För 40 år sedan hittades en kvinna styckmördad under en motorväg i Stockholm. Teet Härm och Thomas Allgén pekades ut som skyldiga till styckningen. Foto: Skärmavbild/SVT.Efter Dan Josefssons tv-dokumentär i SVT om ”allmänläkaren och obducenten” har stora känslor exponerats i medier. Även från en rad opinionsbildare. Miljöpartiet har hakat på och krävt läkarnas upprättelse med det man kallar en ”ex gratia”. Mycket finns kvar att skala tills historiens kärna uppenbaras. Inte minst hur hundratals läkare i åratal har utsatts för rättsövergrepp.
Polisen misstänkte att rättsläkaren Teet Härm mördat sin fru, eftersom han uppträtt ”drygt och nedlåtande” under utredningen, men hon begick självmord.
Allmänläkaren Thomas Allgéns exfru hävdade att deras tvååriga dotter hade bevittnat styckningen av en kvinnokropp på rättsläkarstationen där Härm arbetade.
Läkare och andra legitimerade vårdarbetare tillhör en betydande andel av brottsoffren.
Barnets vittnesmål ledde 1988, helt i brist på andra bevis, till att mordmisstanken avskrevs men att ”styckningen” bekräftades. Domen gick därför inte att överklaga och båda fråntogs sina läkarlegitimationer.
Dan Josefssons dokumentär avslöjade hur nio timmars inspelade samtal med barnet över huvud taget inte gick att tolka på det sätt som domstolen gjorde. Dess ”experter” hade inte ens lyssnat på banden.
”Märkliga tips, stora brister i polis och åklagares arbete och ett högt medialt tryck på att lösa fallet.” Så förklarar Leif GW Persson ”en i modern tids största rättsskandaler i Sverige”.
Miljöpartiets rättspolitiska talesperson, Rasmus Ling, till TT:
”Det är uppenbart att det här är en rättsskandal av gigantiska proportioner … två män som fått sina liv fullständigt förstörda. Det här måste det svenska rättsväsendet ta lärdom av.”
Ling kräver en ”oberoende kommission” plus att regeringen beviljar läkarna ersättning ”ex gratia”.
Begreppet är hämtat från katolska kyrkan med den senmedeltida betydelsen ”av Guds nåd”. Ling (och flera andra) menar tydligen att domstolar – i förlängningen staten – inte behöver medge fel. En summa pengar genom nåd är tillräckligt.
Två advokater – Thomas Olsson och Filip Rydin – begär ändå resning i Högsta domstolen, trots flera tidigare misslyckade försök.
Thomas Olsson till TT:
”Som advokat vill man att det ska bli rätt. Har det blivit fel är man beredd att hjälpa till.”
Under ytan döljer sig övergrepp och misstag som hundratals fler läkare blivit offer för.
Alla är av helt annorlunda och varierande sort men med en gemensam nämnare:
Arbetsgivarnas och rättsstatens totala ovilja att medge fel och att – även efter offentlig exponering – rätta felet.
Att politiker – denna gång miljöpartiet – bara i nödfall riktar kritik mot rättsstaten, då helst med omskrivningar av typ ”guds nåd”, beror framför allt på den halvsekellånga och osunda relationen mellan den lagstiftande och den dömande makten i vårt land.
Typiska kännetecken är dessutom det åklagarväsende som i dessa fall aldrig väcker åtal mot dem som beordrat övergreppen: politikerna och tjänstemännen.
Läkare och andra legitimerade vårdarbetare utgör en betydande andel av brottsoffren.
Epoch Times har redovisat flera exempel:
Den äldsta för mig kända är Siv Westerberg som av Socialstyrelsen fråntogs sin läkarlegitimation därför att hon, på den tiden primärvårdsläkare i Majorna i Göteborg, hade försvarat sina patienters rättigheter gentemot myndigheter. Hon omskolade sig därefter till jurist och fortsatte samma arbete i 40 år till.
Exakt samma sak drabbade Ulrika Åberg, därför att hon försvarat tandvårdsskadade patienter gentemot myndigheterna. Åberg avsade sig själv sin legitimation på grund av myndigheternas trakasserier. Samma utväg har flera andra valt för att slippa undan repressalier.
Tidigare har Epoch Times berättat om kirurgen Thomas Zilling och hjärtkirurgen Sune Johansson. Båda utsattes för det jag kallar ”låtsasavsked” (metoderna är olagliga) sedan de uppmärksammat sina landstingsledningar på att patientsäkerheten (i Halland och Skåne) hotades. Mediernas uppmärksamhet gjorde på den tiden (2010-talet) ingen som helst skillnad.
Zilling, som när det begav sig var Sjukhusläkarföreningens ordförande och dessutom huvudskyddsombud i Varberg, hjälper i dag andra läkare i samma predikament.
Två som förra året ännu tydligare förebådade vad som komma måste är Beata Oscarsson och Karin Pettersson. Båda gavs större medial uppmärksamhet än några andra före dem.
Oscarsson, tidigare iva-chef, polisanmäldes i början av förra året av Region Västra Götaland, kanske i hopp om att skingra uppmärksamheten kring de dödsfall som inträffade i ambulansen på väg mot Skövde strax efter stängningen av akuten och intensivvårdsavdelningen i Lidköping. Den utlösande orsaken nådde aldrig ut frånsett i sociala medier. Oscarsson sade upp sig själv för att slippa kalabaliken.
Karin Petterssons ”låtsasavsked” har, efter protester i hela landet, tvingat Sveriges läkarförbund att – försiktigt och fortfarande ouppmärksammat – byta fot. Aldrig tidigare har förbundets jurister makat sig längre än till uppgörelser kring kronor och ören.
Denna gång har man släpat Region Stockholm ända till Arbetsdomstolen. Inblandade hoppas säkert att inget sipprar ut i medier och att någon slags ”ex gratia” får oron att lägga sig.
Särskilt som historien kring chefen för operation, anestesi och intensivvården i Falun, Torbjörn Roos, samtidigt poppade fram, fast bara i lokal- och facktidningar.
Vilket räckte för att Region Dalarna skulle stoppa attacken. Förbundet har oväntat tufft brassat på med skadeståndskrav.
Roos tycks, som de flesta före honom, ha flytt kalabaliken.
Att systemet är i gungning är uppenbart. Ännu ouppmärksammat är i vilken grad det tidiga 2020-talets pandemi har bidragit. Spelet har sedan dess urartat till den grad att systemen som i alla år tvättat bort alla spår krackelerar allt mer.
Mats Grape uttryckte rakt och enkelt folkets mening i Dagens Nyheter strax före jul:
”Är vi den rättsstat vi så gärna ser oss som att vara? Tveksamt. Något skaver här.”
Läkarförbundets ordförande, Sofia Rydgren Stale, äntrade debatten i Aftonbladet den 25 januari. Pressad av sina medlemmar kräver även hon en ”oberoende utredning”.
Om uppmärksamheten kring ”det som skaver i rättsstaten” räcker för att Teet Härm och Thomas Allgén ska lyckas tvinga den på knä är högst osäkert.
Om och när något politiskt parti reser krav på en större sanningskommission, med uppdrag att reda ut hur och varför så många fler läkare och andra legitimerade vårdarbetare har farit illa och i decennier tagits av banan, är än mer svårtippat.
Vem vill såga av grenen man sitter på?
Anders Mansten
Överläkare
Detta är en opinionstext. Åsikterna är skribentens egna.
Kontakta skribenten: anders.mansten@epochtimes.se
Inlägg
