En utmärkt serie av program med Sanna Lundell och Ann Söderlund om medberoende.
Bägge har erfarenheter av detta så trovärdigheten finns där !
Att Sannas far Ulf inte gillar programmet något vidare visar nog tyvärr bara att han inte har tillfrisknat än från sin missbrukarsjäl.
Man kan vara nykter men ändå har kvar hela skiten i hjärnan och då lever man inte bra alls. Bäst är ju naturligtvis att både vara nykter och ha gjort upp med hela sitt sätt att fungera.
Jag blev så (illa) berörd av sista delen igår, det var berättelsen om Hans och hans val av spriten framför familjen. Han reste sig och gick och söp ihjäl sig !Det var förfärligt sorgliga bilder av denne mans slut där han var så märkt av alkoholen. Hans var älskad och var i grunden en god man och som verkligen i botten älskade sina barn och hustru men alkoholismen tog helt över. Vissa individer går under , de klarar inte av varken behandling eller krav från de närstående.
De är besatta av alkoholen eller andra droger.
Jag som var alkoholist redan i tonåren försökte under årens lopp många gånger att bryta mitt missbruk. Jag lyckades trappa ner vissa tider men sedan kom man igen ännu värre under årens lopp, hela semesterns fem veckor gick åt att dricka varenda dag.
Alla helger och sedan kom alkoholen in mitt iveckan också.Under två års tid så drack jag på jobbet varje dag ihop med en vårdtagare. Alla märkte detta men INGEN sa något eller ställde krav på mig.
Det var samma sak med Hans i programmet, hans hustru blev medberoende och försvarade hans drickande istället för att en gång för alla ställa krav på honom att sluta.
Medberoende anförvanter går så långt ibland att de köper hem alkohol till den sjuke för att han ska "bli lite trevlig"!
Själv lyckades jag sluta med hjälp av AA och mina barns fulla stöd men jag hann bli 60 år innan jag satte flaskan i sopan för gott. På tok för sent i livet och det har betytt att jag fått skador i hjärnan som har satt sig i mina ben. (Början till sk fylleben)
Obalans, domningar, kramper m.m. Mot sådana skador finns ingen bot alls men har jag tur så stannar mina skador i det stadium de befinner sig i nu. I värsta fall hamnar man i rullstol!
Ibland får jag ångest över allt jag har gjort i mitt liv som var dåligt men idag så måste jag leva med detta. Det finns ju ingen annan väg att gå. Förnekelsen under så många år över det liv jag valde satt hårt i mig liksom det gör för de flesta missbrukare. Förskönandet av drickandet finns ju i hela vårt samhälle varje dag. Texter till musik av alla slag tex innehåller ofta lovsånger till alkoholen, tv inte minst bidrar till denna falska bild där man i så många sammanhang ser hur man tar sig ett glas vin utan att någonsin berätta baksidan som finns för så många.
Hur många förhållanden har inte spruckit tack vare bruk av alkohol.Hur mycket av det våld vi ser i samhället kan inte tillskrivas alkoholen?
Enda rådet jag kan ge till de som har en missbrukande partner är att ni måste ställa kravet att de måste välja mellan människor eller alkoholen ! Gör de som Hans så kan man inte göra något åt detta, det är deras ömkliga val i denna sjukdom och man kan inte låta sig må dåligt och skuldbelägga sig. Jämför med en människa som fått cancer men vägrar behandling trots att det kanske fanns gott hopp om att bli frisk.
Tack Sanna och Ann för att ni tog upp det här mycket sorgliga som finns i alla samhällen.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar