Sista gången jag träffade henne var 1967 , samma år som hon avled.
Då var hon senil men blev glad när hon fick se mig.Hon trodde hela tiden att jag var hennes son och kallade mig Bengt.
Min far hette Bengt och jag lät henne tro att jag var sonen , lät henne vara glad denna bland de sista stunderna i hennes liv när hon var vaken.
Varför jag skulle ha suttit och tjatat på att jag var Bengts son kändes ju rätt så meningslöst.
Sista gången jag träffade henne var en kort stund i Malmö, hon hade rest ner från Örebro för att träffa bla mig och min familj. Jag tror att det var 1979 men det trista var följande. Hon kom in och slog sig ner, jag serverade kaffe. Då reser hon sig upp och säger att hon måste gå. Uppträder besynnerligt och jag känner inte igen henne.En sorts panik i sina ögon.
Försöker att övertala henne att stanna en liten stund men det går inte.Jag måste till Lund för att träffa Anders Arborelius, säger hon och går.
Nästa gång jag har kontakt med henne via telefon så inser jag att det jag anade vid besöket också hade brutit ut. Hon mindes inte vem jag var!
Försökte ringa efter ett par dagar men hon sa då bara att hon inte visste vem jag var. La på luren.
Hon var som vi sa i Skåne, borta med vinden.
Ett ytterst trist slut på ett slitsamt och många gånger ett fattigt liv.
Inlägg
2 kommentarer:
Jag heter Hans Ekström och är biologiskt barnbarn till Ingeborg. Min pappa Torgny Ekström var således hennes son. Han dog i somras efter en kort tids levnad på ett vård och omsorgsboende för dementa i Stockholm.
Jag förmådde för några år sedan min pappa att ta kontakt med Ingeborg. I samband med detta träffade jag henne ett par gånger och uppfattade henne som en väldigt snäll och vänlig person. Vi pratade en del om hennes liv och historia. Bl.a berörde vi omständigheterna kring min fars tillblivelse och jag är inte säker på att det egentligen handlade om en våldtäkt. Ingeborg visade istället upp en värme och sympati för den man som är far till min far.
OJ detta kom överraskande.Håret reser sig på mitt huvud. Jag älskade min faster och bodde hos henne i omgångar. Finns bara goda tankar i mitt minne.Allt var så hemligt när det gäller barnet och allt omkring detta. Fick nog aldrig något grepp eller sanning kring detta. Bor du i Stockholm Hans? Själv bor jag i Hökarängen sedan 2004 efter många år i Malmö.Hör av dig tex genom mail till hogrelius@gmail.com Kul att du hörde av dig! Bosse H
Skicka en kommentar