Ärlig vänster?

"Jag tror däremot att vi har största andelen hederliga samhällsmedborgare med ärliga avsikter till vänster. Gå på djup...et istället och angrip ideologin. Borgarnas ideologi har alltid gått ut på att luras och att skaffa slavar så att en liten minoritet snorrika kan leka. Helst gratis arbetskraft som ungdomar, sjuka utan sjukförsäkring m fl som hamnat utanför deras system. Vi som inte föddes med guldsked i mun. Är det ett samhälle vi vill ha?"

Det här skriver en vänsterpartist på fullt allvar. Jag har varit med i detta parti även om det är längesedan och maken till ljugande medlemmar hade jag aldrig sett förut.De ljög om sovjet och läget i hela östeuropa. De har ljugit sig igenom hela sin historia och varför skulle någon tro att det förhållande skulle ha ändrats bara för att man stryker lite i partinamnet och programmet? Nu ropar de att USA ska ut ur Afghanistan men förr så hyllade de att sovjet var där och "upplyste " folket.
Det värsta är när man tar heder och ära av alla andra partier och medlemmar. Detta är ett fult och sekteristiskt drag som tydligen aldrig lämnar en del inom vänstern.
Dåligt historiskt pålästa dessutom. Liberalerna har ända sedan 1800-talet satt sin frihetsprägel på Sverige med allt från allmän rösträtt till kvinnans frigörelse. Se bara hur Birgitta Ohlsson sliter häcken av sig för att kvinnor och andra ska få det bättre i vår värld.
När jag hade små barn så hade vi under vänsterstyret ynka tre dagar för sjukt barn . När så borgarna kom till makten så införde de snabbt 60 dagar per barn.(1979)

På den tiden hade inte sossarna egen majoritet utan vpk fick agera stödparti och har alltså också ansvar över den tidigare förda politiken med samarbetet med storfinansen och utvecklandet av ett mycket dyrt försvar allt för att Wallenberg och Co skulle tjäna mycket. Detta var väl verkligen oärligt så det räcker.
Sedan har det återigen fötts sossar som hatar och hatar och låter som de är "vänster"!
Inga argument utan bara spottloskor .Ingen politik utan bara förtal. De har ju läromästare i tex Pierre Schori ,denne röde överklassherre. Han påstod att han inte kände igen sig när han kom hem från tio år utomlands. Han påstod att Sverige stod för nära Nato nu, "vi som knappt släppte in deras fartyg till kajen" sa han i DN.

Han vet att Sverige redan 1952 köpte in spionplan från USA och aktivt flygspionerade över Baltikum. Han vet att Sverige byggde landningsbanor runt om i Sverige för NATO!
Han vet att vi hade officerare från NAto ombord på våra fartyg även på sk hemliga leder.
Förre ÖB Bengt Gustavsson har givit ut en bok där han berättar att det tog honom sex år att inse att han var förd bakom ljuset vad gäller Nato. Det fanns en annan ledning över honom som han aldrig fick tillträde till.
Om alla handlingar skulle släppas så skulle svenska folket få sig en chock och inse att den politiska ledningen med Palme och tidigare Erlander ljög oss fulla.
Sverige har i praktiken i alla år varit löst anslutet till NATO men utan de ekonomiska fördelar som både Norge och Danmark har åtnjutit.De hade bättre socialdemokratiska regeringar än Sverige.
Ärliga? Vakna upp ur törnrosasömnen!


PS Björn Afzelius skrev en bok och han blev ärlig till slut. Så här lyder en artikel på Wiki:
En gång i Havanna, roman från 1993 av Björn Afzelius.

Romanen är Afzelius' personliga uppgörelse med det politiska systemet på Kuba. Den beskriver hur en svensk sångare, Johnny Ceder, kommer till Kuba för att ha semester efter att ha jobbat ett tag i Managua. På en fest träffar han till synes av en slump den kubanska kvinnan Mercedes Betancourt, en för tillfället arbetslös filmvetare. De blir blixtförälskade och har en mycket passionerad romans. Men de inser snart att villkoren för deras kärlek dikteras av krafter som de själva inte kan kontrollera. Romanen utvecklar sig till en lång kamp för att deras kärlek ska accepteras, samtidigt som den på ett mycket kritiskt sätt beskriver den politiska utvecklingen i Fidel Castros Kuba.

Afzelius har själv kommenterat romanen som ett svar på de känslor han fick när han inte längre kunde förneka det faktum att Kuba utvecklats till en diktatur. År 1978 hade han skrivit sången Tankar i Havanna, i vilken han bland annat sjunger att han känner sig "stark inför socialismens idé, som enade Kubas folk att resa sig mot förtryckarna och slänga dem ut i sjön". Afzelius förblev under hela sitt liv en stor vän till det kubanska folket och han har vid flera tillfällen kallat Kuba sitt favoritland. Dock upphörde hans försvar av den kubanska revolutionen efter ett tag och han började aktivt att stödja oppositionen med ekonomiska medel.l