Av
Vi har i 16 år bott i Europa, i Spanien och Sverige. Under lejonparten av alla dessa år har vi levt som kristna. Ändå ska vi nu, enligt svenska staten, utvisas till Iran – ett land som förra året avrättade mer än 60 apostater, det vill säga avfällingar från islam. Vi, Hossein och Amin som är söner till Fariba, var bara små när vi lämnade Iran och vi känner knappt det landet.
Men Migrationsverket, som för några år sedan bara delvis prövade våra grunder, anser att den omfattande bevisning som i dag finns och som samlat talar för vår sak inte behöver beaktas alls. Inte heller prövas. Vi tre, mor och söner, ska inte alls få bevisa vår sak.
Präster måste ha fel, verkar Migrationsverket anse, församlingsmedlemmar som talar till vår fördel har alltid fel, och den kunskap vi kan förmedla om vår tro uppfattas som tecken på bristande tro av personer som glömt Sveriges seder och bruk, och allt det goda som kyrkan gjort och alltjämt gör får vi inte uppskatta.
Migrationsverket talar mot sig själva när de bedömer konvertiters ärenden. De menar dels att den som helt vänt islam ryggen är i behov av skydd, och dels menar de att ingen iranier kan anses ha gjort det. Denna orimliga inställning används mot en familj som sedan 2008 aldrig utövat islam och som under alla år bott med kristna, levt som kristna och varit aktiva i en församling. Vi förväntas efter 16 år ha kunskaper om islam som vi helt enkelt inte haft och inte har.
Sverige har förbundit sig att skydda den som är i behov av skydd och att aldrig utvisa någon som kan komma att löpa en risk att behandlas omänskligt i hemlandet. Det åtagandet anser Migrationsdomstolen sig uppenbarligen inte bunden att hedra.
Migrationsdomstolen anser sig inte heller bunden av den lag som anger att Sverige inte får försätta den asylsökande i ett läge där de tvingas till en muslimsk religionstillhörighet som de inte vill ha. Men nu ska vi tvingas till just det, och vi ska utsättas för försök att tvångsvis få oss att överge vårt aktiva utövande kristna liv, eftersom detta är vad Migrationsdomstolen i Stockholm bestämt. Men den vet inte vad den gör.
Vi som nu står inför risken att avrättas hälsar er.
Hon konverterade för många år sedan: Anses nu inte vara äkta kristen
Mahnaz går på Kaggeholms bibelskola. Men Migrationsverket tror inte att hon blivit kristen av verklig övertygelse.
Hon kämpar med svenskan, google-översätter och slår ivrigt i sin persiska bibel. Men Mahnaz Khalilzadeh Nafooti är fast besluten att klara den ettåriga bibelkursen på Kaggeholms folkhögskola. Den enda som kan sätta käppar i hjulet är Migrationsverket, som inte anser att hon blivit kristen av genuin övertygelse.
Rent formellt gick tidsfristen för att återvända till Iran ut i helgen. Men Mahnaz Khalilzadeh Nafooti och hennes make Mohammad Taghi Tamaddonnahad kommer inte att skaffa biljetter till något flyg.
I stället kommer Mahnaz att fortsätta med höstens rutiner – plugga svenska på förmiddagen och åka till Bibelskola Sthlm vid S:t Eriksplan efter lunch. Där kommer hon att sätta sig på sin plats, i mitten av bänkraden, plocka fram sina biblar och skrivhäften och dyka ned i studierna.
– Det är mycket svårt. Men min klasskompis Lena hjälper mig, säger Mahnaz Khalilzadeh Nafooti på trevande svenska.
Flertalet av sina åtta år i Sverige har hon arbetat, främst inom service, och studierna i svenska kom i andra hand. Nu hör hon med sina 56 år till de mer seniora eleverna på bibelskolan, och vill för säkerhets skull träffa Dagen tillsammans med en tolk.
– Jag använder Google Translate under kursen och fotar allt som lärarna skriver på tavlan. Ibland ber jag vänner översätta till mig via sms, förklarar hon.
Allvarlig och nervös
Mahnaz Khalilzadeh Nafooti ger ett allvarligt och korrekt intryck, och det märks att intervjun gör henne nervös.
Så glimtar ett leende plötsligt till, som när hon talar om pojkarna hon undervisade på grundskolan i Iran.
– Det var så roligt att vara lärare! De var som en del av min familj.
Nu sitter hon själv i skolbänken.
– Jag har studerat kristendom i den persiska gruppen i S:ta Clara kyrka. Men inte lika metodiskt som vi gör här, säger hon.
– Jag är nog mest fascinerad av våra fördjupningar i Gamla testamentet, och av att se alla kopplingar till det som kom sedan.
Kom till tro genom S:ta Clara
Mahnaz Khalilzadeh Nafooti hade arbetstillstånd när hon kom till Sverige 2016 med sin familj. Men eftersom arbetsgivaren inte skötte sina åtaganden gentemot Skatteverket blev tillståndet inte förnyat.
Redan under sina första år i Sverige hittade Mahnaz och hennes man till S:ta Clara kyrka i Stockholm. En tid senare valde de att söka asyl utifrån sin nya tro, med hänvisning till att det är förbjudet att lämna islam i den islamiska republiken Iran.
I S:ta Clara träffade paret volontären Ester Soraya Mosazadeh, som själv konverterade till kristendomen för 18 år sedan. Ester är sedan många år tillbaka den person i kyrkan som tar sig an de persisktalande konvertiterna, undervisar dem och hjälper dem med praktiska frågor.
– Mahnaz och hennes familj var aktiva från första början. De gick varje Alphakurs som de kunde och hjälpte till med kaffet och i köket, säger Ester till Dagen.
Vill evangelisera
Paret lät döpa sig i februari 2020. Mahnaz berättar att hon tidigt fick en längtan efter att missionera bland persisktalande, och att hon brukar sammanfatta sina nya kunskaper och lägga ut dem på sin Facebook-sida.
När hon tidigare i år fick ett mejl från Bibelskola Sthlm kändes det därför som “en gåva från Gud”. Att kursen bara ges på svenska var i och för sig lite avskräckande. Men inte tillräckligt.
Hungern efter kunskap lyste genom i Mahnaz första möte med kursföreståndare Caroline Wettebrand i augusti.
Jag kände att du verkligen hade drivet att gå bibelskola och lära dig mer, säger Caroline, som är med när Mahnaz träffar Dagen.
– Det är ju nästan det viktigaste när vi intervjuar: att man förstår att och varför någon vill gå bibelskola. Och den viljan var väldigt stark i dig, Mahnaz.
Det är heller inte första gången som bibelskolan har haft kursdeltagare som kämpat med svenska språket.
– Också då har vi sett att Gud har gjort mycket. De här deltagarna har fått utvecklas under året och har kunnat hänga med, ibland genom att få lite extra tid på sig, säger Caroline Wettebrand.
”Kan inte riskera att torteras och dödas”
För Mahnaz känns det just nu som att all vaken tid går åt till att studera.
– När jag kommer hem på kvällen spelas allt som sagts upp som en film i mitt huvud, säger hon.
– Så jag sätter mig och går igenom allt igen, till jag verkligen förstår. Jag springer inte framåt direkt, men tar ett steg i taget.
Studierna hjälper också med att skingra tankarna i ett läge som kan kännas hopplöst. Å enda sidan har Mahnaz och hennes make ett beslut om att de måste lämna Sverige, vilket gör att de varken har rätt till dagersättning eller hjälp med boende från Migrationsverket. Å andra sidan har Iran hittills inte tagit emot personer som nekats asyl om de inte återvänder frivilligt.
– Det är inte så att vi inte vill resa tillbaka. Vem vill inte helst vara i sitt hemland? Men vi kan inte riskera att fängslas, torteras och i värsta hand dödas av myndigheterna, säger Mahnaz.
Så vi hänger mitt emellan. Vi kan inte stå på fötterna och vi har inga vingar att flyga med.
Pingsts utbildning är huvudman för Bibelskola Sthlm, som anordnas av Kaggeholms folkhögskola i samarbete med flera lokala församlingar i Stockholmsområdet och Mälardalen.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar