Bröderna Herreys! Rec. i Epoch Times!

 

Herreys bjöd på musikfest på Operan.

Jubileumsshowen ”En gyllene kväll på Operan – Diggi-loo 40 år” var ett musikaliskt och färgsprakande fyrverkeri. Det bjöds på musik, dans och glädje. Publiken var med från första tonen, bänkraderna gungade och taket höll på att lyfta. /Kristina I. Kleinert

Herreys gästspelade på Göteborgsope­­ran lördagen den 14 september. Jubileumsshowen var snabbt slutsåld och attraherade fans från såväl Sverige som bland annat Danmark, Tyskland och USA. Poptrion, som var mest aktiv i mitten av 1980-talet, består av bröderna Per, Richard och Louis Herrey. Under 2024 gör de comeback med ett antal spelningar samtidigt som de firar 40-årsjubileum.

I väntan på att showen ska börja visas bildspel över brödernas gemensamma mångåriga musikkarriär. Det är fotografier och tidningsartiklar som berättar om olika scenframträdanden och om vinsten i Eurovision Song Contest med ”Diggi-loo diggi-ley”.

Programmet inleds i högt tempo med ”Fame (Remember my name)”, ”Kom loss” och ”Mitt hjärta slår samma slag”. Låtarna är från Herreys storhetstid och framförs med samma energi och spelglädje som under 80-talet, men med ett tuffare ackompanjemang. Efter de inledande numren tar trion med publiken på deras musikaliska utvecklingsresa – en framgångssaga som börjar med gitarrspel utomlands, fortsätter med studier vid teater- och dansskolor i USA och så småningom leder fram till samarbete med Bert Karlsson. Från början var det inte självklart att bröderna skulle hålla på med musik och dans, men deras intresse utvecklades alltmer efter att de sett och hört amerikanska sånggrupper.

När Herreys fortsätter med låten ”Mirror, Mirror” sjunger publiken med och det svänger på scenen och i bänkraderna. Därefter följer ett 60-talsinspirerat medley och flera av Herreys kända sånger. I första akten bjuds det på drygt tjugo nummer i ett fartfyllt tempo. Programmet är varierat och effektfullt. Mellan de ösiga numren presenteras lugnare stycken med ett mer lyriskt ackompanjemang och med färre musiker. Per Herrey framför uttrycksfullt några nyare och äldre låtar som han skrivit, vilket ger tyngd till den övriga repertoaren och bidrar till att skapa en helgjuten föreställning.

I den senare delen av föreställningen kommer gästartisterna Elisabeth Andreassen och Lotta Engberg upp på scen nerifrån salongen. De sjunger tillsammans med Herreys ”Om vi möts igen” och framför själva ”La Det Swinge”. Förutom de skönsjungande sångerskorna medverkar även andra gästartister. Mölndals kammarkör, under ledning av Fredrik Berglund, deltar i ett flertal nummer och fyller scenen med välklingande sång och stark närvaro. Tillsammans med Herreys skapas örongodis och mäktiga scener. Som ytterligare bonus medverkar vid några tillfällen framstående Klarakvartetten med musiker från Göteborgsoperan.

Med på scen från början till slut finns Guldbandet, som består av skickliga musikerna Klara Goliger (keyboards), Gustav Hördegård (bas), Tobias Ljungman (trummor), Agnes Grahn (trumpet), Axel Mårdsjö (saxofon och flöjt), Simon Ljungman, kapellmästare, (gitarrer) och Fredrik Berglund, kapellmästare, (klaviaturer, trombon och gitarr). De backar upp Herreys med energi och spelglädje.

Som en del av showen är den snygga ljussättningen. Den synkroniseras väl med musiken och scenframförandet, och skapar färg och liv på scen. Vid ett par tillfällen används motljus när Per Herrey spelar på flygeln, vilket bländar och distraherar. Det är en konst att inte låta effekterna ta över stjärnorna på scenen. Less is more.

Bröderna är erfarna och skickliga scenartister som klarar av att hålla energin uppe i den två timmar långa showen. De är synkroniserade och professionellt avslappnade, och har en härlig utstrålning som når ut till publiken. De sjunger bra, och sångrösterna har under åren mognat på ett fint sätt. Till de olika numren har det skapats koreografi som förhöjer helhetsintrycket, och de samordnade dansrörelserna är ett av trions kännetecken. Föreställningen är välregisserad med smidiga in- och utgångar och förflyttningar på scen. Något som periodvis drar ner den för övrigt höga kvalitén på föreställningen är att balansen i ljudbilden inte är helt lyckad. Musikerna har en tendens att överrösta sångarna, vilket skapar ett blurrigt ljud, och texten försvinner i det instrumentala framförandet. När det är färre musiker som spelar hörs sångarna fullt ut, och det skapar en ljudbild som gör rösterna rättvisa. Det är en njutning att höra Herreys sjunga stämsång a cappella eller med bara några få instrument som ackompanjemang.

Som sista extranummer kommer efterlängtade ”Diggi-loo diggi-ley”. Publiken ställer sig upp, gungar och sjunger med och som tack kommer vinnarlåten en gång till. Applåderna vill inte ta slut. Det som gör Herreys speciella är inte bara att de är högklassiga scenartister, de har en närvaro och en spelglädje som lyser upp scenen. Jubileumsshowen är livsbejakande och fartfylld, men det finns något mer under den färgsprakande ytan. Herreys sjunger från hjärtat och förmedlar en tro på kärleken och livet.

Kontakta jounalisten: kristina.kleinert@epochtimes.se