Att lära av historien är tydligen svårt!

 https://www.dn.se/ledare/jorgen-huitfeldt-segregationen-ar-akut-men-de-radikala-forslagen-lyser-med-sin-franvaro/ 

Jörgen Huitfeldt ställer en rad av frågor omkring det som vi brukar kalla elefanten i rummet.

Rädslan finns sedan åtskilliga år i samhället men både tidningar och annan massmedia ihop med politikerna har tystat ner denna rädsla!

Jag satt igår och talade med en kvinna vilken har bott ända sedan hon var barn i Jordbro i Stockholm. Hon vittnade om det förändrade samhället just där hon bor. Skjutningar och gäng som står och hänger och blänger. Bara killar från MÖ och Afrika! Hon går inte heller ut på kvällen längre precis som så många andra lite äldre!

Det JH tar upp får mig att tänka på mitt boende i Rosengård en gång i tiden.Då var just Rosengård det samhälle där förändringen märktees mest. De som kom från andra länder valde just Rosengård därför att "kusinen" bodde där!

Övriga Sverige var inte drabbat av denna så uppenbara samling med en majoritet av invandrare. De negativa yttringarna i Rosengård  tystades ner. Men vi som bodde såg och kände in på bara kroppen hur förfallet verkade. Bränderna upplevde jag som svårt när dessa utspelades i de hus vi bodde. Hemskt! Förskolor och skolor brann.

OM man ser en önskan i JH:s artikel så är det ett viskande rop att något borde ha gjorts åt alla problem långt tidigare. Som jag i så många bloggar under åren har skrivit " man borde ha studerat Rosengård och dess utveckling och sett till att inte samma hade fått breda ut sig i hela landet"!

Nu fanns det ingen aktiv politisk kraft de här åren på 70-80-talet vilken ens brydde sig.

All kritik slogs ner stenhårt. Tvärtom tog riksdagen ett beslut om att Sverige skulle bli "mångkulturellt"! OCH dessutom att de som kom inte fullt ut skulle bli "svenskar", man uppmuntrade faktiskt att Sverige skulle bli segregerat!

Vi är många som har fått ändra på vår inställning när vi ser vad det har blivit av detta stora expriment!

Senast igåt tex var det vilda västern i Solna där en kille blev ihjälskjuten på öppen gata.

Vi kan idag också se Iranstödda muslimer gå ut i tusental och kräva sharialagar.

I Malmö kunde 20.000 Hamasanhängare få samlas med sitt hat mot så mycket bla med att Israel ska krossas och att alla judar ska förgöras. Varför man valde Malmö är lätt att förstå, 50% av befolkningen har  sina rötter främst i MÖ.

Antisemitismen är så utbredd och då är det så svårt att göra något åt detta. Socialdemokratin är så tyst så tyst i denna fråga. I sitt parti upp till riksdags nivå så finns det antisemiter på samma sätt som i V och mp!

För 40 år sedan hade allt sådant här varit helt omöjligt!

Korankravaller , hat och förstörelse präglar stora grupper av de som har fått komma hit! Den demokratiska friheten uppskattas inte alls,tvärtom! 

Kvinnor som klär sig normalt västerländskt får höra att de är "horor" ! Favorituttrycket är bland dessa att "jag ska knolla din morsa" osv. Kan det bli otrevligare i ett samhälle?

Två till döms till livstids fängelse!

 https://www.expressen.se/nyheter/krim/dogukan-capan-20-och-yusuf-akkaya-22-doms-for-mord/ 

Det var ju bra att de kunde dömas för detta mord men så kommer mina tankar in på kostnaden för att mörda denna unga kille. Föräldrar , ev. syskon och kamrater får en förlust som inte kan räknas i pengar.

MEN det brukar talas om vinst med invandringen men sällan om de kostnader vilken också finns.

Polis, domstol, häkten och slutligen fängelset. Det rör sig om mycket stora belopp bara på dessa två. Sedan sitter det massor med andra sådana killar i våra fängelser. 

Alla dessa oerhört stora belopp hade kunnat gått till den krisande sjukvården istället.

ATT inte det ens kan gå in i skallen på de som röstar på de rödgröna?

Tvärtom motarbetar de rödgröna i riksdagen  regeringens arbete med att skärpa lagarna liksom att minska invandringen som fortfarande är på tok för hög.

Sverige kommer aldrig att komma tillrätta med sina problem och kriser om man inte kan mimimera den ekonomiska invandringen med alla dess kostsamma följder.

Ett komplicerat förhållande!

 Min far var född 1906 och min mor 1911. Idag skulle de bägge vara en bra bit över 100 år. 

Att växa upp med dem som föräldrar var inte helt lätt eftersom de bägge inte drog jämt. Min mor var sjuk i alla år efter 1952. Det gick upp och ner men just 1952 var svårast då hon gick igenom en svår operation i underlivet som stängde av alla naturliga hormoner. Hon hamnade i klimakteriet över en sommar. Påfrestande är bara förnamnet. Själv skickades jag till Arboga över hela denna sommer till min farmor och faster.

Min mamma blev sig aldrig lik efter denna sommar 1952.  Kan förstå min pappa att han förtvivlade många gånger men han stängde in allt inom sig och exploderade ibland och ville gå sin väg.

Jag och min pappa talade aldrig med varandra än några ord.Han var en mycket tystlåten individ.

Med min mamma så försökte jag upprätthålla en bra dialog och det var henne jag talade med ofta per telefon när jag flyttat från staden .(Torshälla)

Skötte i många år hennes ekonomi ,åkte upp från Malmö ofta för två dagar hemma hos henne. Men det blev allt svårare ju äldre hon blev, uppriktigt sagt blev hon allt underligare i sitt psyke.

Inbillade sig en massa saker vilket ställde till bråk med grannar.

Blev burdus i sitt tal och tappade normalt hänsynstagande. Angrep verbalt mina barn och klagade över samtliga, särskilt mina barn i senaste äktenskapet med Elisabet.

Det fanns alltid något att klaga på tom hur de såg ut. jag fick ta till hot om att aldrig mer komma hem till henne om hon fortsatte med sitt klagande på dem.

En del människor blir tråkiga när de åldras, antagligen någon sorts demens eller som de sa förr,åderförkalkning.

Min mobror sa vid 100 års ålder om sin syster att hon hade nog inte varit frisk i sitt psyke på länge. något fel är det ,sa han! 

Jag kan bara säga att hennes liv var förmörkat av så mycket. 

Egentligen kan man inte annat än tycka synd om henne och det liv hon fick.

Min pappa blev också svårt sjuk mot slutet genom kol! Avled en gång i ambulansen men de satte liv i honom igen. Till att leva ett tag till med svåra plågor i sitt liv!

DET är underligt att jag ibland vid 80 års ålder skulle ha velat lyfta telefonen och ringa till dem!

Kent - Var är vi nu?

 Var är  vi nu

Text: J. Berg
Musik: J. Berg

Text

Jag såg dig dansa på verandan,
vid din bästa väns föräldrars sommarhus
Vi gled fulla över viken,
i en stulen båt

Långa nätter korta dagar
När synapser släcks som ljus
Bara upprepning kan döda oss
Som tunna trådar sträcks vi ut

Så var är vi nu
Så var är vi nu idag
Är det någon här som ser en väg tillbaka
Vad du betyder för mig
Vad jag betyder för dig
Vad vi betyder för varandra

Du vaknar upp din ungdom borta
Din spegelbild ser ut som skit
Och allt som förut var så enkelt,
har blivit väldigt svårt

Som alltid flyr jag till musiken
Den enda plats där jag är jag
En plats med enkla raka regler
Där de stora drömmarna är lag

Så var är vi nu
Så var är vi nu idag
Är det någon här som ser en väg tillbaka
Vad du betyder för mig
Vad jag betyder för dig
Är det någon här som vet

Till en mor! /Nuri Kino

 Hon klev försiktigt upp på vågen, darrade av ren utmattning men också av rädsla för att inte bli antagen. Kvinnor skulle väga 50 kilo. ”Du väger för lite, stig av” röt förmedlaren. Hon tittade bakåt, på den långa kön, vände blicken tillbaka mot mannen som vägt henne och vädjade till honom. Hon hade klarat allt annat, hör-, syn och andningstest. Hon darrade, grät och bönföll honom på de få ord hon behärskade.

Som av ett mirakel skrev han upp henne med hela sex kilo, siffran 45 ströks över med 51 och hon hamnade i registerboken över kvinnor som skulle skickas till Tyskland för att bli gästarbetare. Hon var analfabet, hade aldrig gått i skolan och behärskade knappt någon turkiska. I Istanbul var det majoritetsspråket. I Midyat i Mesopotamien i sydöstra Turkiet pratade de flesta då assyriska/syrianska, men också arabiska eller kurdiska. Turkiskan var dock det officiella språket.

De senaste åren hade hon haft det tufft, hennes mamma hade omkommit i en eldsvåda och hon fick flera småsyskon att dela ansvar för. Hennes egen son hade kidnappats och förtrycket mot assyrier/syrianer hade intensifierats, för att de var kristna och för att de tillhörde en annan etnicitet.

Hon lämnade två små barn efter sig, en dotter på ett år och en son på drygt två. Året var 1968 och hon var på väg till Västtyskland för att leta efter sin lillasyster som endast 17 år gammal hade rest till Tyskland för att arbeta och skicka pengar till familjen. Hon skulle försöka leta upp systern, tillsammans skulle de sedan skapa en framtid för sin familj.

Hon hoppades alltså kunna bli ett ankare och kunna ta ut resten av familj och släktingar från Turkiet till ett land med yttrandefrihet, religionsfrihet och rättigheter åt kvinnor och barn. Då hon inte kunde skriva skulle inte hennes barn veta var deras mor befann sig och vad hon gjorde. Hon skulle inte heller kunna ringa. Det var som en tagg i hennes hjärta, att hon inte skulle ha någon kontakt med dem.

Men hon hade siktet inställt. Hon skulle till ett fritt land. Hon fick redan som treåring lära sig att man måste vara mycket försiktig med vad man tycker och säger annars kunde ens föräldrar fara illa ut. Ens syskon skulle kunna försvinna spårlöst. Hon var trött på att ständigt leva i fara. Hon heter Terzö Terez Kino och är min mor.

Glad morsdag alla krigerskor.

En plåtslagare får pris!

 Ur Epoch Times!

Inlägg i Epoch Times !Alldeles för viktigt för att bara försvinna!

 

Epoch Times nummer 20 tar bland annat upp problem kring hur svensk djurskyddslagstiftning regelbundet missar målen på sätt som liknar maktmissbruk mer än seriös myndighetsutövning. Här är det länsstyrelserna som tillsammans med förvaltningsdomstolar agerar bödlar för seriösa djurägare som drabbats av maktens onda ögon. Det finns fler varianter.

Lotta Grönings krönika:

”Det finns många djurägare som genom årens lopp har fått sina liv förstörda av Länsstyrelsens djurhandläggare. Maktlösa människor väljer olika vägar. Vissa fylls av hat och hämndbegär, vissa blir rättshaverister, medan de absolut flesta som drabbas protesterar och väljer den lagliga vägen.”

Astrid Lofs har vigt sitt liv åt att hjälpa brottsoffren. I reportage berättar hon bland annat om 25 000 handlingar, kring 1 500 djurägare, som avslöjar hur flera av dem på egen hand avslutat sina liv i förtvivlan. Lofs skulle önska att någon, helst en ansvarig minister, erkände att här finns problem.

Men i vårt land medger varken någon politiker eller tjänsteman någonsin fel.

Länsstyrelserna vänder sig till förvaltningsrätter i stället för allmänna domstolar vid tvister. Djurägarna ställs där helt utan chans eftersom djuren redan har flyttats eller dödats före domstolsavgörandet. All bevisning förlorad. Oavsett ställer sig förvaltningsdomstolarna nästan varje gång på myndighetstjänstemännens sida.

Många drabbade tror och hoppas att allmänna domstolar – tingsrätter, hovrätter samt Högsta domstolen – skulle fungera bättre.

Det är nog en from förhoppning.

I Aftonbladet fortsätter Oisín Cantwell sin odyssé kring det svenska rättsväsendet. Senast om den rättsskandal där den på senare tid hårt omskrivne kirurgen från Lund, dömd till fängelse för grovt narkotikabrott, av hovrätten för Skåne och Blekinge erbjöds att, från fängelset, vittna i en misshandelsrättegång mot en kvinna som försvarat sig mot sin drogpåverkade man. Efter friande dom i tingsrätten kallades kirurgen, via fängelselänk, som vittne i hovrätten, som sedan dömde kvinnan till två års fängelse med stöd av kirurgens uppgifter.

Samma hovrätt har, som jag i tidigare krönikor redovisat, nyligen befriat två regiontjänstemän i Skåne från obehaget att sitta finkade på grund av mutbrott. Trots bekräftad tingsrättsdom. Den mutansvarige vd:n som sålt ett fullständigt värdelöst datorsystem till regionen befriades även han från obehaget. Fyra månaders häktning räckte, ansåg domstolen. Priset betalade skånska skattebetalare med fyra miljoner kronor till regiondirektören – tillika kompis med vd:n – som efter medieuppmärksamhet hastigt fick sluta.

Samma kompisgäng allesammans?

I Kronoberg, berättar medier, har hälso och sjukvårdsdirektören Roger O Nilsson kommit överens med styrelsen om att han, med omedelbar verkan, lämnar sin post. Han får två miljoner för besväret. Ingen domstol är inblandad.

Sörmlands regiondirektör, Jan Grönlund, har nyligen med samma omedelbara verkan fått sluta sedan han en månad tidigare undertecknat ett avtal om fyra i stället för två miljoner kronor för besväret. Den lägre summan är fallskärmen han utlovades 2012. Regionstyrelsens ordförande, Christoffer Öqvist (M), har i medier bedyrat att inte en krona mer än två blir det. Domstolar får enligt medier avgöra. Några bettingbolag är knappast intresserade. Oddset är alltför lättuträknat.

Mycket mänsklig och begriplig är förhoppningen hos alla som malts sönder i maskineriet att en annan modell, några andra slags domstolar, skulle fungera bättre.

Den förhoppningen bör tills vidare krossas. Svenskt rättsväsende är helt igenom anpassat för maktfullkomliga politiker och tjänstemän. Alla slags domstolar. Makten skyddas till varje pris, oavsett hur långt våra grundlagar överträds.

Skattepengar rullar samtidigt tämligen obehindrat ned i fickorna på dem systemet skyddar.

Medborgare som protesterar, eller som på något enda sätt misshagar systemet med dess beskyddare, får skylla sig själva.

På till synes helt andra områden förs vilsna diskussioner:

Isobel Hadley-Kamptz som i DN den 20 maj tänker sig att narkotikahandeln praktiskt sett borde släppas fri. De tio miljarder marknaden omsätter varje år fortsätter lika obehindrat oavsett hur polisen och det övriga samhället anstränger sig. Hadley-Kamptz och andra bör kanske fråga sig varför nästan bara småhandlare åker dit.

På tidningens debattsida samma dag skriver statsvetaren Karin H Zelano om den svenska byråkratens vedermödor: ”De som hela tiden slåss för – och mot – sina ideal.”

Zelanos slutsats:

”Om människor slutar tro på att deras ansökan om serveringstillstånd eller anmälan om brott kommer behandlas korrekt, tar de sannolikt lagen i egna händer.”

Alltså det Leif GW Persson kalllade privatjustis med anledning av Mats Löfvings död. Vem som enligt Leif GW tog lagen i egna händer står skrivet i stjärnorna.

Rikspolischef Anders Thornberg gav möjligen en vink när han skyllde på tystnadskulturen inom polisen. Samma som skrämmer dem som bevittnar brott till tystnad.

Tystnadskulturen frodas lite varstans här i vårt land. Hur lång tid tar det tills göken gal?

”Om mitt och ditt och datt och bak och fram
Och ratar lite mer än svinen ratar
Men sväljer svek och uselhet och skam
Och göken gol
Jag tror att göken gol
Jo göken gol”

(Allan Edwall)

Anders Mansten
Anestesi- och iva-överläkare

Kontakta skribenten:
anders.mansten@epochtimes.se

Att ha avvikande åsikter !

 Jag har så länge jag vet haft avvikande åsikter mot majoriteten. Det började redan i folkskolan där jag blev kallad professorn eftersom jag alltid visste mer än mina kamrater. Tidig bokläsare av sk vuxenböcker, tidigt lyssnande på politiska debatter i radions enda program .Gillade jazzmusik mycket tidigt!

Tidigt upplevde jag att mina kamrater vilka kom från arbetarklassen växte upp i hem utan böcker, utan diskussion. Däremot var alltid hemmen starkt präglade av socialdemokratin med ofta ett hat mot överklassen.

På ett enkelt sätt som man fortfarande ser bland vänsterns anhängare. På den punkten har inte mycket ändrat sig men ibland faktiskt till det värre. Fascismen sticker fram sitt tryne mer idag bland vänstern mot tidigare.(Islamismen)

Att ha avvikande åsikter mot det gängse skapar alltid fiender, en del vill inte ens tala med en då. Rakt i familjer kan det gå en gräns, att bli förkastad för sina åsikter är egentligen rätt förfärligt och påminner om hur hela östeuropa såg ut under sovjets välde.

Svart och vitt, de är onda människor osv! 

I vår nutid blåser man upp allting till häcklande och avståndstagande. Tom. havregrynsgröten blir ett slagord.

Alla är rasister som står vid sidan om BLM och vänstern! DET är så infantilt allt detta skit som man importerat från USA.

Svart rasism är ju lika illa som all annan rasism!

Advokatsamfundet är impregnerat numera av egendomliga idéer om att borgerlig politik leder till någon sorts diktatur?

Socialdemokraterna stämplar halva riksdagens ledamöter som farliga för demokratin osv.  Att vänsterpartiet,Mp och C vill öppna dörren för ännu fler invandrare är ju också anmärkningsvärt just i den kris vi har inom så många områden i Sverige. 

Jag fortsätter att vara avvikande mot sådan politik! 

Då får jag också ta att en del inte ens vill kännas vid mig idag. Precis som det alltid har varit i mitt liv.

Leve Ukrainas kämpande folk. Leve Irans kämpande folk! 

OCH Leve Israels kämpande folk !

Och alla andra som kämpar för frihet från diktaturer!

Carl Bild drar sig inte för att ljuga!

 Så här säger Carl Bildt till Expressen idag: "”Om man inte accepterar en tvåstatslösning, utan är en stat utan rättigheter för en betydande del av befolkningen, blir man ju en apartheidstat. Det är knappast någon kontroversiell ståndpunkt”

Under årens lopp under olika förhandlingar där tvåstatslösningen har satts upp på agendan så har Israel sagt JA. Araberna har alltid sagt NEJ!

Hur f-n kan han sitta och ljuga rakt ut?

Först Rosengård sedan resten av Sverige!

 Min familj bodde i Rosengård från 78-85 sedan fick vi nog av bränder och dålig skola för barnen.

Hårds väg 26! 

Sitter och läser en skildring från Rosengård av författaren Lars Åberg där han mycket noga berättar vad han ser och hör.  Han blev efter denna bok också dissad av många av de "goda" i staden , de som inte varken såg eller förstod vad som höll på att hända. De åren jag bodde där så fick jag verkligen för första gången i mitt liv se vad mordbränder var för något. Förskolor brann, hyreshus brann osv. Massor med människor vilka inte förstod vårt språk. Otroligt många levde på sosspengar år ut och år in. Rosengårdsskolans högstadie fick stänga efter åratal med att nior gick ut utan betyg.(60-70%)

Läs här:https://larsaberg.se/sv/rosengardsserien-nar-det-onormala-blir-normalt/?fbclid=IwAR3E1JqkycxMvPou5t4h1N_sqTMOo0veC1jWINSIdOOjGC48hyi44Xg873A 

De här barnen gick på förskolan Klövervallen men en morgon när jag skulle lämna mina barn så hade huliganer hällt bensin i mängder in i skolan och tänt på!

Så här kunde det se ut och det är inte trevligt alls kan jag försäkra. Efter detta dåd så flyttade vi från Rosengård och det kändes så skönt. Vi var då få svenskar som bodde i Rosengård och vid besök för ett par år sedan kunde  jag konstatera att stadsdelen var helt arabiserad. Inga svenska affärer kvar i centrum längre.

Lars Åberg gjorde ett banbrytande arbete nere i Malmö men i början möttes han av otack. Idag är det många fler som inser att hans berättande om förhållandena i vårt land stämmer och borde tas på allvar. Men det har suttit långt inne innan politikerna har gjort detta, tyvärr så är de rödgröna totalt förblindade över vad de har gjort med vårt land. Vid varje form av kritik så blir de som rädda igelkottar.

Skulle de mot förmodan börja ta till sig vad deras politik (och Reinfeldt)  har betytt för den negativa utvecklingen av Sverige  så faller deras partier samman.

Kvar blir så som i mp bara fanatiker kvar, de som inte hör eller ser!

I sekten håller man ihop vad än som händer!

Dagens Rosengård är dessutom en stadsdel full med islamister vilka kräver att sharia ska införas!

Snikna kapitalister svek västvärlden!

 

Sitter just och läser om Kinas investeringar i Sverige, bla en stor fabrik i mellannorrland.

Kommunalrådet jublar förstås! Oj oj , massor med nya arbetstillfällen!

Ja, så där har det låtit världen över, särskilt i Afrika där Kina först bygger järnväg samt skänker den till landet. Sedan köper de hamnen vid kusten dit järnvägen går sedan öppnar de gruvor och skeppar ut malmen till Kina. Gammal beprövad imperialism!

I Sverige har Kina köpt en mängd bolag under åren, de har lagt mycket pengar på vindkraften. Volvo känner vi ju till sedan tidigare.

Att västvärlden under många år utlokaliserade massor med industrier till Kina vilka höll med billig arbetskraft är ju också väl känt. MEN vad alla dessa kapitalister blundade inför (obegåvade politiskt?) var ju syftet från enpartistaten.

Om jag skulle återuppliva ett gammalt slagord från SKP : "Kina och dess kommunister eftersträvar världsherraväldet"!

Men på den tiden så var det Sovjet och USA vilka vi pekade på!

Men för att inga missförstånd ska uppstå så tog vi redan 1985 avstånd från den kinesiska kommunismen. Vi förkastade både Lenin och Mao. "Kommunismen leder bara till ett ännu värre förtryck "!

 Vi förstod redan då att Kina skulle bli en farlig stormakt,detta gjorde inte världens kapitalister utan de hjälpte Kina istället att utveckla sitt land till just en stormakt. En ytterst farlig sådan med vad jag vill kalla en regim vilken bygger en typ av nationalsocialism!

När jag läser vad så många uttalar när Kina investerar tex i att köra tåg i Sverige eller bygga fabriker, då tänker jag att herrejösses så naiva de är. Förstår de inte vad Kina gör?

Får de greppet om allt fler industrier mm. så kan de inom en snar framtid utöva utpressning mot massor med länder. 

Eller ännu värre, gå i Putins fotspår!

Det naiva Sverige!

 https://www.expressen.se/ledare/stoppa-fusket-som-ger-kriminella-for-laga-straff/  

Och det här är bara en sak bland så många andra särskilt inom lagar och paragrafer. Vi har under åren sett en rad domar vilka är totalt obegripliga. Eller utvisningar av folk som har arbete, barnen i skola och många års vistelse i landet.Något litet byråkratiskt har gällt tex en semesterdag för lite mm.MEN de kriminella får ofta vara kvar.

Vi har fortfarande lagar som gör att kriminella kan undvika granskning.

Sverige har ju blivit ett Klondyke för utländska krminella.

De finns numera inom en rad sektorer i det svenska samhället. TOM. som advokater!

Utvecklingen påminner starkt om USA:s maffia.

I skolans värld! /Hökar o Gubbängen/

 På båda platserna så måste skolan skära ner på antalet personal, totalt 8 tjänster!

Det är det gamla vanliga, pengar fattas i budgeten! Den rödgröna !

Det socialdemokratiska skolborgarrådet i Stockholm förklarar helt frankt att det är regeringens fel.  Jag har i många år trott att skolan är kommunal allt sedan Göran Persson påtvingade kommunerna denna börda!

Jag har under året som gått tagit upp slöseriet i den sektor som i många år under skilda styren varit MP:s domän. Trafik och gator!

MP har fått dille på att bygga om tex gator. Det ska bli ytterst breda cykel o gångvägar oavsett om de behövs! OCH kostnaden för detta dille som nästan alla partier har ställt upp på är mycket dyrt. Lingvägen här i Hökarängen tog långt mer än ett år att färdigställa. Till vilken kostnad? Och nytta? Vi som bor här klarade oss lika bra tidigare. MEN troligtvis har de gjort denna stora förändring med baktanken att de ska för första gången i vår historia här släppa på genomfartstrafik till Farsta. 

Mp snackar miljö i alla lägen men de genomför så att det blir sämre, se tex nedläggningen av kärnkraften där man istället väljer att elda med olja! 

Vi som bor här efter Lingvägen har i tusental undertecknat ett upprop att vi INTE vill ha någon genomfartstrafik upp till Farsta.

Kloka ord från Kvartal

 

Ständigt steget efter

Den som tittar tillbaka på de kriser och problem som drabbat Sverige de senaste 30 åren kommer att se ett besvärande mönster: När det offentliga samtalet borde ha handlat om morgondagens ödesfrågor har det istället rört sig kring helt andra saker – i bästa fall dagens problem men alltför ofta gårdagens. Eller frågor som i ett större perspektiv varit tämligen marginella. I den Fredagsintervju jag gjorde med Ulf Kristersson för drygt en vecka sedan frågade jag honom varför han som socialborgarråd i Stockholm inte hade reagerat starkare på den segregation som höll på att växa fram i huvudstaden. Och om han inte sett den risk för ungdomskriminalitet och utslagning som visade sig följa i dess spår. Han svarade att då, 2006-2010, handlade nästan allt om hemlöshet. För all del en viktig fråga men jämfört med den tilltagande segregationen, trots allt relativt marginell. Om inte ur individens synvinkel – hemlöshet är förstås många gånger en personlig tragedi – så i alla fall ur ett samhällsperspektiv.  Mönstret har gått igen under den tid som föregått många av Sveriges kriser. Ett par år före migrationskrisen 2015 ägnades exempelvis spaltmeter och timmar av radio- och TV-debatter åt den växande rasismen samt risken för rasprofilering när polisen skulle skärpa sitt arbete för att upptäcka personer som vistades olagligt i Sverige. För all del en viktig fråga, ingen ska drabbas av rasism. Men Sverige är enligt de flesta tillgängliga data ett av världens minst rasistiska länder. Att vi byggde upp ett världsrykte som Europas mest öppna land för migranter var däremot en icke-fråga. Även den som tycker att denna prioritering var rationell och rimlig kan inte förneka att situationen kring migrationen några år senare blev ohållbar medan rasismen inte på samma sätt har utmanat själva kärnan i välfärdsstaten. Ett tredje exempel är energifrågan. Medan det offentliga Sverige var upptaget med att diskutera huruvida kärnkraft eller vindkraft var bästa vägen framåt inträffade plötsligt det otänkbara: Elen blev så dyr att vi inte längre kunde unna oss lyxen att debattera antingen eller. Istället rådde plötsligt mer eller mindre konsensus om att allt behövs. Samtidigt. Och snart dubbelt så mycket som Sverige producerar idag.  I två artiklar har Kvartals Louise Lennartsson satt fokus på ett annat skeende där till synes samma mönster har upprepat sig. Det är inte mycket mer än tio år sedan som såväl regeringen som Kriminalvården gjorde bedömningen att det var läge att spara pengar på fångvården, att tillströmningen av nya interner skulle avta och att man därför kunde skala ned verksamheten. Detta trots att den utveckling vi nu ser accelerera, med fler brottmål och ständigt skärpta straff, gick att förutse redan då.  Resultatet: En myndighet som nu dras med stora och allvarliga problem. Det är på gränsen till överfullt såväl på häkten som i fängelser och tillströmningen av nya brottslingar som ska avtjäna sina straff väntas bara öka. Kriminalvården behöver därför bygga flera helt nya anstalter, bygga ut de befintliga samt rekrytera tusentals nya medarbetare. Och detta i en situation där det är svårt att hitta lämpliga kandidater. De fackligt ansvariga säger rakt ut i Kvartals artiklar att myndigheten tvingas anställa olämpliga personer. Det kan då inte komma som någon överraskning att säkerhetsproblem som ordningsstörningar, hot mot anställda och ren infiltration från kriminella växer lavinartat. Frågan är varför detta större mönster upprepar sig gång på gång? Har det offentliga samtalet blivit så kortsynt att ingen längre förmår lyfta blicken. Eller att ingen orkar lyssna på det fåtal som faktiskt gör det. För i varje ovan redovisat exempel har det förvisso funnits människor som varnat för de problem som tornat upp sig vid horisonten. Det är bara det att de sällan får något större genomslag i debatten. Och skulle de lyckas få någon att lyssna resulterar det många gånger snarare i reflexmässiga fördömanden än ärlig eftertanke. Minns exempelvis reaktionerna på dåvarande migrationsminister Tobias Billströms ganska försiktiga påpekande 2013, att det inte är oviktigt hur många migranter ett land tar emot. – Volymen spelar roll, få förnekar att det är en skillnad mellan att ta emot tusen eller tiotusen, sade Billström då. Min enkla analys är att tempot i det offentliga samtalet är så högt och innehållet så känslostyrt och fragmentariskt att ytterst få av dem som deltar har någon extra kapacitet kvar för att orka lyfta blicken och se runt nästa hörn. Receptet tror jag är (ja, jag medger att jag talar i egen sak nu, men ändå...) att fler medier och beslutsfattare gör som Kvartal: Försöker tänka själva och sätter sig över twittermobbens tillfälliga nycker och fördömanden. Det gäller att ständigt anstränga sig för göra journalistik (eller politik, för dem som sysslar med det) som befinner sig "ahead of the curve". Men ska man lyckas med det är det svårt att samtidigt låta sig dras in för djupt i det kortsiktiga tjatter som alltid pågår och bidrar till att skymma sikten.  Ha en fortsatt fin helg! Vänliga hälsningar Jörgen Huitfeldt, Chefredaktör för Kvartal