Men en polismyndighet som inte vågar sätta ner foten, och med vårdbolag och universitetssjukhus som vägrar redovisa åtgärder, kan vi tryggt räkna med att gränserna för det acceptabla kommer att fortsätta att flyttas fram, skriver Ofer Maimon.
När jag natten mot söndag slår på datorn efter sabbatens förhoppningsvis välförtjänta vila möts jag av de hittills groteskaste scener från en Palestinademontration jag sett och tankarna rusar. Men låt oss pausa där.
Långsiktigt mycket viktigare än känslostormar är hur våra institutioner väljer att hantera detta groteska. I det här fallet vårdbolaget Meliva, Karolinska universitetssjukhuset samt Polisen, som samtliga är i färd med att sälja ut sitt nödiga förtroende med en krishantering från Dantes nionde krets. Jag ska återkomma till det.
Men där och då i flödet är det första jag ser en bild av en man i Netanyahu-mask i iklädd svart skinnrock a la Gestapo och armbindel med davidsstjärna där originalet var försett med hatets kråkspark – ett hakkors. Inget särdeles nytt med den killen, han har till och från setts gåsmarschera fram och tillbaka utanför Sverige riksdag de gångna två åren, och påståendet att Israel är de nya nazisterna har man härvidlag hört till leda.
Mer originellt är att man denna gång tagit det hela ytterligare några steg längre. Mannen i Gestapo-utstyrseln leder nämligen lördagens Palestinademontration. Och efter honom i fronten av tåget trippar som ankungar ett antal personer iklädda sina – självklart – vårduniformer. Dessa vårdklädda bär på en grind där ordet ”Gaza” placerats i samma stiliserade järnbåge som prydde ingången till koncentrations- och förintelselägret Auschwitz, en plats som såg en miljon judar mördas under andra världskriget.
Vi har således på en knapp vecka gått från att läkare och vårdanställda använder yrkets inneboende auktoritet och moraliska lyskraft vid Karolinska Universitetssjukhuset som plattform för budskapet att Palestina ska befrias från floden till havet, till att sagda lyskraft även skall skänkas åt påståendet att Israels försvarskrig mot Hamas är att jämföra med Auschwitz.
Detta krig har tragiskt nog kostat runt 40 000 civila livet. Men här jämställs det alltså med det industriella mördandet av en miljon judar – inte för att dessa judar utgjorde något hot alls, utan därför att de ansågs tillhöra en biologiskt underlägsen ras.
Koncentrations- och förintelselägret Auschwitz och grinden med den böjda järnbågen med de ökända orden ”Arbeit Macht Frei.” Det har blivit symbolen för hela Förintelsen av den europeiska judenheten – sex miljoner judar gasade, ställda framför kulsprutor, arbetade och marscherade till döds. Vilket naturligtvis är skälet till att demonstranterna valde denna skylt.
Så hur har nu detta hanterats av berörda instanser?
Det är lite oklart om det handlar om samma läkare och vårdanställda som marscherade under Auschwitz-grinden i lördags, som någon vecka tidigare höll bloddrypande gatuteater och proppade igen entrén till Karolinska Universitetssjukhuset, och det spelar kanske ingen större roll.
Viktigare är att vården uppenbarligen tar lätt på att dess grundmurade goda rykte används som plattform för vad som måste betraktas som en flodvåg av judehat, allt mer nödtorftigt maskerad som Israelkritik, där vänsterns, extremhögerns och islamismens antisemitism mötts i en perfekt storm efter Hamas massmord på judar 7 oktober.
Denna tusnami av antisemitism och Israelhat har till dags dato resulterat i tusentals fysiska överfall, hundratals skadade och drygt 30 mördade judar sedan den 7 oktober 2023 – utanför Israel.
Trots detta tycks de tre inblandade institutionella aktörerna ta lätt på det inträffade.
Polisen har genomgående sedan protesterna startade tagit lätt på de konstant framflyttade gränserna. Det har varit OK att skrika ner riksdagsledamöter utanför Riksdagen medan närvarande poliser låtsats som det regnat fem meter därifrån, eller för den delen skenmörda statsministern på samma plats och med samma ryckta polisaxlar som resultat.
Ramsor på arabiska som uppmanar till folkmord mot judar har vrålats i demonstrationstågen utan ingripande, trots att innebörden i dessa ramsor rapporterats sedan hedenhös, och snart torde vara lika kända för gemene man som ”Små grodorna”. Man har från den tunna blå linjens sida inte haft synpunkter på inställda cityturer i lokaltrafiken för att ge plats åt tillståndsgivna demonstrationer under shoppinghelger, och låtit ordningsstörare ur gatans parlament göra som de önskat. Man har struntat i att vara ens en tunn linje, och låtit Palestinaaktivisterna sätta gränserna.
Den antisemitiska kampanj som pågår verkar inte vara en polisiär fråga över huvud taget, och HMF-lagstiftningen som bortblåst ut tänkandet. Att Polisen nu vaknat till ut Törnrosasömnen och själva polisanmält Auschwitz-grinden för hets mot folkgrupp är väldigt mycket för litet, och väldigt för sent. Begås brott framför ögonen på utkommenderade poliser ska de misstänkta gripas, punkt slut.
Om demonstrationen som proppade igen entrén till Karolinska har man inget mer att säga än att man gett tillstånd till en demonstration på allmän plats. Allmän plats förresten? Bra fråga det med.
Karolinska är ett universitetssjukhus med hög internationell profil, vad har de att säga om spektaklet? Inte mycket. Man meddelade lite harigt att man avdelade en del av sjukhusets ordningsvakter till att vid behov hjälpa patienter till andra sjukhusingångar. I övrigt tvår de sina händer och hänvisar till polisens påstående om att demonstrationen skulle ha genomförts på allmän plats, och att de därför inte har kunnat ha ett ord med i laget.
I övrigt säger de att det inte är tillåtet för anställda att delta i politiska demonstrationer iförda sina vårduniformer, men huruvida några av deras anställda deltog, eller vilka åtgärder som i så fall vidtagits, vägrar man att kommentera emedan man vårdar sina anställdas integritet.
Och det där med ”allmän plats”. Enligt den godkända tillståndsansökan för demonstrationen framgår det av en bild hur arrangören hade tänkt sig det hela. Ergo att protesten skulle äga rum hela nio meter från entrén, istället för vad som nu skedde – direkt framför dörrarna till entrén och under byggnadens överhäng.
Vilket omedelbart reser två frågor: Är själva entrén direkt utanför dörrarna verkligen allmän plats, och var tar den i så fall slut? Vid cafetérina? Uppe på IVA? Och även om den av någon outgrundlig anledning är det, varför ingrep inte närvarande polispatruller när Palestinaaktivisterna flagrant bröt mot demonstrationstillståndet?
Vårdbolaget Meliva i sin tur papegojar Karolinska. Meliva etablerade sig i Sverige 2020, och har sedan dess vunnit upphandling på upphandling och växt explosionsartat. Två av deras läkare närvarade i full mundering vid aktionen vid Karolinska Universitetssjukhuset, och tre av dem har via sociala medier spritt pro-palestinska videor vitt och brett iförda samma mundering. Men inte heller Meliva vill kommentera eventuella konsekvenser för sina medarbetare med hänvisning till deras personliga integritet. Eller som en av alla dessa teflontungade kommunikatörer uttrycker saken när jag frågar om saken:
Eftersom det rör enskilda medarbetare är den dialogen intern, och vi kan därför inte kommentera detaljer eller eventuella arbetsrättsliga åtgärder.
I flödet sedan 7 oktober fladdrar enskilda judar förbi. Föräldrar vars söner får stryk i skolan för att de är ”smutsiga judar”, eller vars lärare skrider in i klassrummet iklädda Palestinasjal. Folk som plockar av sig davidsstjärnor och kippor och beväpnade poliser utanför landets enda skola där det inte utgör ett mobbningsproblem att vara jude.
Och sedan demonstrationen vid Karolinska – rädda att gå till läkare. Judar blir också sjuka, deras barn bryter också benet eller får cancer.
Såväl Karolinska som Vårdbolaget Meliva pratar kort sagt troglodytisk smörja.
Deras anställda har använt alla till buds stående medel för att göra sig själva och sina åsikter offentliga på baskostnad av sin integritet och sina möjligheter att förbli anonyma enskilda medborgare. De har gjort allt de kunnat – inklusive att använda läkarrollen som plattform och megafon för sina antisemitiska budskap – för att ta sig in i offentligheten.
Deras namn är därtill sedan länge kända, och trions stjärna sammanbor med sin far, som är på gränsen till världsberömd för sitt obändiga stöd för Hamas och sina groteska antisemitiska lögner.
Teflonmänniskan från Meliva skickar efter lite fram-och-tillbaka att ”För tydlighets skull: våra patienter är vår främsta prioritet.” Det är alldeles uppenbart inte sant.
Vi ser i realtid hur tre institutioner – Polisen, vårdbolaget och Karolinska Universitetssjukhuset – samtliga på olika sätt i förtroendebranschen, förslösar sitt förtroendekapital utan rimlig anledning.
Åtskilliga medborgare har redan inställningen att polisen sedan korankravallerna drar sig för att ingripa mot ”muslimskt” kodade problem. Liksom att de endast bryr sig om HMF-lagstiftningen så länge den överträds av svenskar på svenska – som om rashat hade någon särskild etnicitet. Det är hög tid att man sätter ner foten och visar att så inte är fallet.
Meliva är ett vårdbolag, som måste sätta sina patienters tilltro till verksamheten först. Att låta framträdande rasister jobba kvar, och att inbilla sig att människor av ”fel” etnicitet ska har förtroende för den idén, är ytterst optimistiskt – och lär inte vinna framtida upphandlingar utanför exempelvis mullornas Iran.
Karolinska slutligen är ett universitetssjukhus med som söker en hög internationell profil, med hundratals internationella föreläsare, gästforskare, doktorander och postdocs. Inte alla dessa är Israelhatare, och ett inte helt försumbart antal är judar, då läkaryrket torde vara det mest statusfyllda inom judisk kultur. Jag känner till ett antal som gästforskat på just Karolinska.
På fredag håller Region Stockholm ett extra möte med anledning av manifestationen vid Karolinska, och i den bästa av världar kommer man fram till något konkret, och inte bara mer teflonflum av sedan länge uttjatad typ. Men jag håller inte andan.
Till dess bör Polisen, Vårdbolaget Meliva och Karolinska Universitetssjukhuset ta sig en mycket lång funderare.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar