Visst är det så för de flesta att det finns många obesvarade frågor om sina föräldrar. Som barn vet man sällan hur de egentligen tänkte och varför de handlade så som de gjorde med sina liv.
Nu när mina bägge föräldrar är döda så inser jag hur lite jag kände dem. Svar går aldrig att få utan allt stannar vid gissningar. Ska mina egna barn ställa samma frågor om mig tids nog?
Intervjun med Yvonne Hirdman är genomförd av Karin Thunberg vilken också har skrivit en mycket intressant bok om sina föräldrar. I slutet av intervjun kommer Hirdman in på en mycket intressant fråga:
Hur mycket styrdes hennes mamma – också till att göra abort – av männen i hennes liv?
–Det är klart hon var underordnad män, präglad av dem. Det har jag också varit. Liksom andra kvinnor, då som nu. Jag tänkte på det häromdagen när jag läste Jan Guillous memoarer och han kom in på Palestinafrågan.
Plötsligt mindes Yvonne Hirdman sina egna studentår i Stockholm, debatterna på Tavernan, de som brukade slutade med dans. Hur Staffan Beckman, kanske Göran Rosenberg och Jan Guillou också, var där och talade om Palestina.
–Jag förstod ingenting. Och, det värsta av allt: Jag tog aldrig reda på vad det handlade om. Så fungerar kvinnors underordning vilket är oerhört plågsamt, eftersom det är så förödande för självkänslan.
Yvonne Hirdman är en framgångsrik kvinna professor,författare,debattör m.m. så det är intressant att se henne konstatera att hon blev ett bihang till männen och fogade sig i deras åsikter utan att egentligen skaffa egna kunskaper och därav fatta egna beslut eller egna meningar.
När jag börjar att fundera över hur många kvinnor jag känt har fungerat så stämmer Hirdmans bild även med min.
Varför gick vissa MUF-tjejer med i stadens FNL-grupp, jo ,de hade träffat en intressant kille vilken var medlem i just FNL-gruppen.
När det efter några år tog slut så lämnade de ofta också både gruppen och politiken.
Självklart måste också en kvinnas självkänsla naggas i kanten av att leva i skuggan av sin man. Vem vill egentligen vara ett eko av någon annan?
Jag har sett kvinnor gå igenom skilsmässor för att efteråt växa och bli starka och framgångsrika. De har återupprättat sitt eget liv och kan genomföra sina tankar och kanske börja en framgångsrik karriär.
Hur hade min egen mammas hemmafruroll blivit om hon orkat att skilja sig?
Varför valde hon att gå kvar i ett dåligt äktenskap vilket förstörde hennes liv. Sådana frågor ställer jag mig men jag kan aldrig få några svar tyvärr? När hon levde så undvek hon alla dessa frågor.
Längst ner på sidan hittar du en länk till Karin Thunbergs intervju med Yvonne Hirdman.
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/grevinnans-dotter_4136585.svd
Inlägg
1 kommentar:
Det är en väldigt intressant fråga det här. Jag tror att dagens barn får en helt annan uppfattning om sina föräldrar än vad er generation hade om sina. Tiderna ändras och folk blir mer lättsamma och öppna, jämställda och pratar med sina barn. På så sätt anser jag nog att du är före din tid, för jag har ändå fått en bra bild av vem du är. När Isadora har blivit vuxen och du inte längre finns så känner jag mig säker på att kunna ge henne en sann bild av vem morfar var.
Vi som blir föräldrar idag har nog mycket mer av ett vänskapsband till våra barn. Vi kan uppfostra och vara stränga när det behövs, men vi kan även sätta oss in i hur de lever.
Skicka en kommentar