Inger Enqvist Epoch Times! Hederskultur i förskolan!

 

Inger Enkvist: Hederskulturen är levande i svensk förskola.

Hederskulturen frodas på många förskolor. Ett flertal larmrapporter har publicerats om flickor som inte får springa eller leka med pojkar och föräldrar som kräver könssegregation. Det finns lärare som inte talar svenska och inte är införstådda med förskolans samhällsuppdrag. Problematiken är alarmerande, skriver Inger Enkvist.

Det är inte lätt för Liberalerna. Många har säkert observerat att de gått ut med förslag om obligatorisk tidig förskola. Alla barn i förskole­ålder i Sverige ska lära sig svenska för att kunna integreras och klara skolan. Liberalerna vill också stävja hedersförtryck. Det är bara det att svenska förskolor inte sällan sprider just det som liberalerna vill bekämpa. Också Socialdemokraterna har nyligen lagt fram förslag om obligatorisk förskola. I sin iver att verka handlingskraftiga glider båda partierna förbi de problem vi har i förskolorna.

Det har i flera år kommit larmrapporter om förskolor exempelvis i Malmö, där inte någon i personalen har svenska som modersmål. Andra rapporter har påpekat att förskollärarutbildningen har svårt att få tillräckligt många lämpliga sökande. Ännu större problem har de gymnasieprogram som ger snabbutbildning till barnskötare och antar elever som talar mycket rudimentär svenska och är ovana vid studier.

Föräldrar från hederskulturer vill inte ha mindre segregation utan mer.

Det har nu kommit ännu en rapport om problemet. I mars publicerades ”Förskolans möte med hederskulturen” (134 s), en rapport av Devin Rexvid, universitetslektor i socialt arbete vid Stockholms universitet och författare till en rad arbeten om hederskultur. Den nu aktuella rapporten är baserad på kvalitativa vinjettbaserade fokusgruppsintervjuer med förskolepersonal bestående av pedagoger, barnskötare och biträdande förskolerektorer i tre olika städer i Sverige. Deltagarna var verksamma vid sex olika kommunala förskolor respektive en öppen förskola. Syftet var att få en djup förståelse för vilka konflikter som uppkommer med föräldrar från hederskulturer och hur problemen hanteras av personalen.

Rexvid påpekar först att förskolans samhällsuppdrag enligt skollagen och läroplanen är att stödja demokrati, jämställdhet och icke-diskriminering på grund av kön, etnicitet, religion och sexu­ell läggning. Det som skildras i rapporten är dock att förskolan tenderar att ge efter för föräldrar från hederskulturer som vill att pojkar och flickor inte ska leka tillsammans eller sova bredvid varandra på småbarnsavdelningen. Pojkar ska inte delta i lekar som anses kvinnliga. Ingen manlig personal får finnas. De här föräldrarna kräver alltså könssegregation, något som går helt emot läroplanen. När förskolan försöker hålla emot, är det inte ovanligt att föräldrarna hotar med att flytta barnen till en förskola med etnisk och religiös profil.

Rexvid understryker att den hederskultur som föräldrarna står för krockar med allt som förskolan vill främja. Förskollärarna har problem med pojkar som beter sig som om de hade högre status än sina mödrar och systrar, men också högre än kvinnliga medarbetare i förskolan. Flickor har däremot fått höra att de ständigt ska tänka på hur de är klädda, att det är förbjudet att leka med pojkar och att det inte passar sig att klättra och springa. De förväntas inte utveckla några intressen utan lära sig lydnad och underkastelse.

Ett problem som dras fram i undersökningen är att det anställs barnskötare som trots att de gått utbildning inte har förstått vilket förskolans uppdrag är. När föräldrar från deras egen etniska eller religiösa grupp trycker på, reagerar de utifrån den hederskultur de kommer ifrån. Intervjuade förskollärare menar att det är värre att medarbetarna inte försvarar värdegrunden än att de har dålig svenska. De menar också att personal med slöja påverkar barnen även om de gör det med gester mer än med ord.

Innehållet i den här rapporten förvånar inte personer som har följt vad som händer i förskolan. Rapporten bekräftar att föräldrar från hederskulturer försöker införa sina egna regler i förskolan. De vill inte ha mindre segregation utan mer. Den intervjuade personalen efterfrågar tydligare bestämmelser för att kunna försvara sig mot de här kraven. De påpekar att föräld­rarnas ”vapen” är att det finns andra förskolor där deras krav tillgodoses.

En kommentar till rapporten är att två saker behöver göras omgående: Det måste finnas solklara regler samt påföljd för förskolor och personal som inte upprätthåller normerna för svensk förskola. Dessutom måste förskollärar- och barnskötarutbildningarna stöpas om, och vi måste omedelbart sluta att anta personer till barnskötar- och förskollärarutbildning som har otillräckliga språkkunskaper eller företräder hederskultur. Det är de reformerna som Liberalerna och Socialdemokraterna borde ta itu med innan de kommer med förslag om obligatorisk förskola.

En ytterligare påminnelse om att något är fel i svensk förskola kommer från artikeln ”Ska förskolelärare påtvinga barnen sin politiska aktivism?” (SvD den 15 juni). Den israeliske journalisten David Stavrou berättar om nätverk av aktivister över hela landet som har organiserat Palestinadagar i förskolan. Barnen har fått göra armband med palestinska flaggan och handavtryck med rubriken ”Stötta Palestina”. De här lärarna har missförstått sin uppgift som offentliganställda.

Inger Enkvist
Professor emerita vid Lunds universitet

Detta är en opinionstext. Åsikterna är skribentens egna
Kontakta skribenten: inger.enkvist@epochtimes.se