Jag har egen erfarenhet av detta men min ena bank, Skandiabanken, uppfyllde ej heller den säkerhet de borde ha haft.
Det gäller en återkommande annons från en stor aktör på marknaden och annonsen såg verkligen äkta ut. Där sas det att de hade fått över lite äldre modeller av en laptop. De ville att pensionärer skulle kunna få den för 20 kr! Ja, visst lät det skumt så jag avvaktade. Ville se om annonsen återkom.När den rullat på Facebook i en hel vecka så tänkte jag att jag ska testa och se vad som händer.
Jodå , jag kom in på en sida som också såg korrekt ut inom den stora firman.
Betalade mina 20 kr och väntade. Men dagen efter skulle det även dras över 400 kronor till ett bolag i England!! Jag tog då kontakt med Skandiabanken och ville att de skulle stoppa denna utbetalning eftersom jag aldrig godkänt mer än 20 kr. Men där stötte jag på patrull, de kunde inget göra åt detta mer än att jag spärrade mitt kort. Men det var då försent. Hur en bank kan släppa igenom en summa utan att jag godkänt denna är fortfarande en gåta ?
OCH att trots anmälan till Facebook och att annonsen var bluff så dröjde det bara några dagar så dök den upp igen.Jag anmälde återigen men då dök annonsen upp med en stor svensk firma inom datorbranchen utformad på samma sätt.
Facebook är ju på detta sätt aktörer inom krimvärlden och tjänar stora pengar på dessa falska annonser.
DET innebär ju dessutom att man INTE kan lita på en enda annons som de publicerar!! Hur kan det stora Meta vara så jävla korkade ? De binder ju ris åt sin egen rygg!!
OCH vad gäller min bank så plockade jag ut det mesta av mina pengar från dem!
Dagens nummer av Fokus kom i brevlådan i natt och där läser jag Lars Åbergs långa rep. från Malmö. Jag har ju liksom Lars bott länge i Malmö för många år sedan, hela 26 år med bla. en anställning hos Malmö stad i 20 år. Flyttade 2004 för att aldrig mer bo där. Baksidan är för stor. För mycket av negativa sidor.Inte ens Stippes finns kvar!! Där jag bodde de senaste åren ,Östra Förstadsgatan, har de vid BRF Skansen byggt sönder allt med en jättekåk bredvid. OCH Rosengård där jag bodde i sex år är idag helt arabisk. Gå upp till köpcentrum och se! På Östra Förstadsgatan ser det i stort sett likadant ut som i Rosengård. Nej, jag förblir turist på sommaren då och då kanske. Finns ingenting som lockar ner mig för att bo där!
SD och KD kom och lyssnade på dessa hårt prövade män. Kommer att tänka på vad en man som var min vän skrev en dag på sin sida. Han pekade ut Sd och dess samtliga väljare som "främlingsfientliga"!1 Trist att sitta fast i åsikter sedan 40 år och inte kunna ta till sig nutiden.
Här kommer texten från Världen idag från denna sammankomst i Riksdagen: "
Arabiska beduiner som stred för Israel besökte Sverige
Väljer att kämpa för den israeliska demokratin • Har skadats i strid
Många muslimska beduiner med arabiskt ursprung försvarade Israel under 7 oktober-attacken. Nyligen besökte 17 av dem Sveriges riksdag.
– Jag tog micken från dj:n och förklarade att vi omedelbart behövde utrymma festivalen, berättar Nivi Ohana som var insatschef för poliserna under attacken mot Novafestivalen.
■ Världen idag var på plats när en israelisk delegation med skadade soldater och poliser nyligen besökte Sveriges riksdag.
Delegationen, som träffade ett 15-tal riksdagsledamöter från KD och SD, tillhör en muslimsk beduinsk minoritet bland de cirka två miljoner israeler som har arabiskt ursprung. De har alltså valt att försvara demokratin Israel och är exempel på samarbete och integration i landet.
Flera av militär- och polisveteranerna delade med sig av sina erfarenheter och det blev tidvis mycket känslosamt för alla i rummet. Nivi Ohana, insatschef för poliserna under Novafestivalen, beskrev hur han fick agera klockan halv sju på morgonen när han blev varse om att Israel var under attack. Det var bara en tidsfråga innan de 3 000 festivaldeltagarna skulle befinna sig i livsfara.
– Jag tog micken från dj:n och förklarade att vi omedelbart behövde utrymma festivalen. Det var varken populärt eller lätt att tvinga bort festande ungdomar från området, men på 45 minuter fick vi 2 000 deltagare att lämna, berättar han.
När sedan hundratals terrorister anlände runt halv nio fanns endast ett 30-tal poliser på plats. De hade bara sina tjänstepistoler och mycket begränsat med ammunition.
– Tyvärr är 20 av dessa inte längre ibland oss. De är de riktiga hjältarna och bidrog till att fördröja de tungt beväpnade terroristerna på platsen, säger Nivi som själv skadades i striderna.
Som svar på en direkt fråga bekräftade dr Moshe Shemma, verkställande direktör för veteranorganisationen Beit HaLochem, att det i Israel betraktas som ett enormt misslyckande för den i övrigt så framgångsrika underrättelsetjänsten att missa attacken. Det ses även som ett stort militärt misstag att inte ha trupper i regionen. Dessutom skedde detta under en stor högtid – än en gång.
– Det finns ett talesätt på israeliska officersutbildningar som lyder: ”Man ska inte sänka vapnet bara för att din fiende ler mot dig.” Med facit i hand var det precis detta som hände.
Det är Israels officiella veteranorganisation, som besökte riksdagen, som har ansvaret för att rehabilitera landets skadade soldater. Direktören Moshe Shemma berättade att det i Israel finns runt 50 000 personer som klassas som veteraner, varav 20 000 tillkommit sedan den 7 oktober 2023. Dessa befinner sig nu i aktiv rehabilitering.
Shemma förklarade att Israels arbete med veteraner är mycket framgångsrikt, vilket bland annat uppmärksammats av dess amerikanska motsvarighet. Till exempel är självmordsfrekvensen mycket låg bland dem som genomgått programmet.
– En nyckel är att säkerställa att veteraner aldrig blir socialt isolerade, utan till exempel får mycket tid att träffa varandra, prata och bearbeta. Våra erfarenheter är att veteranerna lyckas väl i livet – både yrkesmässigt och socialt, berättade han.
På plats i riksdagen Anders E Frejman redaktionen@varldenidag.se
Varje dag så dyker det upp avslöjanden om hur (S) myglar med allt från understödspengar till trollfabriker. OCH deras ledarsidor i texAB är ju bara dynga liksom på denna tidnings kultursida.
Partiordförande Magda Andersson blir mer än ofta påkommen med att ljuga i alla sammanhang. Hur är hon funtad? Och hur är de omkring henne funtade?
Debattklimatet i vårt land är ju så förstört idag. Se bara hur sossarna har beskrivit Jönssons satsning på en ny kanal !! 100.se
Inget lycka till där inte utan bara skitprat.
Inte minsta ljud av förståelse eller intresse. Bara strunt och elakheter!
ÄNDÅ når de uppåt 35 % i div. undersökningar. Ett parti får med andra ord se ut hur fan som helst.
Under åren har allt som SD sagt förkastats men numera smyger sossarna in mycket av SD:s politik i sin agenda.
Det som nyss var rena nazismen duger nu för sossarna! Ett sånt parti förtjänar faktiskt inga röster alls men de får mängder av röster från invandrarna. Klanerna uppmanar sitt folk att rösta på S.
Göteborg har i många år haft en del rörelser vilka överdriver det mesta. R-arna inte att förglömma, dessa som inte ens kunde medverka i Fnl-rörelsens demonstrationer. En udda kommuniströrelse där Stalin alltid har funnits med där bak i kulisserna.
De som nu ihop med R-arna utmärker sig som mycket extrema är den sk palestinarörelsen. De stödjer nu helt öppet terroristerna i MÖ.
Risken finns nu att de utvecklas till en ny sorts Baader-Meinhof rörelse.
Affischen i Göteborg är ju oroväckande och för just tankarna till Rothe Armé och liknande politiska gangsters!
Altartavlan på Svenska Teologiska Institutet i Jerusalem.
Antisemitism inom Svenska Kyrkan är knappast en ny företeelse, men faktum är att på det nyligen avslutade kyrkomötet överträffade kyrkan sig själv på ett förbluffande sätt. Att klippa bibelverser så att de ger intryck av att handla om raka motsatsen till det verkliga innehållet har såvitt är känt aldrig förekommit tidigare.
Svenska Kyrkan i utlandet, förkortat SKUT handlade en gång i tiden om att ha sjömanskyrkor och präster i hamnar dit svenska sjömän kom. Men den svenske sjömannen som sitter akterseglad ”ensam på en krog i Hamburg” eller som firar ”sjömansjul på Hawaii” eller blir bjuden på te och jam av ”Sveriges konsul kapten Fredrik Adelborg” i Singapore, för att nu citera några kända vistexter, tillhör numera det förgångna. Kyrkans verksamhet har därför förändrats.
Tydligast kanske detta syns i Belgien, där den svenska sjömanskyrkan i Antwerpen tidigare var en viktig institution och något av en livlina för många gamla svenska sjömän i staden. Den är avvecklad och i stället finns svenska kyrkan i Bryssel. Det är där svenskar arbetar i Belgien numera.
Om man på Svenska Kyrkans hemsida söker på var i världen utlandskyrkan har representation finns det en region som mycket nogsamt undviks. På sidan ”Här finns svenska kyrkan i utlandet” kan man söka på världsdelarna och i flera världsdelar kan man söka vidare på länder. Men söker man på Asien kommer man bara till länder i bortre Asien. Söker man däremot på Afrika finns där en underavdelning ”Övriga Afrika och Mellanöstern”. Där får man veta att det finns en präst i Aten som med jämna mellanrum besöker länder i Afrika och ”östra Medelhavet”. Bland de uppräknade länder prästen besöker finns Förenade Arabemiraten, så beskrivningen ”östra Medelhavet” är minst sagt vidlyftig.
Men, som sagt, ett land som verkligen ligger vid den östra medelhavskusten undviks nogsamt. Inte därför att kyrkan inte har någon representation där. Det har den, men vill man veta något om kyrkans verksamhet i Israel kan man bara söka på den karta som finns, där det visar sig att kyrkan har aktiviteter på flera platser i Jerusalem och Betlehem.
Den främsta verksamheten i Jerusalem är Svenska Teologiska Institutet på Rechov Haneviim centralt i Jerusalem. Numera har kyrkan en minst sagt ansträngd relation till stadens judiska befolkning och i orden om ”ekumenik” som tidigare handlade om just dialog med judar talas det numera enbart om ”kristna ur olika kyrkotraditioner”.
Men så har det inte alltid varit. Om det vittnar kapellets altartavla, där Maria och Josef syns hålla det lilla Jesusbarnet och Josef är iklädd en tallit, det vill säga den traditionella judiska böneschalen, en tydlig påminnelse om kristendomens judiska rötter, att Jesus var jude och att han bodde i det där landet vid östra Medelhavet som kyrkan nu undviker att nämna så gott de kan.
Allt sedan medeltiden, då ondsinta judar avbildades på kalkmålningar i kyrkotaken och Uppsala domkyrkas ”judesugga” kom till, har antisemitismen haft en framträdande roll inom kyrkan. Men en annan berättelse är också värd att nämnas. Det har funnits mängder med präster som inte enbart studerat kristna urkunder, utan även judiska för djupare förståelse. Det fanns en tid då präster och rabbiner i Sverige umgicks i största vänskaplighet. När Malmös förste rabbin begravdes ringde stadens alla kyrkklockor och prästerna deltog i begravningståget. Det är onekligen något som är svårt att föreställa sig i dagens Malmö.
På det nyligen avslutade kyrkomötet tog sig den kyrkliga antisemitismen till nya, hittills oanade höjder. Att fuska med bibelcitat i kyrkliga sammanhang hade knappast gått i äldre tider. Folk kunde sin Bibel alldeles för väl för att det skulle lyckas. Citat ur Talmud har länge varit populärt och odlas flitigt bland antisemiter både till höger och vänster. Där går det att hitta på vad som helst, eftersom knappast någon kan säga emot. Talmud är ett jätteverk och svenskar i allmänhet har givetvis ingen aning om vad som står där, men också svenska judars kunskap om Talmud är så bristfällig att man kan påstå vad som helst utan att någon protesterar.
Ofta är citaten helt enkelt påhittade, men det finns också äkta citat, som lösryckta ur sitt sammanhang ger den önskade nidbilden av judendomen. Men Bibeln? Att använda samma metod med en bok som är betydligt lättare att verifiera? Där har nu SKUT, Svenska Kyrkan i utlandet, visat sig uppfinningsrika.
Tydligen inspireras dagens kyrka mer av SVT än evangelium. Statstelevisionens klipp- och klistrateknik har ju nyligen avslöjats, bland annat när det gäller tal av Donald Trump. På kyrkomötet delades godis ut ur en skål, där bibelcitat följde med. Prästen Johanna Andersson tog en Plopp chokladbit och med den följde följande ord:
”Herren sade till Abram: ’Du skall veta att dina ättlingar kommer att bo i ett land som inte är deras’.”
Citatet är från 1 Mosebok 15:13, men versen i sin helhet lyder:
”Herren sade till Abram: ’Du skall veta att dina ättlingar kommer att bo i ett land som inte är deras och vara slavar och förtryckas i fyrahundra år’.”
Stycket handlar om när Abram, som senare ändrar sitt namn till Abraham, beklagar sig inför Gud och säger att han inte har några barn. Gud säger att hans avkomma kommer att bli lika talrik som stjärnorna på himlen, men i fyrahundra år ska de vara slavar i ett främmande land. ”Efter tre generationer skall dina ättlingar återvända hit, först då har amoreerna fyllt sina synders mått.”
Med ”hit” avses Kanans land, där Abram bodde, det vill säga nuvarande Israel. Senare i samma avsnitt, i vers 18, lovar Gud allt land mellan Nilen och Eufrat till Abrams ättlingar.
Man kan göra mycket med denna text. Vissa extremister i den israeliska bosättarrörelsen – inte många men däremot högljudda – ser sig ha ett bibliskt mandat för att utöka Israel. Många kristna ser på samma sätt dagens Israel som en uppfyllelse av den mångtusenåriga profetian. Sekulära, men också religiösa pragmatiker, föredrar att inte inläsa några som helst politiska konsekvenser ur texten. Men Svenska Kyrkan i utlandet förfalskar i stället texten, genom en försåtlig fulcitering.
Kyrkomötet innehöll en mängd kritik mot Israel ur alla möjliga perspektiv, så det är alldeles uppenbart att det SKUT avser här är att påstå att Bibeln förutspår att Abrahams ättlingar, med andra ord judarna, i framtiden ska bo i ett land som inte tillhör dem. Att Bibeln i just detta kapitel säger raka motsatsen, låtsas de uppenbarligen inte om, samtidigt som de givetvis är läskunniga så att de själva inser vilken lögn de ägnar sig åt.
Dan Korn
Dan Korn är Bulletins chefredaktör. Han är författare till tjugo böcker och har sysslat med kulturjournalistik under fem årtionden.
Expressen skriver: "Över en miljard i skattemedel har gått till skolor och förskolor i ett islamistiskt nätverk förenat av gemensamma släktband, kriminella affärer och välfärdsbrott.
Nu flyr nyckelpersonerna landet – en efter en – med tiotals miljoner i obetalda skatteskulder.
Och nätverkets ekonomiska rådgivare Mohammad al-Kotrani kan fortsätta sin verksamhet trots domar och konkurser.
Ja gott folk , så ser det ut i vårt land idag. OCH det här är bara ett skummande på ytan. Sverige har att dras med alla skumma sk affärsmän med nästan alla med namnet Mohammed eller liknande. Polisen i Stockholm gick redan för flera år sedan ut med uppgiften att stora fastighetsaffärer gjordes av kriminella.
Hela samhället sitter i ett grepp av dessa krafter nu! När tom vårdcentraler drivs av kriminella så borde klockan ha klämtat hos alla politiker. Men så är det ju inte, både Mp och V vill återigen öppna dörrarna på samma sätt som under 2015. Dessa två partier tar inget ansvar för vårt land och dess befolkning.
Hur sossarna ska kunna samarbeta med dem och C är en gåta idag!
Partier och politiker som väljer att bara idissla om SD samt undviker alla besvärliga politiska frågor visar bara ett de är ett tomt skal utan innehåll.
ATT väljare ändå lägger sin röst på dessa är ju förfärligt att skåda!
Att förändra Sverige nu ÄR svårt, det måste till hårda tag . Det är ju bara att läsa och lyssna på vad partierna säger idag samt skapa sig en uppfattning !
ATT man INTE kan låta ytterligare 1 miljon invandrare från MÖ och Afrika komma hit borde ju vara självklart!
Sverige måste vårdas som den sjuka patient landet är!
: ”We are HAMAS! We are HEZBOLLAH!” ”Death to the United States” ”Death to Canada” ”Death to Israel” They’re no longer hiding their intentions. It’s Israel first, and you are next.
Ja , så låter det från sk Palestinier i Canada. Samtidigt hissar staten Canada deras flagga oficiellt . Vad gör då den stora arabiska massan på sina demonstrationer just i Canada? Jo, de bränner Canadas flagga!
Svt har dessa tre avsnitt vilka handlar om hur juden Hugo Rothenberg försöker förhandla med Herman Göring om att släppa ut judarna ur Tyskland. Göring är villig om de får pengar för judarna. Det pågår konferanser med världens då ledande nationer MEN ingen vill ta emot judarna. INGEN!
De få judar som kommit till Danmark får bara tre månader i taget att stanna.
När ingen vill ta emot några judar så blir förhållanden i Tyskland värre för judarna. Ingen får arbeta, alla pengar på banken har beslagtagits. Ev. guld och juveler hemma har man genom razzior stulit.
När så kriget börjar 1939 så föses judarna till olika getton under vidriga förhållanden.
Strax därpå börjar tågen rulla till olika dödsläger.
Antisemitismen vilken funnits sedan 1800-talet sprids med stor fart efter 1933 när statsapparaten börjar hetsa mot allt judiskt. Kulmen är ju den sk kristallnatten. Skräcken ibland judarna växer.
Exakt det vi ser idag också med den växande antisemitismen vilken ofta leder till nazistiska åsikter särskilt bland vänstern och miljöpartister!
Historien har tagit en vändning som få kunde ana! Man sa " aldrig mer"! Nu sägs öppet på gator och torg " döda judarna o krossa Israel!"
Förspelet innan förintelsen kan vi se i dessa filmer från Danmark.
Varför är EU-parlamentarikern och SD-politikern Charlie Weimers så intresserad av Iran? Författaren Anders Carlberg har träffat honom och går till botten med denna fråga.
För sju år sedan värvade Sverigedemokraterna kristdemokraten Charlie Weimers som ett av partiets toppnamn till EU-valet. Han hade då erfarenhet av Bryssel efter att ha arbetat som stabschef hos Lars Adaktusson. Weimers sitter nu sin andra mandatperiod i Europaparlamentet, där SD är medlem i den konservativa partigruppen ECR.
Weimers drar sig inte för dramatiska utspel, som när han för några år sedan kritiserade Federica Mogherini, då EU:s höga representant för utrikesfrågor, för att hon hade burit hijab vid ett besök i Iran. Eller, som nu senast, när han drev frågan om en tyst minut för den mördade amerikanske högerdebattören Charlie Kirk, vilket ledde till visst tumult i parlamentet.
Men nu är syftet att prata om Weimers engagemang för ett framtida demokratiskt och sekulärt Iran och hans relation med kronprins Reza Pahlavi, den siste shahens äldste son.
Det är en omisskännelig värmländsk dialekt som möter mig när jag sitter ned för ett samtal med Charlie Weimers. På väggen ovanför soffgruppen hänger en inramad affisch med ett Värmlandsmotiv och vid skrivbordet ett foto av det svenska kungaparet.
När började ditt engagemang för Iran?
– För 20 år sen, skulle jag säga. Det var två saker som bidrog. Jag träffade svensk-iranier som berättade om sitt hemland, vad det hade varit innan den islamiska revolutionen 1979, och om den väg mot välstånd och demokrati som de ansåg hade påbörjats under tiden före revolutionen, men som nu avbröts abrupt. Det gav mig en insikt om vilket land Iran hade kunnat vara och en insikt om att mullorna absolut inte representerar den samlade iranska befolkningen.
– Ungefär vid samma tid valdes Mahmoud Ahmadinejad till president i Iran. Hans antisemitism var den mest groteska jag dittills hade sett. Hans uppriktiga starka vilja att förgöra staten Israel och att relativisera Förintelsen, i princip förneka den, var något oerhört. Det fick mig att inse att den väg Iran tar kommer att ha följder för säkerhetssituationen i övriga världen också. Så – där började det.
Charlie Weimers gick med i SD 2018 och sitter i EU-parlamentet sedan 2019. Foto: Claudio Bresciani/TT
Du har i intervjuer och i tal nämnt att dina döttrar spelar in på ett sätt som ger dig en extra drivkraft för ditt engagemang.
– När jag ser de unga tjejerna offra sig på gatorna i Iran, där de ofta skjuts i ena ögat för att regimen vill förstöra deras skönhet och framtidsutsikter som kvinnor, som straff för att de vägrar bära hijab eller slöja, kan jag ju inte annat än känna empati som far till fyra döttrar. Mina döttrar kommer inte, vad jag kan se, uppleva det de gör i Iran, men det Irans döttrar slåss för är att kunna leva livet med den självklarhet som en västerländsk kvinna faktiskt kan göra. Där känner jag en stor empati och medkänsla.
Ditt arbete för Iran, hur mycket involverar det SD i Sverige?
– SD i Sverige är väl det parti som är mest engagerat för ett fritt Iran, som försöker sätta press på regeringen att träffa oppositionens representanter, att inte legitimera den islamiska republiken och som tidigt talade om behovet av att terrorklassa Revolutionsgardet. Det finns en stark samstämmighet mellan vad jag gör i Bryssel och det man gör på hemmaplan. Jag har en dialog med ledamöter i utrikesutskottet, som Markus Wiechel. Sedan har det blivit så att vi som parti har ett starkt stöd bland svensk-iranier. Vi har riksdagsledamöter som är svensk-iranier, och som är aktiva i debatter på persiska och i den svenskspråkiga debatten. Jag upplever att vi är på tårna i de här frågorna.
”Jag skämtar ibland om att jag är mer känd bland iranier än bland svenskar.”
Det kan komma som en överraskning för många att SD, som är känt som ett islamkritiskt parti, är så engagerat i ett shiamuslimskt lands rätt till återuppbyggnad. Kan du kommentera detta?
– Då skulle jag säga att det svenska och iranska folket har ett starkt gemensamt intresse av att motverka politisk islam, som flyttar fram sina positioner i Västeuropa. I Sverige har vi en åtskillnad mellan stat och kyrka, men en majoritet av det iranska folket vill faktiskt uppnå just detta, en separation mellan stat och moské. En anledning till att så många svensk-iranier stöder Sverigedemokraterna är ju för att vi är det enda partiet som är öppet mot islamisering och som vågar yttra islamkritik. Vi som parti ser ju också att den islamiska republiken är en mycket destruktiv kraft i Mellanöstern, men detta har också långtgående effekter för Europa.
– Den teokratiska kleptokratin i Iran är i fullständig ekonomisk ruin. Ett sekulärt, demokratiskt och marknadsekonomiskt Iran skulle vara en tillväxtmarknad för europeiska företag. Det glöms ofta bort när svenska politiker skickar delegationer till Iran, avstår från att stänga ner iranska ambassaden i Stockholm och kasta ut ambassadören trots att islamiska republiken orkestrerar terrordåd på svensk mark, medelst gängmedlemmar kontaktade via olika chattar.
Hur drabbas Väst av den islamiska republikens världsomspännande nätverk?
– Det är oerhört att Europas hållning gentemot Iran har utvecklats så lite under de senaste årtiondena. Europa lever alltjämt i sin egen lögn när det gäller att påverka mullornas agerande, trots att terrordåd sker på europeisk mark. Förre vice talmannen i Europaparlamentet, en känd kritiker av regimen, sköts på öppen gata när han kom från en högmässa i Madrid. Han överlevde, men det här var enligt alla bedömare något som Iran låg bakom. Det är inte ens en målkonflikt mellan mänskliga rättigheter och europeisk säkerhet utan de harmonierar. Det borde vara en självklarhet att vi gör vad vi kan för att stötta oppositionen och utvärderar på vilket sätt vi kan bidra till ett annat Iran än det vi ser idag.
– Men man är fast i gamla hjulspår, man är fast i tron att mullorna är som vilka rationella aktörer som helst, men här handlar det ju om en regim som kanske inte skulle tveka att skapa en apokalyptisk situation, för att det är i linje med deras innersta övertygelse. Det beror ju på att européerna ofta är religiöst illitterata, de förstår inte vad politiska ledare som bygger sitt styre på religiösa uppfattningar vägleds av.
Kan du se likheter med hur vi gav upp visavi det kommunistiska Östeuropa, hur vi försökte normalisera förbindelserna i tron att de skulle sitta där för evigt?
– Det finns klara paralleller. Vi har ju exemplet Ostpolitik och vi har vår egen dåvarande utrikesminister Sten Anderssons uttalande att Baltikum är och kommer att förbli en del av Sovjetunionen. Amerikanerna brukar tala om crisis of imagination, att politiska ledare inte kan föreställa sig alternativa scenarier än det som ligger framför dem. Bristen på föreställningsförmåga ser vi även här. Tittar man på Iran har ju Israel kraftigt försvagat deras regionala nätverk i form av Hamas och Hizbollah. Syriens Assad har också fallit och huthierna har ingen stark situation i Jemen heller, även om de så klart kommer med nålstick.
– Det regionala nätverket är ytterst försvagat, vilket kommer att innebära att det kommer att bli svårare för mullorna att använda järnhanden mot sin egen befolkning. I det tidiga skedet av protesterna var det polisen, Revolutionsgardet och Basij, paramilitären, som försökte mota dessa protester. Men när våldet från regimen eskalerade var det inte framför allt dessa man använde. Polisen, gardet och Basij består ju av iranier, och de är inte beredda att ta till obegränsat våld mot sina landsmän. Då kallade man in Hizbollahmän för att utöva det riktigt grova våldet mot demonstranterna. Vad händer när man framöver inte längre kan kalla in i praktiken legosoldater för att slå ned protester framöver? Det blir en intressant fråga, tror jag.
Du kritiserade EU:s Federica Mogherini för att hon bar hijab i Iran. Vilka typer av reaktioner fick du?
– Jag skulle säga att från ECR [Sverigedemokraternas partigrupp] har jag alltid haft fullt stöd för min Iranlinje. När det gäller min kritik mot Mogherinis hijab skulle jag väl säga att i borgerliga sammanhang var man obekväma med den diskussionen. Från socialdemokratisk sida har man inte velat beröra frågan, för det kan föra diskussionen in på islamiseringen i Europa och hur våra samhällen påverkas av islam. Det blir lite av samma typ av reflexmässiga avstånd som socialdemokraterna tidigare hade till hedersvåldsdebatten.
– Skulle EU:s utrikeschef Kaja Kallas åka till Teheran idag skulle det av en majoritet ses som ytterst kontroversiellt. Skulle hon bära slöja skulle det också vara det, i synnerhet efter den debatt vi har haft i spåren efter protesterna, men också de avslöjanden som kommit om EU-finansierade kampanjer till förmån för slöjbärande. ”Freedom is in the Hijab” var namnet på en kampanj som finansierades med dina skattemedel. Efter alla dessa debatter tillhör jag plötsligt majoriteten, det är en ny situation.
Du sade i ett tal på Norrmalmstorg 2022 att du inte kände dig lika ensam som tidigare. Upplever du en kontinuerligt större acceptans för det arbete som du genomför?
– Det tycker jag definitivt. Det var inte många som ville ta i Iranfrågan i början av förra mandatperioden 2019. Det var inte många som kritiserade JCPOA, kärnavtalet, utan diplomatins väg var det politiskt korrekta förhållningssättet till regimen i Teheran. För drygt tio år sedan kunde europeiska politiker sympatisera med demonstranterna, men samtidigt undvika att ta ställning till regimens vara eller inte vara för att det fanns vissa som sade att man kan förändra inom systemet, så kallade reformister. Det var ju väldigt bekvämt för europeiska politiker, men det blev mer digitalt i Kvinna, liv, frihet-protesterna – antingen accepterar man att regimen kan få finnas med allt vad det innebär av förtryck eller också tar man ställning för något annat. Det gjorde att jag inte kände mig lika ensam, för politikerna tvingades ta ställning.
”Hälsningar inifrån Iran betyder mest.”
Är det korrekt att säga att terrorklassningen av Revolutionsgardet, kärnavtalet JCPOA och att kalla hem ambassadörer är de tre frågor som är mest centrala i ditt engagemang?
– Ja, det är tre ytterst centrala frågor. Vad gäller JCPOA har sanktionerna återinförts. Det är ju till följd av att Iran inte vill underordna sig IAEA:s inspektionsregim. Beslutet innebär ett hårt slag mot regimen för de kommer att få det mycket svårare att bedriva affärer med utlandet och få intäkter. När det gäller terrorstämplingen har ju Sverige äntligen tagit ställning, men EU har ju alltjämt inte gjort det, så den kampen fortgår. Sedan är det dags för Europas ledare att etablera regelbunden kontakt med den iranska oppositionen. Det är klart att det går hand i hand med att man avbryter förbindelserna med regimen, att man stänger ambassaderna och skickar hem ambassadörerna. Det man försökte göra i spåren efter Kvinna, liv, frihet-protesterna var att bilda ett slags råd som skulle arbeta tillsammans med Masih Alinejad (iransk-amerikansk journalist, som varit framträdande i kampen för demokrati och kvinnors rättigheter i Iran) och kronprinsen, men tyvärr lyckades man inte riktigt få ihop en samlad organisation på det sättet. Men att den svenska regeringen borde träffa kronprinsen är en självklarhet, exempelvis.
Reza Pahlavi, den siste shahens äldste son. Foto från sommaren 2025. Foto: Thomas Padilla /TT
När träffade du kronprinsen första gången?
– Det var under ett besök i Washington 2021. Genom att jag känner svensk-iranier sedan länge har jag en ganska klar bild av vilka oppositionsföreträdare som har någorlunda stöd bland iranier. Och Reza Pahlavi är absolut den som samlar mest stöd. Av alla oberoende källor man kan hitta är han den mest samlande figuren. Det jag uppmuntrar den iranska oppositionen att göra är att försöka etablera filialer i Bryssel, Paris, Berlin, Stockholm, så att ledamöter kan få regelbunden korrekt information om vad som händer i Iran. De enda som har närvaro på marken är ju Folkets Mujahedin, MEK, vilka jag uppfattar inte alls har samma stöd hos den iranska befolkningen.
Hur ser kronprinsen på sin framtida roll?
– Han har ju återkommande påtalat att han vill att Irans öde ska läggas i det iranska folkets händer. Då finns ju en konstitutionell monarki med som ett alternativ, men det skulle också kunna bli en presidentiell republik. Jag har ju märkt att iranier med liberal bakgrund har blivit alltmer positiva till kronprinsen och jag tror att den förändrade inställningen beror på att han har varit så konsekvent i sitt förespråkande av en sekulär demokrati. Om jag ska spekulera lite är han nog kanske inte alltför intresserad att ge sig in i de dagliga politiska striderna i ett nytt Iran, utan vill hellre vara en samlande figur.
Får du stöd från andra partigrupper i Bryssel?
– Det känner jag. Jag fick idag en inbjudan från en EPP-ledamot om en lunch för att diskutera Abrahamavtalen, det hade jag kanske inte fått för några år sedan. Jag tror andra ledamöter uppfattar att engagemanget är ärligt och konsekvent och det vinner respekt.
Hur integrerat är ditt engagemang med Israels krig mot Irans olika lokala företrädare, som Hamas?
– Det råder ju ingen tvekan om att mitt arbete för ett fritt, sekulärt och demokratiskt Iran uppskattas i Jerusalem. Men själva grunden till mitt engagemang för Iran ligger i en uppriktig förhoppning att det iranska folket ska befrias från förtryck. Men som jag sade inledningsvis var regimens aggressivitet mot Mellanösterns enda demokrati något som fick upp mina ögon för den inneboende ondskan i den islamiska republiken.
Vilka är de största hoten mot att Iran inte går den väg som du skisserar?
– Den splittrade opposition är ett hot. Revolutionsgardets kontroll över den iranska ekonomin är ett annat. De har mycket av social och ekonomisk ställning att förlora på ett annat statsskick. Och de är naturligtvis rädda för repressalier efter ett regimskifte, vilket är en fråga kronprinsen har adresserat. Han har sagt att de högre rankade befälen i Gardet absolut ska ställas inför rätta för brott mot det iranska folket, men de enskilda medlemmarna i Revolutionsgardet ska återintegreras i samhället. Men Gardets kontroll över samhället och ekonomin kommer att göra dem ytterst stridsvilliga i händelse av att regimen är på fallrepet, och att det inte finns någon militär motvikt.
– Armén är ju historiskt mer sekulär, mindre ideologisk. I alla inköp exempelvis prioriteras Gardet framför den reguljära armén. Och det gör man för att mullorna är rädda för försvarsmakten. Revolutionsgardet sitter på alla vapen, och människor är helt enkelt rädda för att utmana diktaturen idag.
Hur ser iranier på ditt engagemang?
– Jag skämtar ibland om att jag är mer känd bland iranier än bland svenskar. Är jag på en flygplats händer det att det kommer fram iranier och tackar mig. Hälsningar inifrån Iran betyder mest.
Den första kristna rörelsen föddes i Jerusalem och den sanna kyrkan söker sina andliga rötter i Jerusalem, inte i Rom eller Geneve, skriver Tomas Sandell.
En tio dagars vistelse i Israel, varav fem dagar på den sjunde kristna mediakonferensen i Jerusalem, stämmer till eftertanke. Varför har reaktionerna på terrorattacken den sjunde oktober 2023 varit så svala inom kristenheten? Att ta ställning för Israel i ett samhällsklimat som domineras av starka antisemitiska strömningar är inte lätt. De flesta församlingar har därför på sin höjd bett om fred i Mellanöstern utan att ta ställning för varken gisslan i Gaza eller Israels försvarskrig på sju olika frontavsnitt. Samtidigt varnar kristna opinionsbildare för den kristna sionismen i stället för Hamas. Hur kunde det bli så här?
Den omfattanden massakern den sjunde oktober är väl dokumenterad. Under ett studiebesök på den plats där Novafestivalen ägde rum berättar en överlevare om mardrömmarna som fortsätter oavbrutet två år efter massakern. Det hon har sett med egna ögon kan inte raderas ut. Det kan heller inte återges i skrift. Men det slutar inte där. Helandet av trauman från minnet av den sjunde oktober försvåras ytterligare av omvärldens reaktioner. Redan den åttonde oktober samlades stora skaror runt om i världen för att visa sitt stöd för Hamas terrorbrott. Om löftet ”never again” var en lärdom efter Förintelsen så har reaktionerna efter massakern den sjunde oktober varit de motsatta. Redan innan den israeliska regeringen hade hunnit börja planera befrielsen av den israeliska gisslan hade sympatierna glidit över till förövarna medan offren redan hade glömts bort.
Bara två generationer efter Förintelsen, och två år efter sjunde oktober, vänder sig studenter och professorer i de mest prestigefyllda universiteten runt om i världen mot Israel. De vetenskapliga teorierna kring varför just den judiska staten måste utplånas är akademiskt lika självklara som rasteorierna i Nazityskland. Men det stannar inte vid ord. I en av raden av antisemitiska hatbrott de senaste veckorna avbryts en konsert i Paris av Israels filharmoniker när en pöbel plötsligt tänder bengaliska eldar. Allt utan att kyrkan reagerar.
Historikerna är i dag överens om att Förintelsen knappast kunde ha ägt rum i samma omfattning ifall de etablerade kyrkorna i Tyskland hade reagerat i tid. Emedan det fanns enskilda kristna både inom den lutherska och den katolska kyrkan som sade ifrån och sedan räddade judiska liv så förblev de officiella kyrkorna på sin höjd passiva, medan många kyrkoledare öppet stödde Hitler. Hur var det möjligt? I en nationalsocialistisk version av dagens ersättningsteologi ville nazisterna rensa den tyska kyrkan från alla judiska element. Denna politiskt anpassade kristendom förkastade således hela Gamla Testamentet. Jesus hade följaktligen ingen koppling till judarna och namnet Israel nämndes överhuvudtaget inte.
Om löftet ”never again” var en lärdom efter Förintelsen så har reaktionerna efter massakern den sjunde oktober varit de motsatta.
Låter det bekant? I många församlingar ser vi i dag konturerna till en liknande ersättningsteologi. Den tar avstånd från dagens Israel och ersätter gärna kyrkans judiska rötter med en palestinsk befrielseteologi. I andra delar av kristenheten söker man sig till Rom och Geneve i stället för Jerusalem. I dessa ekumeniska enhetsrörelser förblir Israel en stat bland andra utan koppling till de bibliska profetiorna. Det skulle således dröja fram till mitten av 1990-talet innan Påvestolen erkände staten Israel. Kyrkornas Världsråd som grundades samma år som staten Israel, 1948, har i flera decennier motarbetat den judiska staten och var även en av huvudaktörerna i den antisemitiska Durban-konferensen 2001 som bland annat lanserade BDS-rörelsen.
Nu måste det bli förändring. Den första kristna rörelsen föddes i Jerusalem och den sanna kyrkan söker sina andliga rötter i Jerusalem, inte i Rom eller Geneve.
TomasSandellrådgivare i EU-frågor, grundare av European Coalition for Israel
Kommer ni ihåg svensk medias omfattande rapportering om 500 döda på ett sjukhus som Israel bombat? Som visade sig vara påhittat av Hamas. Ingen hade dött och inget sjukhus var bombat. Men bl a DN kunde t o m visa bilder på förstasidan från något som aldrig hänt. Det är inte bara BBC som borde skämmas över sin rapportering under Gazakriget!
Inlägg
