Mödrar och söner!

"Vi missar livet för att vi hela tiden måste göra något annat"!


I den här boken av Theodor Kallifatides finns denna rad att läsa.Hela boken är full av små korta mycket kloka ord. Finner stort nöje av att läsa boken men blir också oerhört sorgsen ibland.
Hans skildring av sin moder är så fin och ömsint.Hans mor är 92 när han bor "hemma" återigen i Athen.
Det råder verkligen en ömsesidig kärlek mellan dem på ett sätt som jag arme Svensk inte ens förstår.Känner sådan saknad efter denna kärlek.
Den har aldrig funnits i mitt liv så länge jag har levt.
Nu begriper jag än mer vad det är jag har sökt i hela mitt liv .
Detta sökande var på väg att sänka mig totalt som människa.När man lider brist av det mest viktiga i sitt liv då söker man sig på vägar som inte är bra för ens hälsa .
Kvinnor passerar revy framför mig och det är med olust många träder fram inför mitt minne.Hur många har jag inte gjort besvikna ?
Betett sig illa bara därför att jag trodde att lyckan och kärleken fanns där på andra sidan!
Denna kärleksbrist från barndomen är svår att bota eller att finna.
Andra lösningar måste till och främst är att kunna lära sig att älska sig själv och lägga sin barndom bakom sig utan bitterhet.
Det är inte alltid lätt att förlåta och inse att andra generationer gjorde så gott de kunde eller hade förmåga till!