Inbördeskrig på Svd

Ja, det är sant det som rubriken säger. Svd har två kvinnor som skriver kolummer,Karin Thunberg och Elise Claesson.
Elise har haft fräckheten att påstå att barn mår bra av att vara hemma och alltså Karin förfäktar motsatsen och ser dagis som det berömda "daghemspalatset" från en skiva med Fria Proteatern. Allt är guld o gröna skogar i dagen kolumm (svd 2 /9) skriven som en barnslig saga med ett förfärligt slut eftersom det rör femtiotal och ett stackars barn som blir missanpassat pga av att hon tvingas vara hemma med sin mamma.
Statestiken säger något annat för den som vill ta reda på fakta. Mindre ungdomskriminalitet,diabetes bland barn var nästan okänt mot vad vi har idag.Inga flickor svalt sig till döds,nästan ingen skar sig i armarna osv.
Jag har erfarenheter av fem egna barn och minns när man vid ett års ålder skulle lämmna sina barn vid halvsju på mornarna därför att man började arbeta klockan sju på sitt jobb,sjukhus bla för mig.Barnen var trötta och ledsna ,blev ofta sjuka. Två av mina barn blev så sjuka nere i Malmö på dagis att de hamnade på barnsjukhuset med infektion i hela kroppen.
När min yngsta dotter började på dagis så kom de stora neddragningarna av personal. Stora barngrupper som inte personalen hann med,de blev slitna och sjukskrivningarna började komma.En morgon fanns ingen personal på plats och jag var tvungen att överlämmna min redan oroliga och ledsna lilla dotter till för henne okända människor på ett fritidshem i närheten. Så där höll det på och man såg att en då fyra år gammal tös fick nervösa besvär,panik helt enkelt på samma sätt som oss vuxna.
Jag tog då beslutet att säga upp mig från sjukhuset ,att min hustru inte kom i fråga är ju det vanliga som bestämmer.Inkomsten,hon tjänade som åkande personal på SJ mycket mer än jag med min kommunala lön.
Jag tog bort mina barn från dagis o fritids och vi försökte leva på en lön.
Det gick inte länge för än mina barn mådde bättre och efter ett par år när alla gick i skolan så började jag arbeta igen.Mina barn säger än idag att de minns den här tiden som den bästa i sitt liv.
Varför skulle andra barn vara annorlunda än mina?
Denna debatt främst mellan kvinnor försökte jag föra i div tidningar på åttiotalet men jag fick så mycket påhopp av kvinnor då,de kallade mig allt från reaktionär" till Gud vet vad.Det gick lika lite då att föra den här debatten som nu.Tonläget blir för högt och det värsta är att ingen tänker på barnen utan det är bara den sk "frigörelsen" man egentligen tänker på.Ren egoism inlindade i snack om att dagis är utvecklande m.m. för barnen!
Det är väl inte orimligt att ställa som krav att inget barn ska behöva vara på dagis före tre års ålder!

Det är dags att sätta barnens bästa främst och sluta med alla dimridåer som bara är politiskt förtäckt hjärntvätt av" vänstern"!