Ett besök i Eskilstuna idag.

Jag åkte över till Eskilstuna för att vara med Isadora när mamma arbetade och pappa skulle springa Å-loppet. Ca 10.500 meter och det var första gången för Robin. På med kläderna hemma!

     Sen blev det dags att traska ner till starten! Det var lagom varmt och hela 3000 löpare skulle springa.

Jag och Isadora  traskade runt och fick tandborstar, te, kaffe, kakor, salta pinnar osv  helt gratis. Normalmotionärer springer på ca 1 timme och 15 minuter men killen från Kenya som vann sprang under 30 minuter.

Isadora hejade naturligtvis på sin pappa! 

Robin kom i mål på en utmärkt tid på ca 1 timme och 12 minuter . Bravo!

Lite trött de första minuterna men sen blev han pigg fort igen. Medalj får alla och det var fint att se så många stolta löpare, många kvinnor dessutom.

När jag skulle ta tåget hem så ville inte Isadora släppa iväg mig, snälla morfar du kan väl stanna. Nu kunde jag inte detta men man blir vek om hjärtat när ett barn ber så innerligt.
Jag blev ytterligare vek om hjärtat när jag åkte till Stockholm därför att min yngsta dotter (mor till Isadora) arbetade ombord som tågvärd.

Jag satt och tittade på henne och det svindlade lite för mig och jag kände för ett ögonblick att tiden var inte på min sida. Att observera så fyllde min äldsta dotter Alice 47 år idag så kontrasterna i min hjärna blev stora.

Vart tog tiden och åren vägen? Här sitter jag och åker hem med min dotter arbetande på tåget . Våra vägar skils åt med en varm kram och jag kände en ilande lycka.
Det var ju inte så länge sedan hon kunde sitta i min famn!

Jaja, jag får väl åka över och ta Isadora i min famn istället och ta vara på henne innan hon också är för stor !