så farligt att medverka i ”fel” sammanhang? Varför är inte i stället reaktionen ”bra att någon sade något vettigt i den där knäppa kanalen”?
När Jesus kritiserades för att han inte bara träffade utan till och med åt tillsammans med prostituerade, ekonomiska fifflare och andra med tveksamt leverne svarade han: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka.”
Mats Selander är partiledare för Kristna Värdepartiet, ett parti med rötter i traditionell kristen tro, väl i linje med vad en majoritet av världens närmare två miljarder kristna anser i frågor som abort, äktenskap, dödshjälp, och hur man ska förhålla sig till andra människor. Detta parti är starkt anti-rasistiskt utifrån Bibelns tydliga budskap: ”Nu är längre ingen jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.”
Detta partis ståndpunkter hörs sällan eller aldrig i debatter i större traditionella medier. Däremot fick Selander en inbjudan till Frihetsnytt, en nätbaserad kanal som verkar hysa vissa sympatier för Alternativ för Sverige. Att de är nationalister sticker de inte under stol med.
Selander tog tillfället i akt att berätta om sitt parti, men även om dess grunder i kristen tro. Han passade på att bemöta uppfattningar som framförts av andra i Frihetsnytt, vilka Selander inte alls höll med om. Allt detta skedde i artig samtalston.
Nu har Selander fått kritik, dels från andra kristna, dels från politiska motståndare till Frihetsnytt. Argumentet är oftast att han skulle legitimera Frihetsnytt genom att medverka där. Selander hävdar själv att det är väl fullständigt uppenbart var en partiledare för Kristna Värdepartiet står i centrala värderingsfrågor, och han anser att det bara är rimligt att bemöta människor som har andra uppfattningar i stället för att försöka ignorera dem.
Pastorn Josef Barkenbom leder ett program om tro i kanalen Riks, och även han har mött liknande kritik.
Varför finns denna vurm för att försöka tiga ihjäl att det finns människor med andra åsikter än de egna? Varför jublas det inte i stället över att någon säger något vettigt på en knäpp sajt? Vore det inte bättre att de som tittar på en suspekt kanal får höra lite vett och sans?
Erik Fichtelius var länge ett flitigt förekommande ansikte i SVT, samt under en tid även gästprofessor i journalistik. En av hans ”gyllene regler” för hur en journalist bör agera är att alltid vara konsekvensneutral. Om en nyhet gynnar eller missgynnar någon ska inte avgöra om den publiceras.
Fichtelius har beskrivit hur journalister ibland undviker vissa ämnen, såsom migration, av rädsla för att gynna extrema rörelser. Han argumenterar att denna självcensur skadar mediernas trovärdighet och bidrar till misstro. Vidare framhöll han att journalister i alla lägen ska undvika att bli aktivister – ett råd jag anser att långt ifrån alla i hans skrå numera följer.
Fichtelius gav inga råd om debatt eftersom han i konsekvensens namn ansåg att journalister inte ska bedriva debatt. Min tolkning av hans gyllene regler, överförd till en debattsituation, är att det är bättre att samtala med personer med annan uppfattning än att försöka tysta eller ignorera åsikter man inte delar.
Min egen hållning är att om någon vill samtala med mig tackar jag ja, i mån av möjlighet. I ett samtal står jag för det jag säger, och enbart det jag själv säger. Däremot står jag inte för vad någon annan säger; de får stå för sina åsikter. Att jag blir intervjuad i Dagens ETC eller SVT betyder inte att jag stöder deras politiska linjer eller ideologier. Jag berättar hur jag ser på saker och ting – varken mer eller mindre.
Jag bedömer att det i längden är bättre för samhällsklimatet att vi utbyter åsikter, även när detta innebär att vi samtalar med någon som har i vårt eget tycke osmakliga uppfattningar. Jag känner ett antal människor som har i mitt tycke kommit till sans efter samtal med någon som debatterat med dem med värme och respekt.
Är man trygg i fast rotade värderingar behöver man inte vara så rädd för att möta någon som har en helt annan syn på saker och ting. Det är tvärtom en möjlighet att ge en medmänniska nya perspektiv. Ibland frågar jag mig om de som förespråkar att andras uppfattningar ska tigas ihjäl i själva verket är osäkra om sin egen position. Den som inte törs tala med någon med annan åsikt har kanske svaga argument.
Vi lär aldrig få veta vad som hade hänt om de övriga partierna vågat samtala med Sverigedemokraterna för tjugo år sedan, innan de hade vuxit sig stora. Kanske man hade kunnat hitta olika schatteringar bland sympatisörerna? Man kan tänka sig att det fanns en och annan rabiat fullblodsrasist, men det kan inte uteslutas att det fanns de som egentligen bara var oroade för sina jobb. Andra kanske kände sig som främlingar i sitt eget land. Ytterligare andra kanske var oroade för brottslighet, utan att detta hade med ursprung att göra.
Det kan varken bevisas eller uteslutas att det hade varit bättre för de etablerade partierna om de vågat möta dessa människor i ögonhöjd, inte med fördömanden utan med frågor: vad anser du? Man ville hålla Sverigedemokraterna utanför riksdagen, men valde en strategi som gjorde dem till landets näst största parti. Det var knappast avsikten, men få personer byter uppfattning för att någon fördömer dem. Det är troligare att man byter uppfattning efter att ha utbytt argument under respektingivande former. Att vägra att samtala med någon eftersom man anser sig vara lite finare är sällan en väg till ett bättre fungerande samhälle.
Mitt råd till dig som läsare är att inte vara så rädd för att vistas i fel sammanhang. Stå för det du säger, och gör klart att du inte står för vad andra tycker. Det är bättre att säga något vettigt i ett sammanhang där man inte håller med om saker och ting, än att försöka tiga ihjäl obehagliga åsikter. I det ögonblick vi slutar att samtala med varandra, där och då börjar samhället att falla sönder.
Ja, jag är villig att dö på den här kullen.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar