Ja, Sverige ska engagera sig för folkrätten, för internationell rätt, som Göran Rask, Kjell Jonasson och Gustaf Ödquist skriver. Men det är inte samma sak som att lita blint på alla FN-beslut och FN-organ.
2023 utsågs Iran till ordförandeland i FN-rådets för mänskliga rättigheter sociala forum. 2024 gav FN:s kvinnokommission ordförandeskapet för nästa års rådsmöte till Saudiarabien. Protesterna haglade men avvisades. Kan vi lita blint på FN?
Av FN:s medlemsstater är kanske hälften demokratier. I Mellanöstern finns en enda demokrati, Israel. Tidningen Economists kända demokratiindex rankar demokratin i Israel som “bristfällig” – men det gäller även USA samt Belgien, Italien med flera EU-länder. Israels grannländer är samtliga “auktoritära” icke-demokratier. Ändå har de alla samma status och full rösträtt i FN. Kanske finns det inte någon bättre lösning, i praktiken – men kan vi lita blint på alla FN-beslut?
Rådet för mänskliga rättigheter, UNHRC, har fördömt Israel i närmare 100 resolutioner – Nordkorea i 15–20 resolutioner, Iran i 10–15 resolutioner ... Rådet har som stående dagordningspunkt Israels “brott mot de mänskliga rättigheterna på ockuperade arabiska territorier”. Denna “ära” vederfars inte något annat land i världen. Inte Kina, inte Kongo-Kinshasa … Kan vi lita blint på FN?
Sedan 2017 högtidlighåller FN den 21 augusti som minnesdag över terrorismens offer. Årets utställning på FN-högkvarteret i New York inkluderade inte något som helst om judiska offer för terrorism, inte ens från 7 oktober 2023, det värsta enskilda övergreppet på judar sedan Förintelsen. Kan vi lita blint på FN?
Problematiken går djupare. Begreppet “folkmord” används nu av FN och på regeringsnivå världen över utan hänsyn till definitionen i folkrätten. Folkmordskonventionen 1948 talar om folkmord, när avsikten är att utplåna en etnisk eller religiös grupp.
Hitlers avsikt var att förinta alla judar. Den palestinska ledningen och Iran siktar i första hand in sig på att utplåna staten Israel, men i oktober 2023 sa Hamasledaren Ghazi Hamad att 7 oktober-massakern på civila skulle upprepas upp till “en miljon gånger”.
Att ens antyda att Israel skulle hysa en folkmordsavsikt gentemot araber eller muslimer är nonsens. Israel sade 1947 ja till FN:s delningsplan – fast 45 procent (!) av det nya Israels befolkning skulleutgöras av icke-judar, de allra, allra flesta araber. I dag är 20 procent av Israels medborgare araber. Israel har slutit fred med Egypten och Jordanien och kontakterna med övriga grannar blir allt tätare. Palestinier arbetar i tiotusentals i Israel, vårdas på israeliska sjukhus.
”Ockupation” används lika slarvigt. Västbankens status har aldrig reglerats – eftersom arabsidan sade nej till FN:s delningsplan 1947. Enligt 1907 års Haagkonvention (artikel 42 & 43) kan man följaktligen inte tala om “ockupation”.
Vidare: det ständigt återkommande kravet på att Israel ska dra sig tillbaka till gränserna före Sexdagarskriget 1967 går emot FN:s beslut i frågan, resolutionen 242. Den säger i klartext att Israel ska dra sig tillbaka, ja – om motparten erkänner Israels gränser och avstår från våld och hot om våld. Detta har Hamas, PLO och Syrien förvisso aldrig gjort. Alltså är Israel folkrättsligt inte förpliktat att dra sig tillbaka så mycket som en meter på Västbanken eller Golanhöjderna.
Om det är den internationella rätten som Sverige ska engagera sig för, är minimikravet att vi läser hela FN-resolutionerna, inte halva – och inte svänger oss med egna definitioner. När vi använder juridiken som politiskt vapen raserar vi rättsordningen.
Att jämställa Israels regeringschef Benjamin Netanyahu med Hamasledaren Yahya Sinwar – som Internationella Brottsmålsdomstolen i Haag gör – är politik i juridikens namn. Hamas är terroriststämplat av EU och USA och erkänns inte ens av Arabförbundet. Hamas bryter mot alla krigslagar i Haagkonventionen – soldater uppträder utan uniform, skolor, sjukhus och bostäder används som militärbaser och kvinnor och barn som mänskliga sköldar.
FN-resolutionen 1373, antagen efter 11 september 2001, slår fast att medlemsstaterna ska samverka för att bekämpa terrorism “med alla medel” – inklusive att sätta punkt för vapenleveranser och finansiering. Utan FN-medlemmarna Iran, Egypten och Qatar hade Hamas för länge sedan kollapsat. Ska vi lita blint på FN?
Israels krigföring står självfallet inte över all kritik! Debatten rasar inom Israel och tonen mot Netanyahu är ofta frän, må vara av många olika skäl. Men vi kommer inte undan ansvarsfrågan. Hamas, Hezbollah och Iran är öppet emot fred med Israel. De säger öppet nej till en tvåstatslösning. Deras uttalade mål är att radera Israel från kartan. De är öppet för terrorism.
Enligt FN-stadgan och otaliga resolutioner har Israel all rätt till självförsvar – och till aktivt stöd från FN:s alla medlemsstater. Om Israel hade fått det stödet hade Hamas aldrig kunnat börja kriget i Gaza. Om Israel fick det stödet nu skulle Gaza kunna befrias från Hamas mycket snabbare och kriget avslutas. Alldeles särskilt om FN också satte kraft bakom sin resolution 1701 – att Hezbollah ska avväpnas.
Mycket skulle förändras om Israel kunde lita på FN.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar