När Nooshi Dadgostar presenterar Gazakriget som ett israeliskt folkmord bestående av 70 000 utomrättsliga avrättningar placerar hon Israel i just denna berättelse. Hon säger inte uttryckligen att Israel är som Nazityskland eller att Gaza är Auschwitz. Men hon beskriver den judiska staten som om den medvetet har avrättat tiotusentals palestinier och därmed gjort sig skyldig till samma typ av brott som nazisterna.

I sammanhanget glöms detta bort: Folkmord är inte först och främst ett politiskt slagord. Det är ett noggrant definierat internationellt brott som kräver en särskild avsikt att helt eller delvis förinta en folkgrupp. Det är ett juridiskt begrepp. Det är inte något som avgörs av politiker i partiledarutfrågningar eller av argsinta demonstranter på Stockholms gator, utan av rättsliga instanser.

Varken ICJ eller ICC har fastslagit något israeliskt folkmord. ICC har inte ens anklagat Netanyahu eller Gallant för folkmord och har följaktligen inte lagt fram någon bevisning för den brottsrubriceringen. När Dadgostar ändå talar om folkmord som ett konstaterat faktum återger hon ingen rättslig bedömning. Hon förvandlar ett politiskt slagord till en dom som ingen domstol har avkunnat.

Robert Faurisson angrep Förintelsen genom att förneka att judarna hade varit offer för ett folkmord. Den moderna förintelseinversionen angriper Förintelsen från motsatt håll. Den medger att judarna var offer under Förintelsen – men gör dem samtidigt till vår tids nazister.

Johan Romin Fokus Sticket