Väst bör inte nöja sig med harmlösa resolutioner och fördömanden av Iran
IRAN. Se till att den iranska regimens ledare ställs inför rätta för brott mot mänskligheten, för nu finns det ett överflöd av fakta, skriver Abdolnaser Sadidi.
Under de senaste åren har det förekommit många betydande protester och uppror i Iran. Det senaste upproret utbröt för två år sedan när en ung kvinna, Mahsa Amini, dog i förvar hos regimens moralpolis. Massupproret 2022, som varade flera månader på grund av djupt och utbrett missnöje med regimen, spreds till landets alla provinser och skakade den iranska regimen i dess grundvalar.
I år avslöjade den fruktansvärda tortyren och mordet på Mohammad Mirmousavi, en ung man från Lahijan, återigen den blodtörstiga diktaturens vidriga natur i Iran. Den 26 augusti hängdes en fånge offentligt i staden Shahrud.
Varje tisdag sedan i början av året har politiska fångar i 19 fängelser runt om i Iran hungerstrejkat mot det allt större antalet avrättningar i en ”Nej till avrättningar”-kampanj. Två italienska parlamentariker har också anslutit sig till kampanjen och hungerstrejkar i solidaritet med de politiska fångarna.
I början på september rapporterade elva oberoende FN-experter om 81 avrättningar under augusti månad, en ökning från 45 rapporterade under månaden innan. Sammanlagt har mer än 400 människor avrättats i Iran under 2024. Samma expertråd betonar att ”Dödsstraffet, så som det för närvarande tillämpas i Islamiska republiken Iran, utgör olagliga avrättningar”.
Allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter i Iran är inget nytt. FN:s särskilda rapportör, Javaid Rehman, presenterade i juli i år en banbrytande rapport med titeln ”Grymhetsbrott och allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna begångna av Islamiska republiken Iran (1981–1982 och 1988)”.
I sin rapport efterlyser FN-rapportören inrättandet av en internationell mekanism för att utreda och åtala de ansvariga för ”grymhetsbrotten” i Iran, inklusive det utomrättsliga dödandet av tusentals fångar som godtyckligt fängslades och förtrycktes under 1980-talet. Han identifierar de brutala brotten, inklusive hastiga, godtyckliga och utomrättsliga avrättningar under åren 1981–1982 och 1988, som ”brott mot mänskligheten” och ”folkmord” och betonar att det fortsatta döljandet av tusentals politiska motståndares öde och platsen där deras kvarlevor finns utgör brottet mot mänskligheten påtvingat försvinnande.
Nyligen tillkännagav oppositionsledaren Maryam Rajavi starten på en internationell kampanj för att stoppa avrättningarna i Iran. Hon betonade att de som undlåter att se/förstå vidden av katastrofen för mänskliga rättigheter i Iran glömmer att nedmonteringen av mänskliga rättigheter inte längre är enbart en fråga för Iran. Hon sa att det är en del av prästerskapets brutala kamp för sin överlevnad ”som i förlängningen hetsar till krig i Mellanöstern och terrorism runt om i världen.”
Under upproret 2022 beslutade EU om tio sanktionspaket mot olika individer inom iranska regimen och Islamiska revolutionsgardets (IRGC) befälhavare – det inkluderade frysning av deras tillgångar i EU:s medlemsstater samt reseförbud. USA har sedan tidigare infört oljesanktioner mot regimen.
Dessa sanktioner har inte förändrat situationen på marken.
Så länge västvärlden viker sig för regimens gisslandiplomati och utbyter västerländska medborgare mot brottslingar som Hamid Noury och diplomatterroristen Assadollah Assadi kommer man inte långt. Det verkar som om väst inte menar allvar i sin kritik mot den iranska regimen.
Om EU och dess medlemsstater, inklusive Sverige, verkligen menar allvar om iranska folkets rätt leva i ett fritt land utan förtryck, liksom vi i västvärlden gör, bör de inte nöja sig med harmlösa resolutioner och uttalanden och fruktlösa fördömanden.
I stället bör man avbryta alla samarbeten med regimen, terrorlista revolutionsgardet samt lämna över den samlade dokumentationen om regimens kränkningar av mänskliga rättigheter till FN:s säkerhetsråd. Man bör se till att den iranska regimens ledare ställs inför rätta för brott mot mänskligheten, för nu finns det ett överflöd av fakta.
Detta är ett debattinlägg som uttrycker författarens egna åsikter. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar