Samtidigt som slagorden ”Free Palestine” fortsätter att eka på gator och torg runt om i världen finns behovet av en verklig befrielse på ett annat håll, nämligen i Libanon.
Libanon uppfattades länge som någonting av en Mellanösterns pärla, en arabisk oas av frihet och demokrati. Mandatet för Libanon hade vid fredskonferensen i Sanremo 1920 tilldelats Frankrike, som bland annat ville skapa en fristad för Mellanösterns kristna. Landet utvecklade sålunda en unik multikulturell mosaik, där kristna och muslimer levde sida vid sida samt delade på den politiska makten.
Uppgörelsen, som består ännu i dag, går ut på att den kristna minoriteten har rätt att utse landets president medan sunnimuslimerna utnämner statsministern, och riksdagens talman är shiamuslim.
Men utvecklingen har inte varit gynnsam. I dag kan landet närmast betecknas som en lydstat. Länge kontrollerades Libanon av Syrien – i dag finns kontrollen hos mullorna i Teheran, med terrororganisationen Hizbollah som lokal representant.
Det internationella samfundet har i praktiken stått handfallna inför denna förödande utveckling, som hotar att förstöra Libanon inifrån och nu även hotar att dra in landet i ett storkrig med Israel.
När den israeliska försvarsmakten ingrep i södra Libanon i början av 80-talet för att förhindra bombangrepp från palestinska terrorister, tvingades de stationera egna trupper i landet för att förhindra nya anfall. När man sedan drog ut trupperna ur Libanon var det mot löftet om fred och säkerhet.
Men attackerna från norr har inte upphört. Snarare ökat, i takt med att terrororganisationen Hizbollah vuxit sig allt starkare. FN:s generalsekreterare António Guterres har varnat för katastrofala konsekvenser av ett nytt krig med Israel, vilket på sikt riskerar att markera slutet på Libanon.
Detta kunde dock Guterres själv ha förhindrat. Den bindande FN-resolutionen 1701 kräver en fullständig avväpning och demilitarisering av Hizbollah, samt att organisationen drar sig tillbaka från den israeliska gränsen till Litanifloden för att skapa en säkerhetszon. Men resolutionen har inte respekterats.
Länge kontrollerades Libanon av Syrien
– i dag finns kontrollen hos mullorna i Teheran, med terrororganisationen Hizbollah som lokal representant.
Hizbollah har aldrig varit tyngre beväpnat än i dag, samtidigt som man tycks kunna agera fritt i den säkerhetszon som i praktiken borde bevakas av FN:s egna fredsstyrkor.
Sedan Hamas terrorattack den 7 oktober har attackerna från Hizbollah ökat i både styrka och frekvens. Detta är ett flagrant brott mot FN:s grundstadga, som klart förbjuder väpnade attacker mot annat medlemsland. Attackerna har tvingat den israeliska regeringen att evakuera runt 70 000 civila från gränsområdet, och dessa måste nu inkvarteras i landets södra delar, dit även tusentals civila från gränsen mot Gaza har tvingats fly.
Lidandet hos dessa hemlösa civila vars liv har slagits i spillror efter oktoberattacken är någonting som varken FN eller internationell massmedia tycks ägna någon större uppmärksammat.
Samtidigt som världen nu håller andan inför vad som kan bli en omfattande ”hämndattack” från Hizbollah och andra Iranstödda terroristorganisationer är det värt att komma ihåg att Israels eliminering av den efterlysta terroristledaren Fuad Shukr inte berättigar till någon hämndattack. Shukr, som hållit sig gömd i Libanon i åratal, är personligt ansvarig för flertalet terrorattacker, bland dem bombexplosionen i Beirut 1983, där 241 amerikaner och 58 fransmän omkom.
Det internationella samfundet har en skyldighet att upprätthålla efterlevnaden av sina egna resolutioner. Om FN-organisationen hade använt samma energi till att bevaka utvecklingen i Libanon de senaste decennierna som man gjort för att kritisera Israel, hade situationen i dag kunna vara en annan.
Tomas Sandellrådgivare i EU-frågor, grundare av European Coalition for Israel
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar