Sjukförsäkringen återigen!

Jag stöter på en artikel av Lena Andersson i DN http://www.dn.se/opinion/kolumner/moderat-manipulation-1.1016570


Det finns många olika aspekter på den nya lagen om sjukförsäkringen ,när jag har granskat den ur mitt perspektiv och min förtidspensionering så hade jag själv fått fördel av denna lag. Naturligtvis finns både förlorare och vinnare när nya lagar antages.Brister framträder ofta när lagen ska praktiseras och då gäller det att lagstiftarna finns på plats och ändrar.
Lena Andersson har på ett klokt sätt gått igenom hur M och regeringen agerar. (Saknar henne i Svd)

Paragrafryttare har alltid funnits ,tyvärr , vilka tolkar lagen som djävulen själv,se bara hur "utvisningsbyråkratin" har agerat under alla år. Detta kommer vi också att få se från FK:s sida. Nu har regeringen till slut tvingats att konkretisera sig om att svårt sjuka inte ska tvingas till arbetsförmedlingen. Under denna tid så har många skrämts i onödan.

Sverige har en byråkrati där människan försvinner och tjänstemännen drivs av samma inställning som man uppvisar i diktaturer. "Jag gjorde bara mitt jobb"!

Man kan vara människa även som byråkrat,det finns poliser som vägrat att utföra vissa utvisningar av barn. Så  kan även en byråkrat på FK agera när ett ärende framstår som totalt orimligt.   De måste som enskilda tjänstemän våga att höja rösten,det finns en fackförening vilken också måste vara mer på alerten.

Här kommer ett avsnitt ur Lena Anderssons artikel:

De flesta har en intuitiv känsla för det riktiga och anständiga i denna moraluppfattning. 

Det är nog av det skälet som moderaterna bara får göra korta inhopp i 

regeringsställning. De ges en chans då och då, men vid minsta tendens till oförstående 

inför lidande och 

utslagning bekräftas misstankarna om dem och då röstas de bort.

De flesta anar att om det inte fanns något sjukförsäkringssystem alls, skulle det inte 

vara Moderaterna som uppfann det. Och att vilket sjukförsäkringssystem som än fanns, 

rudimentärt eller utvecklat, skulle Moderaterna vilja skära i det.

Den svenska fattigdomen är bara en, två eller tre generationer bort. Skräcken för 

förfädernas misär lever kvar hos alltför många för att ett folk som levt under 

socialdemokrati, pendlande mellan socialism och socialliberalism, ska ha 

anledning att välja moderater annat än som omväxling. Så attraktiv är 

inte den lilla ökade ekonomiska frihet de erbjuder.

Friheten att bli sjuk och arbetslös utan att allt kullkastas, friheten att 

slippa se skriande ojämlikhet och andras lidande förefaller viktigare. 

Somliga kallar det trygghetsnarkomani. Men rädslan för smärta, elände 

och olycka är för mänsklig för att hånas.

Lena Andersson