En repris från 2017

Jag är född i Sverige 1942. Mitt under kriget med ransoneringar av allting. Minns fortfarande alla kuponger vilka behövdes när man handlade. Jag minns våra kaniner som blev mat.Jag minns när kaffet släpptes fritt (1947?) och alla var så glada.
 Vi bodde i ett gruvsamhälle i Västerbotten. Boliden. Efter kriget så flyttade vi ner till ett bruk i mellansverige,Nyby Bruk.

 Där som först så kom jag i kontakt med invandrarsverige därför att detta bruk med bra betalning drog till sig folk från när och fjärran. Alla jobbade och slet och i princip var vi alla svenskar även om många talade finska eller estniska mfl språk. Vi var 38 olika nationers folk på detta bruk redan i slutet av femtiotalet.
 ALDRIG några motsättningar så som vi ser idag. Nere i Seved i Malmö körs svenskar ut ur området med hot och glåpord. Svennehora är vanligt för kvinnor att höra. Stenkastning,bilbränder och en omfattande kriminalitet. I min lilla stad Torshälla där över halva befolkningen på 60-talet bestod av folk från hela världen såg jag aldrig en sten kastas av denna grupp. Aldrig att någon tuttade på en bil eller den egna skolan. Vi var arbetskamrater som respekterade varandra.
 Några få sosserassar fanns ju men vi sket i dem och de blev betraktade som de byfånar de var. Jag har aldrig någonsin haft bättre arbetskamrater än alla dessa män och kvinnor som fanns där på bruket.Särskilt vill jag framhålla alla finska kamrater som i vått och torrt ställde upp !

 Jag är stolt över att vara svensk som har fått bygga upp ett bra land och känner numera förtvivlan över hur man på så kort tid har rivit ner detta land.Det är en hemsk våldsspiral vi ser i vissa samhällen idag och så många unga döda! Hade någon på 50-60-talet påstått att det skulle bli så här så hade man trott att den personen inte var riktigt frisk i knoppen.

 Tyvärr har ju inte denna förändring kommit av sig själv utan det finns ju orsaker. Men det får du tänka ut själv!