När jag stod mitt i min "karriär" som beroende av alkohol så kan jag tänka mig att ett sådant besked som professor Sven Andreasson ger de "törstiga" skulle ha varit manna från himlen.
Bara tanken att sluta dricka alkohol var smärtsam för mig, jag längtade jämt efter ruset och så hade det varit ända sedan tonåren.
När tongångar återigen hörs från forskare att det går att lära sig att dricka "normalt" så kanske det gäller de som av rent slarv i sitt liv dricker för mycket ihop med kamrater och släkt utan att känna sig beroende.
Jag betvivlar starkt att om man utvecklat ett beroende så skulle det gå genom terapi att "lära" sig dricka måttligt.
När jag trots fem års nykterhet började att dricka lättöl till maten så övergick jag rätt snart till starköl och vin i måttliga mängder.
Resultatet blev att jag rätt så snart kom in i en suporgie som höll på att kosta mig livet.
Denna min erfarenhet delas av miljoner alkoholister världen över och att börja exprimentera med "måttligt" supande är inte aktuellt varken för mig eller någon annan i samma situation.
Överhuvudtaget kan man ställa sig frågan varför det skulle tjäna något till?
Jag tycker tex. idag att alkohol luktar illa och att människor som druckit är otrevliga över lag och ofta fåniga.
Känner inte det minsta behov av varken alkohol eller folk som dricker.
Jag är enbart glad och tacksam över att min situation har blivit fantastiskt bra på äldre dagar på alla sätt och jag är övertygad om att mina barn anser detsamma.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar