fredag, mars 30, 2007
Liemannen nafsar alla i baken!
Vaknar för andra natten i rad med olustiga känslor.Ser livet som en meterstock framför mig och ser också att det inte är mycket kvar för mig.När jag kom hem från min gamla mor (snart 96) så förstärks de svarta känslorna hos mig.
Åren bara försvinner i ett stort svart hål.
Att vakna med denna insikt gör att jag ligger där i mörkret och känner mig förlamad på ett sätt som till slut irriterar mig så att jag går upp.
Det går helt enkelt inte att ligga kvar med alla dystra tankar som alltid har en förmåga att växa där i mörkret.
I dessa ögonblick kan livet se meningslöst ut. Ingenting av vad som händer ger någon lust och glädje utan allting målas i svarta dystra färger.Att kalla det vid ord som nedslagenhet är för enkelt men jag undrar vad ett sånt här tillstånd står för någonting i mitt liv?
Ensamhet är inte rätta svaret .Jag är inte ensamhet i den bemärkelsen även om jag kan KÄNNA mig ensam.Inre tomhet är ett annat ord jag provar att säga.
Tomheten som känsla betyder säkert något speciellt.Kanske är det samma inre känsla som maktlöshet?
Vi är ju maktlösa som individer mot så mycket i våra liv.Det går inte att ändra ett liv som har förflutit,inte en enda detalj.
En del människor går omkring med ånger över sina liv men detta är också meningslöst.
Däremot att dra slutsatser av sitt görande och låtande är bara bra för det kan ge möjligheter att leva på ett bättre sätt än tidigare.
Jag såg en massa spritflaskor på bild i går kväll på en blogg och då kunde jag ändå tänka att det är skönt för mig att kunna ärligt säga att jag vill inte ha sånt i mitt liv något mer.
Där har jag dragit de enda rätta slutsatserna .
Nästa tanke är naturligvis att det är sorgligt att andra inte kan ta till sig de erfarenheter som tex jag besitter vad gäller lättheten att ramla in i ett alkoholberoende .
Det händer inte mig, tänker de flesta och klunkar på, kanske på väg mot ett beroende?
Dystra tankar i natten förstås,det brukar kallas att måla fan på väggen.Det är lätt att se allt negativt när man ligger där och jag undrar över varför jag inte överhuvudtaget kan tänka positiva tankar?
Kl 18.30 ringer min mor och frågar mig hur jag mådde kl halv sex i morse.Varför frågar du det , säger jag då och talar om att jag inte kände mig så väl till mods då.
Jo, när jag vaknade halv sex säger hon, då satt du på stolen bredvid mig! Jag frågade då vad du ville mig men du tittade bara på mig för att sedan försvinna i en dimma.Då blev jag rädd säger hon! Mycket märkligt detta!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bloggarkiv
-
▼
2007
(286)
-
▼
mars
(28)
- Sova ordentligt i natt!
- Liemannen nafsar alla i baken!
- Godsägaren på stjärten!
- SENASTE NYTT PÅ BEDRÄGERFRONTEN!
- Gamla bilder
- Holger min morbror!!
- Testbilder
- Blandade bilder
- HÖKARÄNGEN!
- Tankar vid femtio. (Gäller övriga åldrar också uppåt)
- Att få vänner....
- Göran Persson!
- Är detta riktigt klokt????
- Orwells 1984 är här!
- Det debatteras om radions framtid
- Gustaf Fröding
- BRÖLLOP om en månad
- Är tortyr tillåten i Sverige?
- Kristian Luuk vann stort!
- MALMÖ staden jag med lättnad flyttade från!
- Varför ska Sverige vara bäst i Europa?
- Religiösa vanföreställningar
- Starroperation!
- Bara ett klipp ur GP
- Äkta solidaritet i Wasaloppet!
- Lunarstorm används av suspekta individer!
- Att frisera sin tillvaro ,ljuga för sig själv!
- Fantastiskt erbjudande!All heder till Sterling!
-
▼
mars
(28)
SiteMeter
Annonser
Anpassad sökning
1 kommentar:
Sa har sade Tove Jansson:
Det var en gang ett litet knytt som bodde
alldeles ensam i ett ensamt hus.
Han var nog langt mer ensam an han trodde
pa kvallen nar han tande alla ljus
och krop inunder tacket i sin badd
och gnallde for sig sjalv, for han var radd.
Darute gick hemulerna med stora tunga steg
langt borta hordes marrans tjut pa nattens morka vag
och dorrar stangdes overallt och alla lampor brann
hos alla stackars skramda kryp som trostade varann.
Men vem ska trosta knyttet med att saga ungefar:
pa natten blir det hemska mycket varre an det ar.
Skicka en kommentar