Musik

Satt och hörde på P3:s topplista i två timmar idag, dvs de mest sålda skivorna för närvarande.Agnes toppade listan med sin nya som spelades in direkt efter att hon vunnit Idoltävlingen. Madonna låg som tvåa och Kents EP från i höstas låg fyra. De berättade dock att Kents EP är den mest spelade av alla skivor som redovisades.Inget ont om unga Agnes som har en bra röst och låter som hon aldrig gjort annat än sjungit i sitt liv. Men särskilt spännande musik är det ju inte det man hör.Personligen skulle jag inte köpa en sån inspelning för den skulle hamna på facket för musik man är trött på redan efter två spelningar.Man har ju hört det förut. Att hon säljer mycket och har blivit populär är ju vad vi kallar "Snoddas" syndromet.(Snoddas var bandyspelaren som kom fram i radion genom Lennart Hyland och blev omåttligt populär med sina enkla trallar) När någon ur "folket" kommer fram så blir de ibland så väldigt populära därför att gemene man o kvinna identifierar sig med denna nya artist.Det är som att drömma om den stora vinsten! De artister som kommer fram så har också ett textval som tillhör den klassiska "hjärta smärta" stilen ungefär såsom div. dansband i alla år har nått sin rätt så breda publik.
Det finns ett behov av banala texter, Gessle har också förstått detta i sin popmusik.
Kent tex bygger ju på en helt annan tradition,deras musik och texter kräver ju lite mer av lyssnaren. Det är ju ett slag av musik som man inte tröttnar på, på det sättet påminner det om sk klassisk musik som fortlever . Avancerad musik kräver ju en del av den som lyssnar och det är ju upp till hur man är funtat som människa om det ska fungera.Samma sak är det ju med övrig konst,ibland när man kommer hem till en del så ser man ju på en gång var de står rent kulturellt.Inga böcker på hyllorna,Hötorgskonst på väggen (Gråtande barn) i skivhyllan dansband och Agnes! Allt härrör ur viken miljö man kommer, har ens föräldrar inget kulturellt intresse så blir ju ofta barnen lika som sina föräldrar, skolan förmår inte bryta dessa mönster tyvärr.
Det finns ju alltid människor som av olika skäl förmår att bryta sig loss ur sin miljö och det är då mitt resonomang om att vara "nyfiken" på livet kommer in. Är man inte nyfiken då blir man den "produkt" som ens föräldrar formar en till och blir lik dem i det mesta.