Ett litet stycke ur hans krönika: "Flykten från folkligheten har präglat den etablerade svenska partipolitiken under flera av de senaste mandatperioderna. Flykten har tagit sig många konkreta uttryck och konsekvenser.
Mellan valen 2002 och 2022 lämnade ungefär 600 000 väljare de två klassiska partierna Moderaterna och Socialdemokraterna för att i stället rösta på Sverigedemokraterna. I valet 2014 visade SVT:s vallokalsundersökning att drygt 330 000 väljare hade gått över till SD från S, M, C, V och L sedan valet 2010 – partier som dominerat inrikespolitiken under 1900-talet.1
En annan konsekvens är det ovanliga regeringstrasslet under de två mandatperioderna mellan 2014 och 2022. Partierna fick inte ihop några majoriteter som speglade folkviljans röstsiffror på ett rimligt bra sätt. Det gjorde regerandet svårt och alltmer partipolitiskt dominerat. Och när partipolitiken tar för stor plats i politiken fjärmar man sig steg för steg från de mer folkliga verkligheterna. Då går det inget vidare, vilket inte bara politiker och partiledare har fått erfara.
Vi ser liknande problem i näringslivet. Teknikens värld berättar om biltillverkaren Volvo Cars förändrade ambitioner när det gäller sin produktion av elbilar.2 2021 meddelade företaget att man ”helhjärtat skulle satsa på enbart eldrift” från och med 2030. Men nu låter det annorlunda. ”Vi kan inte diktera det”, säger Volvo Cars vd Håkan Samuelsson och konstaterar att ”det i slutändan är konsumenterna som bestämmer när tiden är mogen för elbilar”.
Så är det förstås. Alla försök att över huvudet på vanligt folk diktera vad som ska göras, tyckas, köpas eller tänkas är dömda att gå i drickat.
”Att sätta ’bruket först’ var därför en grundläggande förutsättning för framgång.”
Jag är uppvuxen och danad inom vad jag kallar bruksarbetarortssocialdemokratin. I det lilla brukssamhället var de allra flesta socialdemokrater. Halvcheferna var folkpartister och disponenten var högerman. Det fanns säkert också någon kommunist och centerpartist här och där men det spelade mindre roll i samhällssammanhanget. Det bärande fundamentet för bruksarbetarortssocialdemokratins stora framgångar kan sammanfattas i devisen: ”Bruket först och sedan politik och partier.”
Bruket på min uppväxtort var (och är) en pappersmassafabrik där de allra flesta familjer på orten hade sin försörjning. Utan fabriken fanns inga arbeten, inga inkomster, ingen Konsumaffär, inget postkontor, ingen bensinmack, inget värde i de egna hemmen och heller ingen övertygande socialdemokratisk väljarmajoritet.
Att sätta ”bruket först” var därför en grundläggande förutsättning för framgång. På det nationella planet är en fungerande och folkligt förankrad välfärds- och rättsstat detta ”bruk”. Kloka politiker bör alltid sätta bygget, försvaret och utvecklingen av det först."
Jag /Bo Högrelius/ arbetade i 20 år på Nyby Bruk, där tillverkades rostfritt tex plåt, rör osv. Men det blev kris omkring 1976-77 mycket tack vare stålverk runt om i världen vilka fick statliga stöd för att kunna hålla låga priser. I Sverige liksom en del andra länder var sådant stöd förbjudet. Jag var med i det Maoistiska SKP sedan många år men vi hade ett gott förhållande till facket. Metall 78:an kom att bli samarbetspartners i den stora demonstrationen vi samlade ihop i Stockholm utanför den provisoriska Riksdagen vid Sergels torg.(Kulturhuset)
Socialdemokratiska riksdagsmän gick med i vår demonstration samt deltog i våra diskussioner ! Flera av dem hade suttit i den tidigare regeringen med Gunnar Sträng som finansminister.
Bruket först var något som besjälade oss som arbetade där, partipolitiska motsättningar las åt sidan!
Men vi lyckades inte att stoppa nedläggningen av hjärtat i Bruket, stålverket. Sen föll nästan allt annat utom kallvallsverket.
Det fanns ingen framtid för många av oss i den lilla staden Torshälla med vårt bruk.
.jpg)
Inlägg
