Tabu blogg nr 3

"- Nästa år kommer han igen, säger barnen, och då får vi klappar av 'en
Men tror dom det, så tror dom fel, för igår blev han lagd i graven.
Slå i mera öl och mjöd, jultomten är faktiskt död!

God Jul! "

I morse hade jag svårt att stiga upp.Allt tog emot och sådana dagar kanske man borde stanna kvar i sängen men ryggen värkte så det fanns ingen återvändo.
När jag känner så då brukar jag säga till mig själv,ta en promenad till Farsta centrum och sätt dig där och titta på folk så blir allt bättre inom dig.Sagt och gjort,på med kläderna och ut.
Huuuu, när jag kom upp så insåg jag på en gång att det var fel dag.Massor med köptokiga människor,julhandeln har kommit igång .
Kände ännu mer olust och massor med tankar från det förflutna dök upp.Minns på en gång med djup smärta hur jag aldrig fick ha mina barn på julen efter vår skilsmässa.De skulle alltid vara i Kungsör hos min fd svärmor och fira jul.Aldrig någonsin hos mig och mina föräldrar,de kom förbi med bilen och hämtade julklappar för att med en gång åka vidare.
Att man "straffade" mina föräldrar också hade hon inte en tanke på,min far var väldigt bitter över detta men han sa aldrig något om det till henne.Min far och mor drabbades av samma känslor som jag av skuld inför henne och drogs med i det ytterst elaka spelet att ALDRIG någonsin nämna mitt namn.Jag blev TABU och hur kan man medvetet utsätta barn för något sånt? Min fd hustru var med i Grupp 8 och denna hatorganisation bidrog säkert till hennes fantasteri mot män och i synnerhet mot mig.
Många år senare när mina barn hade bildat familj och fått barn så köpte jag julklappar till dem men efter många år så ställde jag mig frågan vad allt detta köpande var bra för.Aldrig någonsin blev jag inbjuden att träffa dem på jul eller andra sk viktiga dagar,det började kännas fel någonstans när ens barnbarn bara hör av sig när det närmar sig jul eller födelsedagar.Att känna sig utnyttjad är det värsta jag vet.
Ska man uppehålla förbindelser med släkten så måste det komma från två håll.Man måste kunna känna sig välkommen!
Julen väcker såna här tankar hos mig och jag får ångest.
Sen gör det inte saken bättre av att jag vet hur barn har det i fattiga länder och då att köpa en massa skit här till barn som har så mycket redan känns så fel! Dessa pengar kan man skicka till olika hjälporganisationer istället.
Att jag inte satte hårt mot hårt vad gällde mina barns jular berodde på en felaktig inställning från mig.Min fd hustru var handikappad och jag hade gått från henne och då får man dåligt samvete vare sig man vill eller ej.Det är då lätt att bli undfallande på många sätt för att "skona" personen ifråga.Detta hade jag bara skit för!
I flera år så hjälpte jag henne ekonomiskt trots att jag höll på att åka fast .( utlåning av pengar från mitt arbete som skulle ha upphört i och med skilsmässan)
Överhuvudtaget så gjorde jag fel som lät hennes advokat bestämma samtliga villkor.Folk var på mig hela tiden och bannade mig för att jag gick från henne.Ja,jag vek mig totalt och sånt ska man inte göra.
Hon kunde på det sättet binda barnen vid sig så hårt att de till slut vände sig från mig.Det är genom all forskning fastslaget att de barn som växer upp ihop med tex en handikappad mor tar mycket starkt parti för modern.Allt vad mamma säger är rätt!
Däremot tycker jag att när dessa barn blir vuxna så borde de kunna tänka mer självständigt och börja ifrågasätt sin barndom och ställa sig själv frågor om hur det egentligen var.
Själv har jag totalt givit upp alla tankar på att någonsin kunna få ett naturligt umgänge med den delen av släkten,det känns sorgligt att behöva säga att det känns dött och begravet.
Vi hade behövt att gå i familjeterapi allihopa som vuxna och fått tala ut.