Kaka söker maka!

Jag minns att under  60-talets heta diskussioner om klasstillhörighet så gjordes en undersökning bland landets läkare angående deras äktenskapsförhållanden. Det visade sig att endast en (1) läkare var gift med en knegare. En kvinnlig läkare var faktiskt gift med en snickare!
Fler var det inte.
Jag kom och tänka på det här när jag läste om andra par idag. Tex om en framgångsrik kvinna i Skåne,  med ett förflutet inom liberala ungdomsförbundet.  Hennes man är lika framgångsrik som både författare och debattör osv.

När man skärskådar de flesta "kända" debattörer så är det liksom i andra "lärda" yrken att man söker sig en partner och umgängeskrets bland likasinnade oavsett vilken politisk hemvist man har.
Avståndet mellan arbetare och denna medel-överklass är likadan nu som den var när jag växte upp. Enda skillnaden är att idag kan man säga du till sin doktor!

Däremot har Sverige devalverat vissa yrken och med detta också lönen. Lärare och sjuksköterskor har hamnat i en strykklass  för sig allt medan teknokratiska yrken står högt i kurs.

Det är fortfarande viktigare med tekniska yrken än att arbeta med människor!

Klass mot klass, säger kommunisterna men när jag var med i SKP så fanns precis samma skillnad mellan människor där.De som kom från universiteten förde ordet, var de mest radikala osv. Som knegare kunde man hyllas i talen men i den verkliga praktiken sågs man över axeln.
När vi valde en byggnadsarbetare till ordförande så hånskrattade "studenterna"!

Som medlem från en bruksort så kände man sig "utanför" och detta har tiden också utvisat att dessa skillnader består än idag. Jag fortsatte att vara arbetare även om jag tvangs att sluta en karriär inom järnbruket allt medan nästan alla dessa "studenter" inom partiet idag är framgångsrika. Chefredaktörer, massmediachefer, professorer, förläggare, författare, ja listan är hur lång som helst.
När man sedan kollar deras respektive partners så är det exakt som det alltid varit, kaka söker maka!

Inget konstigt med det, man måste ju tex. kunna ha något att tala om. Kunna se på teater osv . tillsamanns för att få ut något av livet.
Om man inte har en gemensam grund att stå på då fungerar det aldrig i längden.