Låt mig först slå fast en sak. Den här krönikan handlar om ett åtal som väckts men som ännu inte prövats av tingsrätten i Södertälje, ni. Vet den där tingsrätten där fastigheten den ligger i ägs av personer med kopplingar till den tunga gängkriminaliteten i Kringelstaden. Därmed skall samtliga inblandade behandlas och ses som oskyldiga, till dess att motsatsen slagits fast i en dom som vunnit laga kraft.
Men i just detta fall är den rimliga principen om oskyldig tills motsatsen bevisats inte helt oproblematisk, vilket kommer att framgå längre ned i texten.
Låt mig ge er bakgrunden. Den här lokala välfärdshärvan berör en familj med rötterna i Södertälje, och som är av assyriskt-syriansk börd, vilket är relevant eftersom den flertusenåriga tystnadskultur som omgärdar dem såväl möjliggör som underlättar den här sortens välplanerade ekonomiska bedrägerier.
Läs även: Göranson: Ingångna avtal och ”ockerhyror”
Polisen och andra brottsutredande myndigheter använder sedan några år tillbaka begreppet ”systemhotande välfärdsbrottslighet”. Vi talar om ekonomisk brottslighet som riktas in mot våra välfärdssystem, på ett sätt som i förlängningen hotar att förstöra det förtroende hos allmänheten på vilka ytterst dessa gemensamt skattefinansierade system vilar.
Det här Södertäljefallet är ett pedagogiskt exempel på vad underrättelserapporterna om den här sortens systemhotande brottslighet varnar för.
Fem vuxna syskon plus en ingift svärson står således åtalade för att under flera år ha fejkat anställningar som personliga assistenter åt sin svårt sjuke far. Att han är sjuk och behöver assistans är samtliga inblandade överens om. Det är inte där problemet ligger.
Dessa sex personer åtalas för grovt bedrägeri, för att ha fått stora belopp från Försäkringskassan för assistanstimmar de påstår sig ha utfört åt sin far, men enligt åklagaren aldrig utfört.
Mor och far i familjen åtalas samtidigt för medhjälp till grovt bedrägeri.
Polisen som utrett fallet misstänker att mamman är den som i praktiken utfört det mesta av assistansen för sin makes räkning, vilket hon själv bestrider. Hon menar att hon mår för dålig för att kunna utföra någon assistans värd att tala om.
Därmed har syskonen lyft lön för många assistanstimmar samtidigt som de enligt åklagaren levt vanliga liv. De har haft vanliga yrken som de uppburit lön från, samtidigt som de alltså lyft ersättning från det offentliga.
Ett klassiskt välfärdsbedrägeri inom den lagstiftning som benämns LSS. Men vad som får det här fallet att sticka ut ur mängden är hur pass välintegrerade syskonen är. De uppbär yrken som polis, advokat, pilot, en framgångsrik företagare som bland annat är vice vd på ett hotell i Gamla stan i Stockholm, en banktjänsteman och en receptarie, alltså en apotekare.
Vi talar således om socioekonomiskt väl integrerad och etablerad medelklass i detta bedrägeriåtal. I vissa fall högre upp på samhällsstegen än så. Advokater kan väl snarare tituleras övre medelklass, och hotellchefen är styrelseordförande i ett bolag som omsätter 70 miljoner kronor om året. Deras bostadsadresser återfinns givetvis inte i några av Sveriges mest utsatta bostadsområden, om ni undrar.
Deras yrken medför att för att syskonens tidrapporter om deras assistansjobb skall stämma med verkligheten så har polisen haft med sig sin svårt sjuka far ute på patrull i polisbilen, advokaten vårdat sin sjuka far i en rättegångssal under pågående förhandling, och så min favorit här, piloten som haft med sin sjuka far i cockpiten, eller om det kanske är i ett säte i första klass, 10 000 meter upp i luften.
Man får onekligen ge syskonen ett erkännande för hur långt deras kärlek till sin sjuka far sträcker sig, förutsatt att åklagaren har rätt. Föreställ er böket med att få in pappan i polisbilens baksäte, rullstolen i bakluckan, och där han sannolikt kan komma att sitta sida med sida med en gripen brottsling som omhändertagits på patrullens pass.
Piloten har jag större förståelse för hur han hanterar dubbelarbetet. Han ber väl helt enkelt artigt sin trevliga kabinpersonal om hjälp med pappan som följer med på jobbet, så är det problemet smidigt hanterat, 10 000 meter upp i luften. För när planet väl lyft och autopiloten är inkopplad så kan han gå ut till far sin i kabinen och prata gamla minnen.
Åtalet omfattar systematiska bedrägerier med tidsrapporteringen några år tillbaka i tiden, med ett sammanlagt värde om sex miljoner kronor. Men i verkligheten är den försnillade summan betydligt större än så. Vi talar om ett hyfsat stort tvåsiffrigt antal miljoner, eftersom faderns vårdbehov och sjukdom funnits med betydligt längre i bilden än bara det fåtaliga antalet år bakåt i tiden som prövas av rätten.
Läs även: Göranson: Mordet på Mikael ett uttryck för dominanskultur
Såväl syskonen som mamman har fått betalt som assistenter ända tillbaka till år 2008. Dessutom har deras pappa i början beviljats dubbelbemanning dygnet runt, vilket innebar att stora belopp gick ut i ersättning till assistenterna.
I åtalen mot syskonen framkommer en del intrikata detaljer, som hur de fördelat lönerna mellan sig. Dottern som numera är före detta banktjänsteman på SEB, enligt uppgift till Bulletin, fick drygt 1,4 miljoner kronor, piloten nästan 1,2 miljoner och svärsonen som är hotellchef i Gamla stan drog in 718 000. Pengar han sannolikt inte behöver så där väldigt mycket eftersom bolaget där han är styrelseordförande som sagt omsatte 70 miljoner kronor enbart under 2023.
I polisutredningen bakom åtalet framkommer flera tidskrockar när syskonen påstår sig ha utfört assistans i Södertälje samtidigt som deras telefoner och kontokort är aktiva i Stockholm. Påstådd assistans krockar även med deras arbetsscheman.
Exempelvis uppger sonen som är polis till yrket att han år 2016 utförde assistans hos pappan i Södertälje 179 gånger, varav arbetsgivaren menar att krockar uppstått vid 104. Året efter redovisade han assistans vid 85 tillfällen – polisen menar att han varit på annat håll vid 45 av dem.
När polismannen i våras fick frågor om detta av förhörsledaren på Särskilda utredningsenheten, sitter han bara tyst. Bland annat frågar förhörsledaren om ett chattmeddelande som polisens bror skrivit till honom, där han uppmanas fylla i blanketter för ett år framåt i förväg. Men polisen sitter bara tyst och svarar inte på frågan.
När förhörsledaren frågar vilken som ligger bakom bedrägeriet om det nu inte är han, så möts det av samma tystnad.
En annan av sönerna som är verksam som brottmålsadvokat i Stockholm, redovisar assistans vid 117 tillfällen år 2019, varav 101 av dem krockat, enligt åklagare och polis, rapporterar lokaltidningen LT som följt fallet och skrivit flera artiklar om det.
I en beslagtagen mobiltelefon har polisen hittat en chattråd där syskonen kommunicerar med varandra. En konversation handlar om att de ska köpa en ring åt sin mamma för 70 000 kronor, men någon av syskonen tycker att det blir lite dyrt, varpå ett annat skriver:
”Inte med tanke på att du och de andra får pengar varje månad utan att göra så mycket…”
Den åtalade tiden omfattar hela år 2016 fram till 30 april 2020. Totalt 6 034 685 kronor ska felaktigt ha utbetalts. Värt att notera är att vissa personer som bott i Stockholm även tagit ut hel föräldrapenning som krockar tidsmässigt med rapporterade uppgifter om assistansen i Södertälje.
En del märkligheter har också förekommit bland åklagarna och poliserna som utrett fallet. De misstänkta har utretts av två åklagare i två olika utredningar men med samma bevismaterial. Eftersom ett av syskonen är polis har han helt enligt reglerna utretts av en åklagare vid Särskilda åklagarkammaren i Stockholm, samtidigt som de övriga utretts av ekobrottsåklagare Göran Kvist.
Och medan Kvist ansåg att bevisningen stärktes efter vägen, avskrev plötsligt åklagaren Per Nichols vid Särskilda åklagarkammaren misstankarna mot polisen i februari 2022 – trots att bevisningen alltså är exakt den samma.
Det fick Göran Kvist att i sin tur begära en överprövning av kollegans beslut, något som ledde till att utredningen återupptogs med en ny åklagare på Särskilda åklagarkammaren, vilket senare kom att korrigeras så att en och samma åklagare fått ansvara för hela målet.
Polisen misstänker att pengarna gått till privat konsumtion och syskonens utbildningar, där de således sluppit ta studielån. Det är en liten detalj som ger en ny mening till termen välfärdsbrottslighet. Syskonen har i praktiken och med hjälp av pappans vårdbehov alltså skapat ett eget litet privat CSN-system, om åklagarens version av händelseförloppet vinner anklang hos tingsrätten.
Så avslutningsvis till ett resonemang om tidslinjen i fallet, vilket jag inledde krönikan med.
Jag noterar två faktum. För det första kommer rättegången, som inleds i september i höst och som det avsatts hela 18 rättegångsdagar till, sannolikt innehålla en del vittnesförhör som kommer bli minst sagt röriga. Jag menar, vem minns vad han eller hon gjorde 2019, på ett givet datum och ett givet klockslag som kopplas till jobbet, eller i det här fallet jobben?
Samtidigt kommer åklagaren visa att personen omöjligt kunna vara på två platser samtidigt den dagen eftersom de provåkt sträckan mellan hotellet och jobbet eller golfbanan eller vad det nu är och få den genomsnittliga åktiden till 48 minuter, eller någonting sådant.
Det ska bli intressant att se hur rätten dömer av sådana sannolikt kommande vittnesförhör.
Det andra, och mer rättsfilosofiskt problematiska är följande faktum: Åtalet handlar om vad syskonen gjort mellan åren 2016–2020. Utredningen påbörjades efter att misstankar uppstått i Södertälje kommun hösten 2019. Då startades en utredning som ledde till en polisanmälan i oktober 2019.
Efter två års spaningsinsats slog polisen till den 30 augusti 2021 och grep de misstänkta, varvid de satt häktade i två veckor under tiden som polisen säkrade bevismaterial. Åtalet lades fram senhösten 2023. Rättegången hålls hösten 2024, med ett sannolikt överklagande till hovrätten, oavsett hur utfallet blir i tingsrätten.
Det är en ganska lång tidsperiod, under vilken brottmålsadvokaten kunnat vara fortsatt verksam brottmålsadvokat, och polisen varit polis ett bra tag innan arbetsgivaren i form av polisen och advokatsamfundets disciplinnämnd kunnat agera utifrån vad tingsrätten och senare sannolikt hovrätten slår fast i sina domar.
Är det lämpligt? Svaret är enkelt. Om de fälls är det givetvis mycket olämpligt, och om de frikänns har misstanken om deras skuld under lång tid svävat i onödan över dem, med sannolikt negativa personliga konsekvenser som följd. Till exempel har bankkvinnan fått sparken från SEB, som en följd av brottsmisstankarna, enligt uppgift till Bulletin.
Orsaken till att det tagit så lång tid innan utredningen gått till åtal, och åtalet senare prövas i domstol är att ingen misstänkt sitter frihetsberövad, alltså häktad. Så fort någon sitter häktad får givetvis den rättegången ett snabbspår hos åklagaren och förtur i domstolen. I fallet med det genom Försäkringskassan privatiserade CSN-systemet sitter ingen misstänkt längre frihetsberövad, samtidigt som många gängkriminella sitter häktade i Stockholmsregionen i de blodiga gängkrigens och felskjutningarnas och sprängningarnas fotspår, vilket så klart leder till att all annan brottslighet sätts på domstolarnas väntelista.
De blodiga gängkrigen får därmed ytterligare en dimension. Alla annan brottslighet som är nog så allvarlig, men där ingen sitter häktad, sätts i vänteläge, vilket i förlängningen lär påverka allmänhetens förtroende för rättsväsendet och domstolarna negativt.
Läs även: Brinkemo: Berättelserna som skapar våra liv och gemenskaper
Inlägg
