Befriad från plågorna

Jag gick och la mig halv elva och det var ju ovanligt tidigt för att vara jag men erfor en psykisk trötthet efter att ha varit hemma hos min gamla mor.Sedan visste jag att Elisabet satt vid sin mors dödsbädd och det gav mig också tankar som är tröttsamma.
Vaknade efter ett par timmars sömn och började grubbla på det här med liv och död. Tänkte på mina bästa barndomskamrater som alla är borta.Per Flodkvist blev bara 13 år,Rolf "Putte" Sjödin bara 25 och Aare Aaw 46!
Tänkte på Bror Sandström som dog förra sommaren, min svärfar som jag gillade mycket.Nu är min svärmor också borta för hon somnade in just inatt under dessa timmar då jag låg och tänkte på döden och livet. Elisabet ringde på förmiddagen och berättade att hon hade suttit hos sin mor när hon gick över tröskeln till den andra sidan där hon slipper sina plågor och ångest över vad som varit.
Det är aldrig trevligt när folk avlider men man kan ändå tycka att det är skönt att en människa kan få sluta sitt jordeliv när man är så pass sjuk och gammal.Min egen mor är hela 95 år gammal och lider varje dag av sina sjukdomar och instängdhet i sin lägenhet.
När hon också får gå över till den andra tillvaron utan plågor mer så kommer jag att tycka det är skönt för alla parter. Det är inte roligt att se sina föräldrar sakta brytas ner och till slut bli som kollin men för den skull får man ju aldrig upphöra att träffa dem och försöka hjälpa dem som långt det går. Har sett för många anförvanter till patienter inom åldringsvården som aldrig kommer och hälsar på de gamla som bara sitter där och väntar och förtvivlar!
Alla blir vi gamla om vi får ha hälsan och lever väl, glöm aldrig detta.
Mina tankar är nu hos Elisabet som nu inte har någon nära släkting kvar, banden är avklippta bakåt.