"Burmas mest kände komiker, kallad Zarangar, har dömts till 45 års fängelse. Zarangar, vars riktiga namn är Ko Thura, greps i juni sedan han utan tillstånd från myndigheterna organiserat hjälpinsatser till de som drabbats av cyklonen Nargis.
Omkring 140 000 människor är bekräftade döda eller saknas efter cyklonen i maj.
Vid gripandet beslagtog polisen hans dator och flera förbjudna filmer, till exempel amerikanska Rambo. Enligt familjemedlemmar hittade polisen även en film som läckt ut från juntaledaren Than Shwes dotters mycket påkostade bröllop, som skapat vrede bland folket i det fattiga landet.
Straffet kan komma att förlängas ytterligare, då ett flertal åtalspunkter ännu inte behandlats.
Domstolen i det ökända Inseinfängelset dömde i samma mål också två andra regimkritiker till långa fängelsestraff, en av dem är sportjournalisten Zaw Thet Htwe.
På kort tid har över hundra regimkritiker dömts i Burma. En hiphop-artist fanns bland de som dömts tidigare i veckan."
Föregående stod att läsa på Nyhetskanalens sida idag.
Jag har under många år ifrågasatt rätten för enskilda stater på vår jord att få styra sina länder med tvång, tortyr och våld. Under årens lopp har jag fått kämpa för åsikten att i ett visst läge är det rätt av FN att gå in i ett annat land och avsätta regimen. Ungefär som när USA till slut gick in i andra världskriget med målsättningen att störta Hitlers regim.
Idi Amin satt som en blodbesudlad diktator i Uganda, alla visste vad som hände där med massmord och tortyr. FN kom aldrig till skott och då gick Tanzania in och jagade bort Idi Amins skräckvälde. Samma sak hände i Kambodja där Vietnam gick in och avsatte mördaren Pol-Pot.
Världens folk sitter bokstavligen på första parkett och tittar på och kan inget göra!
Vid varje tillfälle så uppstod protester särskilt hos vissa "vänstermänniskor" ofta med ett Maoistiskt förflutet. Tidningen FiB/ kulturfront hävdar samma linje.
Ingen inblandning i andra länders inre angelägenheter är mantrat. Inget får rubba detta synsätt enligt dem.
Om vi tar ner det här synsättet på vår närmiljö så blir det begripligare. Du har en granne som våldtar sina barn ,slår sin hustru blodig flera gånger i veckan osv. Om du följer konceptet att inte blanda sig då måste du slå till dövörat varje gång något händer. Hur höga skrik på hjälp du än hör så ska du bara beklaga men inget göra.
Så ser det ut i dessa fantasters ögon. En rättänkande människa ringer polisen !
Nu gäller det Burma där militären allt för länge har kunnat bära sig åt hur som helst med sitt folk. De tappra buddistmunkarna försökte att starta ett uppror men misslyckades tyvärr . Ofta pga av bristande stöd utifrån från andra länder.
Kina ligger och understödjer dessa krigsherrar i Burma som suger ut folket. Pengar och åter pengar är det enda Kina bryr sig om. I Burma har de stora affärer på gång och får mycket förnödenheter . Kina äger världen rent ekonomiskt idag och ingen vågar gå emot dem, inte ens USA som totalt har underkastat sig Kinas dollarreserv. De vet att Kina skulle kunna sänka USA till botten !
Tyvärr är och förblir FN tandlöst i såna här frågor därför att vetorätten finns att tillgå. Kina kan stoppa alla andra länder när de vill i FN. Så har det under åren också fortgått.Veto,veto och åter veto.
Vad bör göras?
1 kommentar:
Det ligger så i tiden detta att inte lägga sig i. Allt hänger ihop i slutändan och att "inte lägga sig i " går som en röd tråd genom samhället. Vi kanske gör det av rädsla? Människor som är utsatta för brott och ingen vågar vittna, konflikter när en person är utsatt för trakasserier eller mobbning på skola eller arbetsplats...men alla drar sig undan med mantrat" jag vill inte bli inblandad". En fruktanvärd rädsla för att behöva ta ställning. Så länge som vi går runt så här så kommer världen se ut som du beskriver. Vi vill inte se, höra, veta för då måste vi ju tänka till och ha en åsikt. Nej det orkar vi inte. Och om grannens barn blir misshandlade? Ja, det är ju inte min sak utan det får de reda upp själva. Bara man slipper agera. Varför? Av rädsla så klart. Men när blev vi så fega?
Skicka en kommentar