Idag kände jag oerhörd uppgivenhet!

Först och främst vill jag säga att alla föräldrar till barn med div. svårigheter såsom adhd eller andra sk diagnoser utför ett fantastiskt arbete med sina barn. Människor som aldrig har varit i kontakt med dessa barn tror ibland att de bara är "dåligt" uppfostrade, lite stryk skulle hjälpa finns det fortfarande en del som resonerar. De har inte förstått att dessa barns hjärnor inte fungerar på samma sätt som jämnåriga barn.
Lillkillen var på ett mycket rörigt humör i morse, ja , han for fram och tillbaka under mycket jämmer och rop. Den äldre som nog ibland är ganska trött på sin bror såg till att i obevakade stunder ge honom ordentliga tjyvnyp och då blir allting mycket värre. Skulle man utifrån bedöma ålder på den yngsta som är fyllda nio år så skulle jag nog hellre tro att han befann sig i treårsåldern idag. Trots och obegripligt uppförande.
Jag försökte tala med honom men det går inte när han är så här, jag försökte att krama honom för att lugna ner det hela men det gick inte heller.
Påklädningen är bara det ett kapitel för sig.
Min fästmö har levt det här livet i många år nu och får gå upp mycket tidigare än sk vanliga föräldrar för att överhuvudtaget få allting att fungera.De ska ju iväg till sina skolor och det duger ju inte att de kommer försent varje dag. Hon får dessutom nästan aldrig sova ostört pga av lillkillens rädslor och mardrömmar.
Det som jag ser som allvarligt nu är att hennes arbetsgivare inom skolans värld har givit henne ansvar för flera elever med stora svårigheter . Hon borde inte överhuvudtaget i sitt arbete utsättas för samma problem som hon har hemma med sina två barn. Förstår de inte att bördan blir för tung och att det hela kanske kommer att gå överstyr?
Att gå från kaos hemifrån till kanske samma kaos på sin arbetsplats är dålig personalpolitik.
Min fästmö har ju mått dåligt i flera år men äntligen börjat att se lite ljusning i tunneln, ska de äventyra detta så kan man ju faktiskt undra över hur de tänker? Vill de medvetet knäcka henne för gott eller är det bara den vanliga okunskapen som tyvärr finns bland allt för stora grupper i vårt samhälle ? När tom. människor som arbetar med barn tydligen inte förstår vad de gör med sina kollegor då måste jag protestera!