måndag, november 16, 2026

Omvärlden går vilse i Hamas tunnlar! (Svd)

 


16 november 2026 at 11:04 Lämna en kommentarRedigera

En ung palestinier inuti en tunnel som använts för militärträning under ett av Hamas arrangerat ungdomsläger i Gaza City.

I sin bok ”Tunnelseende” beskriver Magnus Norell hur västvärlden har svårt att förstå Hamas, och därför hamnar fel i analysen.

Tove Lifvendahl
tove.lifvendahl@svd.se

Det råa våldet som användes av Hamas under attackerna den 7 oktober 2023 var ingen avvikelse, utan en logisk följd av terrorrörelsens mål. Ordet Hamas är en akronym för islamiska motståndsrörelsen, en sunnireligiös rörelse som samverkat med den shiareligiösa regimen i Iran sedan den första intifadan 1987.

Strategin är att inte slåss om territorier. Istället ska man ”blöda” Israel till nederlag genom ständiga attacker. ”Därför är det bättre att rikta in sig på civila mål. Brutaliteten är en del av denna taktik, då den ska ingjuta skräck i fienden.”

Orden kommer ur den så kallade motståndsdoktrinen, Muqawama. Dess grundprinciper formulerades av Quasem Suleimani, chef för en elitenhet inom Irans Islamiska revolutionsgarde (IRGC).

Syftet med doktrinen är att underlätta för olika islamistiska rörelser att arbeta mot samma mål. Såväl Hamas som den libanesiska milisen Hizbollah och Iran är anhängare av doktrinen. I doktrinen fastslås även att: ”De nuvarande arabiska staterna (…) har visat sig helt otillräckliga när det gäller kampen (motståndet) mot Israel. De klarar inte den historiska striden att utplåna/förinta den judiska staten.”

Muqawamadoktrinen bryter mot islams principer om våldsanvändning mot fiender, nämligen att barn, kvinnor, äldre eller handikappade inte får skadas eller dödas. Våldshandlingarna som utfördes den 7 oktober, på Novafestivalen och kibbutzerna, som det grova sexuella våldet som dessutom filmades och publicerades av Hamas, är exempel på hur den ”islamiska motståndsrörelsen” förbryter sig mot den religion i vars namn de verkar.

Detta och mycket annat finns beskrivet i statsvetaren och Mellanösternkännaren Magnus Norells nyutgivna bok ”Tunnelseende: Israel, Hamas, Iran och kriget om verkligheten” (Nopolar). Men syftet med boken är inte främst att påminna om terrorrörelsens fanatism och konfliktens komplicerade rötter, även om den belyser detta på ett tydligt sätt. Dess främsta ärende är att väcka insikter om tunnelseendet i väst, ”den intellektuella och moraliska begränsning som uppstår när komplexa skeenden reduceras till en enda förklaringsmodell, ett enda offer–förövar-schema, ett enda accepterat perspektiv”.

Norell ger riklig historisk kontext till situationen i dag, liksom ingående beskrivningar av omvärldens svårighet att förstå Hamas, som framgår av bokens titel. Kanske var det detta tunnelseende som gjorde att SVT nyligen fälldes av Granskningsnämnden för inte mindre än tre inslag. Morgonstudion, Aktuellt och Rapport hade alla brustit i saklighet, och i samtliga tre fall var inslagen missvisande till Israels nackdel.

En förmodad iransk dödlig attack mot två oljefartyg i Libanon framställdes på sådant sätt att tittarna kunde få intrycket att det var Israel som låg bakom den. Nyheten om en fransk FN-soldats död i Libanon framställdes så att man kunde få intryck av att israelisk bombning låg bakom, trots att det troligen var en icke-statlig aktör. Och ett inslag om att Israels parlament sagt ja till ett kontroversiellt lagförslag om dödsstraff framställdes på ett sätt som gav ett mer vittgående intryck än vad som de facto var fallet.

Oavsett om man ser det som misstag, bristande rutiner eller något annat, är det svårt att se det som något annat än ett mönster.

Att Israel har förlorat propagandakriget är odiskutabelt. Norell konstaterar det uppenbara: ”Hamas har sedan länge lärt sig att navigera det västerländska medielandskapet.” Bevakningen av Gaza sker också utifrån en ytterst problematisk publicistisk utgångspunkt: nyhetsmaterial som lämnar Gaza kan betraktas som godkänt av Hamas.

Magnus Norell påpekar att svenska public service-redaktioner frångått sina egna publicistiska principer i användningen av detta material. Journalister som varit aktiva i propalestinska sammanhang har kunnat fortsätta att rapportera om konflikten trots att det bryter mot egna riktlinjer.

Under de första dygnen efter massakern den 7 oktober uttryckte många medkänsla med Israel. Det gick snabbt över. I Sverige dröjde det inte ens två veckor förrän över 600 kändisar skrev under ett upprop där man krävde att våldet mot Gaza skulle upphöra. Ordföranden för Judiska centralrådet, Aron Verständig, uttalade sig och fann det problematiskt att uppropet inte med ett enda ord nämnde ursprunget till Israels attack. Men SVT Kulturnyheterna lyckades inte få någon av kändisarna att komma till studion och diskutera saken med Verständig.

Magnus Norell understryker vid flera tillfällen att Israel är ansvarigt för sitt agerande; den snedbalanserade bildsättningen i väst av kriget i Gaza är ingen ursäkt för eller något som fråntar IDF ansvar för eventuella övergrepp och brott mot krigets lagar. Norell citerar också vänsterskribenten och författaren Yossi Klein Halevy som i Times of Israel (7/9-25) skildrade de två moraliska imperativ som Israels försvarskrig i Gaza baseras på och som också skapar högljudd debatt inom landet: Å ena sidan skyldigheten att försvara civila i en ytterst komplicerad krigszon. Å andra sidan nödvändigheten i att förhindra Hamas från att gömma sig bakom dessa civila och på så sätt undvika nederlag.

Det tunnelsystem som Hamas har byggt under mark i Gaza är stort nog att rymma hela områdets befolkning. Mångas moraliska utgångspunkt skulle nog ange att man i krig bör bygga skyddsrum åt sina civila samt för sjukvård och skolor, såsom sker i Ukraina. Hamas logik är den motsatta: under jord har man gömt undan manskap, vapen och gisslan, samtidigt som man ovan jord använt civila som mänskliga sköldar och därmed gjort befolkningen till ett slags vapen.

Så länge den sortens kraft har makt och fortsatt starkt stöd bland befolkningen i Gaza, kommer ingen varaktig fred att vara möjlig. Hamas har ingen önskan om fred eller någon tvåstatslösning. Den religiöst motiverade kampen medger inget utrymme för kompromisser; den handlar om att förinta Israel.

Och så länge trycket från omvärlden nästan enbart läggs på Israel, medan Hamas, liksom palestiniernas stöd för Hamas, behandlas som en oföränderlig konstant, beseglar också omvärlden palestiniernas öde.

Det ensidiga fokuset ställer Hamas i skymundan och bidrar till att de palestinier som lever i Gaza kommer att fortsätta utgöra spelbrickor för terrorrörelsens syften, som propagandaverktyg – levande eller döda. Cynismen i att befolkningen i det senare fallet sannolikt ger bättre opinionsmässig effekt är fruktansvärd. Hamas begriper detta, och agerar därefter. Men vi borde veta bättre än att göra oss till nyttiga idioter för krafter som utan att blinka och i blint hat offrar sina egna.

Tove Lifvendahl
tove.lifvendahl@svd.se

Inga kommentarer:

Bloggarkiv

SiteMeter

Twingly Blog Search hogrelius Search results for “hogrelius”

Annonser

Anpassad sökning
<

Translate