När den politiskt tillsatta norska Nobelkommittén på fredagen, två dagar efter minnesdagen av 7 oktober, utsåg den sydafrikanska politiska aktivisten Navi Pillay till mottagare av årets Nobels fredspris markerar det en ny eskalering i landets diplomatiska krig mot Israel.
Det är nämligen ingen hemlighet att den norska regeringen under de senaste åren har lett en omfattande internationell kampanj för att isolera Israel. När landets avlidne kung Harald V efter terrorattacken den 7 oktober 2023 ville skicka sina kondoleanser till Israels president satte regeringen stopp.
Trots det kom det som en smärre chock för många att Norge inte kunde låta bli att missbruka Nobels fredspris för sina egna politiska syften. Fredspriset blir då inte i första hand en erkänsla för Pillays arbete för att motverka apartheid i hennes hemland Sydafrika utan som ett stöd för hennes folkmordsanklagelser mot Israel. På detta sätt bidrar priset till att ge ytterligare näring till den växande antisemitismen runt om i världen som anklagar Israel för terrorpogromen den 7 oktober.
I slutändan är det inte bara Israel som skadas av denna moraliska konkurs utan framförallt Nobels fredspris.
Därför är det kanske ingen överraskning att – bara tre år efter den största enskilda pogromen mot judar efter Förintelsen – beviljas fredspriset till en politisk aktivist som i stället för att visa sympati för pogromens offer beskyller Israel för folkmord.
I slutändan är det inte bara Israel som skadas av denna moraliska konkurs utan framförallt Nobels fredspris. Nu skulle det vara hög tid att låta en internationell kommitté utse framtida pristagare för att förhindra Norges regering från att ytterliga urholka prisets betydelse.
Det måste vara någonting av ett ödets ironi att Pillay råkade befinna sig i den tyska staden Nuremberg när nobelkommitténs beslut offentliggjordes. Det var nämligen Nuremberglagarna från 1935 som legitimerade den tyska antisemitismen. Genom att moraliskt underkänna judar som tyska medborgare och i stället isolera dem från det tyska samhället skapade man en laglig grund för den institutionella antisemitismen vars omfång och förödelse man skulle upptäcka tio år senare vid krigsslutet 1945. Då hade sex miljoner judar mördats i det som gav upphov till begreppet folkmord.
Genom att använda den moraliska prestige som är kopplad till Nobels fredspris för att legitimera folkmordsanklagelserna blir Oslo 2026 på detta sätt en efterföljare till Nuremberg 1935.
För dem som känner till Nobelprisets ädla historia markerar årets utdelning ett tragiskt bottennapp. När priset delades ut för första gången 1901 gick det till den kristna sionisten Henri Dunant för hans outtröttliga arbete för att värna om den humanitära rätten. Dunant har gått till historien som en av de första kristna sionisterna och var en nära vän till Theodor Herzl. 125 år senare går priset till en av vår tids mest inflytelserika anti-Israel aktivister. Det kan knappast kallas för framsteg.


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar