gick vi vidare till minnesplatsen för Estoniakatastrofen för att berätta för pojkarna om denna hemska händelse. Där finns en gammal vän från Torshälla som omkom med sin man. De var tämligen nygifta och tog denna kryssning som slutade så olyckligt. Vi fann också namnet på min husläkares mamma.
Våra steg ledde oss till Marinkyrkogården vilken ligger i anslutning till minnesväggen.
Där börja en mycket gammal man och tala med mig och jag frågade honom om han möjligtvis hade varit inom flottan. Jo, sa han, jag var kommendör och hade även utlandsplacering. Då berättade jag att jag hade varit värnpliktig i flotten mellan 61-63 och så sa jag att jag bla. hade varit på Gladan ett halvår. Kommendören säger då: hmm det var väl då ni var i Aberdeen? Jo, det stämmer! Ja, säger han då, det var jag som tog emot er på kajen! Han hade alltså varit Marinattaché och åkt upp till Scotland.
Vi hade alltså träffats då! En mycket trevlig gammal man att tala med där på kyrkogården där f.ö, han fru var begravd.
Sen gick vi vidare och då kom jag till en minnessten som jag inte sett tidigare.
Han var från Arboga och som barn träffade jag honom då och då eftersom jag lekte med hans syster Barbro. Minns så väl när ryssarna sköt ner planen över Östersjön.Tyvärr hemlighöll svenska regeringen denna kunskap samt platsen där planet sjönk.
Ingen av anförvanterna fick veta någonting utan levde i tron att de satt fängslade i Sovjet.
Kvinnor gifte inte om sig i tron att mannen skulle komma hem.
De som hittade planet var frivilliga som gav sig attan på att få upp både de döda och resterna av planet. De utförde en historisk gärning som kunde bevisa att de var nedskjutna på fritt vatten.
Den socialdemokratiska regeringen begick ett omåttligt svek mot de dödas släkt!
Inte nog med att de utförde ett farligt arbete vilket var sanktionerat av regering när de hjälpte NATO med signalspaning, otack fick de också med detta hemlighetsmakeri.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar