Tidsrymd kan förefalla vara olika!

Är det så eller är tiden exakt? När jag var liten pojk så kunde tiden vara oerhört långsam.Gick in och tjatade på min mamma att jag hade inget att göra. Längre fram i livet när jag byggde hus, hade familj med barn,arbetade fyrskift på bruket samt var med i olika föreningar då gick verkligen tiden undan.

När jag på lite äldre dagar hade börjat jobba ständig natt på ett härberge i Malmö med pass på 12 timmar , då kunde tiden stå stilla vissa nätter.Dessa nätter så överfölls jag av många tankar ungefär som när man ligger på akuten och tror att man ska avlida.


Nu har jag uppnått pensionsåldern och tiden börjar krympa rent matematiskt.Tio år mellan tjugo o trettio är ingenting ,men nu minsann så är det andra tider som gäller.Om tio år är jag sjuttiofem (75) om jag får leva.Sånt går förstås aldrig att garantera!

Även om jag har goda gener i släkten så kan man råka illa ut på andra sätt.Hade en jobbarkompis som efter tre månaders pension föll i sin trappa så illa så att han dog.Tjosan vad staten tjänade pengar på en gång då!
Det börjar ibland kännas som om det är bråttom att få uppleva en hel massa ,ja ni vet det där med jordenrunt osv.
Kanske gifta om sig och kunna säga att det är "tredje gången gillt"!
Alla goda ting är tre eller hur är det? Vad säger ni som är experter?

Däremot kan jag inte se fram emot att få några egna små barn .Jösses nej ,jag är både stereliserad och nästan impotent.Nej,det får räcka med de två barnbarn vilka kommer nu i rappet.(Oktober och i jan.)
Är det inte lite tabu att tala om offentligt att man är impotent?
Äsch,så larvigt! Det vet ju varenda människa att massor med karlar i min ålder tappar förmågan till att genomföra ett samlag.Finns massor med orsaker bla all medicin man får plocka i sig.

Jag vet äktenskap där mannen har hamnat i detta tillstånd ,blir vresig och vill inte överhuvudtaget tala om det med sin partner.Vill inte gå till läkare utan stoppar in det här i sitt inre samt mår dåligt i själen.Rör aldrig vid sin partner något mer och det blir ett lidande för bägge två helt i onödan.
Att bli impotent är väl inte så märkvärdigt,det är att jämställa vid vilken annan sjukdom som helst.Köp viagra och testa,det kan hjälpa om lusten finns kvar i hjärnan.Finns den inte där då är det genast svårare.
Med lite empati och humor går allt att lösa på bästa sätt och det är inte så dumt att trots allt få ligga nära en varm och älskad människa!
Till och med ett underverk kan hända då!

Ett gott råd till alla,var inte rädd att tala med din partner vad det än gäller här i livet.Finns allt att vinna ,om inte en hel värld så åtminstone din partner!