Palestinademonstration i Göteborg. Foto: Björn Larsson Rosvall /TT.
I Tyskland pågår en rättegång mot terrorister som planerade att angripa Sveriges riksdag på uppdrag av Islamiska staten. Denna terror på religiös grund utgör i dag det i särklass största och mest akuta säkerhetshotet mot Sverige. Samtidigt stöds och hyllas numera två andra islamistiska terrorgrupper – Hamas och Hizbollah – öppet i den svenska offentligheten.
På fredagen inleddes rättegången i Jena i den tyska delstaten Thüringen mot två män som står åtalade för att ha planerat ett terrordåd mot riksdagen i Stockholm. De två är afghanska medborgare och ska enligt åklagaren ha agerat för Islamiska staten Khorasans räkning. Deras plan var att skaffa skjutvapen och åka till Stockholm för att döda poliser och andra utanför riksdagshuset, minst tio personer. I september förra året besökte de förhoppningsfulla terroristerna Tjeckien för att skaffa vapen, något de misslyckades med. Istället greps de på tillbakavägen av tysk polis. Männens terrormotiv? De var kränkta av koranbränningarna i Sverige.
Logiken i att mörda helt oskyldiga människor för att någon i samma land eldat upp islams heliga skrift kan tyckas vara ett något märkligt, rent av irrationellt och kontraproduktivt sätt att bemöta dem som anklagar islam för att vara en våldsam och krigisk religion. Det är snarare det bästa sättet att ge dem rätt som beskriver islam som en våldsam och krigisk religion.
De fyra terroristgrupper som förra året dödade flest människor var, enligt Global Terrorism Index 2024, i tur och ordning Islamiska staten, Hamas, Jamaat Nusrat Al-Islam wal Muslimeen och Al-Shabab. Vad som förenar dessa fyra behöver kanske inte skäras ut i papp.
I dag kommer det stora, överhängande terrorhotet mot Sverige från just islamistiska grupper. Det är hotet därifrån som gjorde att terrorhotnivån i Sverige förra hösten höjdes från tre till fyra på den femgradiga skalan, vilket innebär att Sverige av islamisterna betraktas som ett prioriterat mål.
Läs även: Sjunnesson: Västmedia låter Hamas vinna propagandakriget
De senaste åren har den islamistiska propagandan framförallt gått ut på att Sverige är ett islamfientligt land, inte minst därför att vår yttrandefrihet – ännu så länge – gör det möjligt att både bränna koraner och rita karikatyrer av Muhammed. Visserligen med risk för eget liv, men ändå. Med Israels krig mot Hamas kom fokus emellertid att skifta, från islamfientlighet “till ett antisemitiskt och ett anti-israeliskt narrativ”, konstaterar NCT, Nationellt center för terrorhotbedömning. Här utgör Israel och de länder som anses stå på Israels sida, främst USA men också västeuropeiska länder, däribland Sverige, de primära terrormålen. Det är skälet till att säkerhetshotet mot Eurovisionsfinalen i Malmö, på grund av Israels deltagande, var så allvarligt. Det är skälet till att hotnivån mot judiska institutioner och arrangemang är så hög.
Vad det gångna året visat – och vad de flesta i den allmänna debatten fortfarande tycks vilja förtränga – är att terroristernas uttalade sympatisörer liksom deras mer eller mindre medvetna och villiga medlöpare återfinns överallt. På alla nivåer i samhället. I politiken, på universiteten bland såväl studenter som lärare, på redaktionerna, i vården, i skolan – kort sagt överallt. En del nöjer sig med att skriva debattartiklar och underteckna upprop. De mer aktiva och handlingsinriktade ägnar sig åt att trakassera näringsidkare, företag och journalister, de stör politiska möten – till och med debatter i riksdagen. Och varje helg marscherar alla tillsammans på gatorna, i tusental. I dessa tåg hyllas terroristledare som Hamas Yahya Sinwar och Hizbollahs Hassan Nasrallah – och beskrivs som martyrer – av demonstranter som kräver vapenvila, säger sig vilja ha fred och anklagar alla som inte stödjer deras sak för att ha blod på sina händer.
Det är inte bara terrorhotet som ökat. Terrorstödet har efter hand också blivit allt mer oblygt. Det viftas med Hamas- och Hizbollahflaggor, demonstranter går omkring i kläder som hyllar Hamas massaker på judar den 7 oktober förra året, den dödligaste terrorattacken i världen sedan 11 september 2001. Slagorden ekar över gator och torg: sionismen ska krossas, Palestina ska befrias från floden till havet, revolution är den enda lösningen. Det är inte fredsbudskap, det är drömmar om våld, krig och dominans. De kunde lika gärna hylla Islamiska staten. Det är egentligen förvånande att de inte gör det. Att de inte gjort det. I konsekvensens namn.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar