Okomplicerat liv!

Vissa tider i alla människors liv kan förete sig ganska okomplicerat när man sitter där med facit i hand.
Längre fram i livet så undrar många över var livet började ändra sig och varför. Ofta har man bara aningar om hur allting ändrade sig , man begrep inte riktigt under livets gång att man var på väg till något annat. Ofta får man höra , särskilt från män att de inte förstod något när de insåg att nu var det stora förändringar på gång.
Om jag ska vara ärlig så sitter jag här efter många år och har egentligen inte begripit någonting. Livet bara rullar på med en massa ganska meningslösa saker varje dag.Att sitta och skriva det här är ju egentligen också meningslöst.Vet ju inte ens om någon läser vad jag skriver. Och till vilken nytta kan man också fråga sig?
Jag har försökt att fatta en mängd beslut senaste tiden men jag vet inte ens om de besluten känns rätt för mig.Allt känns som om jag håller på att stänga in mig i en skrubb och låsa om mig.Det har inneburit att jag två nätter å rad har haft hemska mardrömmar som piskar mig med skuld.Skuld till något som jag inte ens vet eller begriper. Vad har jag gjort mig skyldig till?
Egentligen har jag i hela mitt liv kännt mig skyldig och tom invärtes, bara sitter och väntar på domslutet och blir förlamad. När jag var på konserten igår så tyckte jag inte att det var något kul och sällskapet som jag hade stack iväg till sitt rätt så snart.Hon kände väl att jag var inbunden och hade dåliga vibbar. Folk brukar känna sånt!
Nu tvingas jag in i ett skede i mitt liv som de flesta brukar hamna i tillslut, en gammal sjuk mor som behöver hjälp. Måste åka över till henne och vara där några dagar och ska bo i hennes hem som också var mitt hem under uppväxten.Inte det heller känns bra!Det tar emot i min skalle men jag har inget att välja på helt enkelt ,lika lite som mitt x som under helgen har varit i sin mors dödsbo och rensat efter hennes död förra veckan.
Stackars mina barn som ska ta reda på alla böcker hos mig , man borde göra sig av med dem medan tid är.
Ibland så undrar jag över hur alla de människor som är så målmedvetna med sina liv fungerar?
Jag bara flyter med nu utan någon egentlig vilja till något alls.Förfärligt helt enkelt och det värsta är när man får "råd" av andra :"gå med i en kurs" eller "res någonstans" osv.
All min ork går åt till att ta mig igenom till nästa dag samt att komma upp ur sängen innan klockan har blivit för mycket på dagen!
Sorg är vad jag känner!!