Ingemar Bergman är död som bekant men frågan jag ställer är inte orimlig. "Vart gick han"?????Vårt konstiga döljande språkbruk irriterar mig ibland.Ingemar B är död, punkt slut!
Förr sa man att en person starvade av eller att man kolade av osv. Mer rakt på sak men numera är döden så obekant för många.
Allt sker så kliniskt på div. sjukhus. Minns gamla böcker där man beskrev hur tex farfar dog och så la man honom ute i vedboden tills det var dags att göra i ordning honom.Osentimentalt för man visste livets villkor.
Kommer ihåg året när jag arbetade på lungkliniken 3 i Malmö (MAS), där dog rökarna i lungcancer i parti och minut.En månad hade vi ca 15 patienter som hostade ihjäl sig av sina cigaretter och då fick vi mycket att göra.
För mycket , höll jag på att tillägga.
Då inträffar det unika att en Vietnamesisk man dog o släkten ville ta hand om honom.Det var vi inte bortskämda med så vi sa att det går alldeles utmärkt.
De tvättade och klädde på honom fina kläder och tände ljus och rökelse,glada goda människor som trodde på Buddha!
Farfar har fått det bra, sa de åt mig och var glada över detta!
Nå, varför säger man "gå bort" när någon avlider? Ge mig ett vettigt svar någon???
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bloggarkiv
SiteMeter
Annonser
Anpassad sökning
1 kommentar:
Vi har blivit radda for doden pa ett annat satt. Numera ar det inte normalt att do. Det talas om overdodlighet, dvs man har raknat ut att sa och sa manga skall do varje manad, och da det ar flera som dor ar det nagot forfarligt som maste bekampas med alla medel. Men trots allt ar vi inte annu ododliga. Lyckligtvis.
Skicka en kommentar