Jag citerar från författaren Fredrik Ekelunds blogg :
"När jag tänker på terrorattentaten i Paris och Köpenhamn och
reaktionerna på desamma slår mig en skillnad när jag jämför franska och
danska tidningar med svenska: i de franska tidningarna, framförallt, men
även i de danska, går det knappt att finna några rader om att Charlie
Hebdo-tecknarna, eller i det danska fallet Lars Vilks, pekas ut som
”ansvariga” för den uppkomna situationen och det är svårt att hitta
någon som ansluter sig till det som Salman Rushdie så fyndigt kallar
The But-Brigade (Jag är för yttrandefrihet, men…). I Danmark skriver Niels Ivar Larsen, som arbetar på
Information,
en lång, personlig text (16/2) – han var med på mötet som blev
beskjutet – där han inte med ett ord kastar någon skugga över Lars
Vilks. Dagen efter attentatet kungörs det tvärtom att den Lars
Vilkskommitté i vilken Larsen ingår vill dela ut ett yttrandefrihetspris
åt Vilks i Folketinget. Förslaget backas upp av ett antal partier i
Folketinget, även Enhedslisten, och priset till Vilks delades ut den 14
mars. I Sverige intog flera av ledarsidorna en föredömlig hållning
liksom ett antal politiska ledare från höger till vänster. Inget
skuldbeläggande av vare sig Vilks eller
Charlie Hebdo. Men mer
än tveksamma inlägg dök också upp. Åsa Linderborg var till exempel på
Vilks direkt, ”Sluta mumla, Vilks måste förklara sig” (i
AB, 17/2) och Ann Heberlein (
Svt Opinion,
17/2) gick till hårt angrepp samma dag mot Vilks, på oklara grunder:
”Lars Vilks är inte en mysig konstnär. Han umgås i fascistiska kretsar
och hetsar mot muslimer…”. Värst sedan tidigare är kanske
polisprofessorn Leif GW Persson som i
Expressen (7/10, 2012)
önskade Vilks ett kok stryk av unga muslimer i någon svensk förort. Till
det kan läggas Täppas Fogelberg, som sagt att han inte vill vara med
och betala SÄPO-skyddet åt Vilks och Ulrika Knutsson, som i sin egenskap
av Publicistklubbens ordförande – sic! – gick hårt åt Vilks i en text i
Focus (nr 10, 2010) där hon bagatelliserade hoten mot honom på
ett osmakligt vis istället för att stå upp för hans rätt att häda. Hos
de ovan nämnda är det Lars Vilks som hamnar i fokus, inte den mordiska
”ideologi” som hotar honom; Vilks sätt att teckna, hans kvaliteter som
konstnär och intellektuell, hans påstådda uppsåt, allt handlar om att
misstänkliggöra honom och inte i en bisats mot slutet utan det är själva
poängen i texterna. Det är Vilks som har skulden för att fanatiker
mördar för en blyertstecknings skull och det underförstådda budskapet är
självcensur, att vi ska göra det som islamisterna vill att vi
ska göra, anpassa oss till deras uppfattning om vad som är rätt och fel
vad gäller satir och konst. Och då undrar jag: kan detta handla om att
verkligheten är verkligare
i Danmark och Frankrike, två länder som var ockuperade under andra
världskriget, att man där vet vad förtryck och ofrihet innebär in på
skinnet och, därför, vilka insatser det handlar om: försvarar man något,
som yttrandefrihet till exempel, så är det på riktigt, med politisk
enighet från höger till vänster. Ingen intellektuell lek, alltså. Jag
vet inte men jag tillåter mig jag att undra."
http://www.fredrikekelund.se/2015/03/17-mars/
Fredrik Ekelund
tar upp skillnaden i historia mellan Danmark, Frankrike och Sverige och
jag tror att han är inne på rätt spår. Sverige har en totalt annorlunda
historia där bla andra världskriget och dess upplevelser gjorde Danmark
till en drivande kraft
för att bilda NATO. Sverige och dess politiska partier hukar sedan
många år inför bla frågan om tryckfrihet. Vänstern i vårt land hukar
inte ens utan de kryper. De går till attack mot de som verkligen kämpar
för rätten till att få tycka "annorlunda"!. Skallet mot Vilks är ju så
otroligt dumt. Samma krafter stör andras möten , hetsar på nätet och
understödjer röda fascister. Jag blir så trött på alla dessa
journalister som inte ens kan skilja på svart eller vitt!
När Vilks idag kommer till möten så måste tungt beväpnad polis övervaka mötet. Detta är ju ett stort nederlag för yttrandefriheten och är verkligen ett sjukt tillstånd i vårt land numera.
Vänsterkrafter har i många år agerat på ett sätt som berett vägen för att tysta misshagliga åsikter. De agerar på samma sätt som nazisterna !
Våldet och dess utövande krafter ska inte få vinna så att tystnaden sprider sig än mer.
När man är konsekvent i sin politik och åsikter så agerar man även så att de som man tar avstånd från har rätten att hålla möten, ge ut tidningar osv.
Det är för mig så svårt att se hur annars kloka människor blir totalt blockerade när man även kämpar för att tex SD:are ska ha rätten till tryck o yttrandefrihet. Att vi som är liberaler blir påhoppade där man försöker få folk att tro att vi "egentligen" är medlemmar i SD är ju så uselt.
När man bedriver politik som ska "täppa" till truten "på de andra" så borde man kanske tänka på att nästa gång kanske det är de själv som står på tur att få truten tilltäppt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar