Från Världen idag!

 

Unni Drougge får ordet ! / Epoch Times.

 

Unni Drougge: Rädslan för att kallas rasist gav brittiska groomingligor fritt fram.

När sexligor i Storbritannien nästan uteslutande bestod av muslimska män, då tystnade polis, medier och myndigheter och nonchalerade de skrämmande uppgifterna om att mängder av tonårsflickor såldes till pedofiler. Rädslan för att underblåsa rasistiska strömningar blev större än den skräck som de unga brottsoffren levt under, och som gett dem men för livet, skriver Unni Drougge.

 – Det finns bara en sak jag kan säga, och det är förlåt. Förlåt alla kloka väljare för att partiet inte lyssnade på er. För att vi svek er. Ni röstade på oss i 14 år, och vi höll inte vad vi lovade. Vårt land förtjänar bättre och nu är det vi som måste skärpa oss och börja lyssna på vad ni säger.

Så talade Suella Braverman, före detta inrikesminister och parlamentsledamot för Tories, så fort det stod klart att Tories förlorade regeringsmakten i det brittiska valet den 5 juli. Säga vad man vill om Tories, men Suella Braverman är en rakryggad politiker som gjort sig känd för att tala klartext när andra rabblar floskler. 

Tjejer, de yngsta var elva år, blev ett lätt byte för ligornas sexhandel och de såldes som boskap till pedofiler.

I samma anda stack hon förra året hål på en varböld som gång på gång begravts i tystnad av myndigheter, rättsvårdande instanser, politiker- och medieetablissemanget. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Ledarskribenter på de största tidningarna anklagade henne för att sprida vilseledande uppgifter, flera stora intresseorganisationer rasade och varningar utfärdades. 

Hennes uttalanden gällde de så kallade groomingligorna som ända sen 2000-talets början opererat i flera mindre städer där de styrde nattlivet med taxifirmor och take away-barer och på så sätt kom i kontakt med mycket unga och ofta socialt utsatta tjejer som var ute om kvällarna. Dessa tjejer, varav de yngsta bara var elva år, blev ett lätt byte för ligornas organiserade sexhandel och såldes som boskap på köttmarknader för pedofiler. De kriminella männen var betydligt äldre, ofta familjefäder, som lockade in småtjejerna i sina bilar och bjöd på sprit och droger. Vittnesmålen från de unga brottsoffren beskriver hur de halvt medvetslösa föstes in i sjaskiga rum där flera män turades om att våldta dem. Försökte de dra sig ur blev de misshandlade och dödshotade med knivar och skjutvapen. Blev de gravida fick de genomgå riskfyllda aborter i de kriminella gängens egen regi, utan kontakt med sjukvården. Men när polisen fick kännedom om de groteska övergreppen rann det mesta ut i sanden.

Socialarbetaren Sara Rowbotham, vars uppdrag var att ingripa bums vid varje tecken på övergrepp och sexuell exploatering av unga, slog tidigt larm om den systematiserade sexhandeln i staden Rochdale. Hon rapporterade om 181 fall. Trots det slog alla berörda myndigheter dövörat till.

En annan visselblåsare som förde en kamp inom polisen för att ge rättvisa åt de utnyttjade flickorna i Rochdale var Maggie Oliver, polisinspektören som 2010 kallades in för att utreda pedofilhärvan. Hon lyckades övertala de utsatta flickorna att anmäla brotten och när de fått in tillräckliga bevis trodde hon att kollegorna skulle känna sig lättade och glada, men i stället blev det rena begravningsstämningen, har Maggie Oliver uppgett. Hon hoppade av 2013 i protest mot att slappheten hos poliskollegorna ledde till att de flesta förövarna fick gå fria.

Vad var det då som fick polis, medier och myndigheter att nonchalera de skrämmande uppgifterna om att mängder av tonårsflickor såldes till pedofiler? Jo, det råkade vara så att sexhandelsligorna nästan uteslutande bestod av muslimska män med pakistansk bakgrund. Därför smällde rädslan att underblåsa rasistiska strömningar högre än den skräck som de unga brottsoffren levt under och som gett dem men för livet. Den hotande islamofobistämpeln sänkte sig som en våt filt över sanningen och togs tacksamt emot av högerextremister som då fick ytterligare bränsle till att piska upp hat mot muslimer. 

Förövarna själva var dock inte heller sena att dra rasistkortet. Ringledaren ”Daddy” Shabir Ahmed, som dömdes för bland annat 30 våldtäkter på en 14-åring, skyllde exempelvis de fällande domarna på en konspiration mot muslimer. 

Ingen av dem som velat spegla brottsoffrens lidanden har undgått den hårda domen från vänsterns antirasistiska garde om att sprida islamofobi, allra minst om dessa röster kommit från de egna leden. 

Inte ens de utsattas egna erfarenheter har tillåtits passera antirasismens smala nålsöga. När en av överlevarna som numera är utbildad läkare gick ut under pseudonymen Ella Hill och berättade om mardrömmen hon genomlidit som tonåring i klorna på en sexhandelsliga i Rotherham fick hon en störtsjö av hat från vänsteraktiva antirasister, som sade att hela hon var en bluff, iscensatt av högerfascister. Hon hade nämligen återgett vad förövarna brukade kalla henne – ”vit slampa” och ”billigt vitt kött” – och att de brukade tvinga henne gå ner på knä och slicka deras fotsulor. Eftersom våldet var så kopplat till att hon var en ung vit tjej betraktade hon övergreppen som hatbrott. Därför blev hon hatad av antirasisterna som bara godkänner rasism från vita.

I antirasismens namn är det helt okej att hata även brottsoffer som berättar om grova sexualbrott de utsattes för som barn, om gärningsmannen tillhör en grupp som kan utsättas för rasistiskt hat. I antirasismens heliga namn är det fullt godtagbart att också stämpla själva sanningen som rasistisk.

Resultatet av denna antirasistiska draksådd blev att de traumatiserade brottsoffren berättat hur de kissat på sig av skräck när de sett sina förövare röra sig fritt på stadens torg och köpcenter. Redan när BBC 2017 släppte ”Three Girls”, en dramadokumentär i tre delar som helt baserar sig på Rochdaleskandalen, var det bara två av de nio dömda förövarna som satt kvar i fängelse. De gärningsmän som till sist fick avslag på åratals överklaganden av besluten om utvisning hittade för övrigt alldeles nyss ett nytt kryphål i lagen så att de kan stanna kvar i landet medan de fortsätter utnyttja allmänna medel för att processa vidare. Och sexhandeln pågår än.

Längs hela den här mörka historien har oräkneliga unga och sårbara flickor offrats på den politiska korrekthetens altare. Sveket mot alla dessa tusentals tjejer som fallit offer för sexhandelsligornas råa exploatering har legat och bultat som en svidande skam i nationens hjärta. Därför blossar skandalen ständigt upp på nytt. I fjol kom den unge journalisten Charlie Peters ut med sin mycket uppmärksammade dokumentär ”Grooming Gangs: Britain’s shame”. Och historien kommer att rulla vidare tills alla sår är luftade och får läka. Det gäller också såren hos det stora antal som drabbats av hedersrelaterat våld. Det gäller varenda en av de unga kvinnor som även här i det svenska jämställdhetsparadiset kastats åt vargarna när övergreppen de råkat ut för har begåtts av fel sorts förövare. Förövare som skyddas i skenet av den förment ädla kampen mot rasism och främlingshat.

Frågan är när tiden är mogen för alla dem som deltagit i detta fatala svek att öppet erkänna sin skuld. Att göra som Suella Braverman när Tories förbrukat sitt förtroende. Bara säga: ”Förlåt. Förlåt för att vi svek er. Ni förtjänar bättre och vi måste börja lyssna på vad ni säger.”

Unni Drougge 
Författare och Journalist

Detta är en opinionstext. Åsikterna är skribentens egna.
Kontakta journalisten: unni.drougge@epochtimes.se

Kravaller i Leeds!

https://www.expressen.se/tv/nyheter/varlden/se-bilderna-valdsamma-upplopp-och-brinnande-bilar/  

På X finns idag massor med videos från det kravalldrabbade Leeds i England. Följer samma mönster  i stort sätt som korankravallerna i Sverige. Invandrare går till attack mot polis och deras fordon. Man ser vuxna män sätta eld på fordon.

Är England det land i Europa där ett begynnande inbördeskrig är på gång?

Frågan måste också resas i detta sammanhang, vem och vilka har haft intresse av att importera män från islamistiska länder? Frågan gäller hela Europa och inte minst vårt eget land. Varje dag ser vi hur media och reklamen krattar manegen för islam. ATT antalet kvinnor som kommer att konvertera till islam är ju följden av politiken.

Många ensamma män vilka träffar kvinnor samt får dem till att övergå till islam. 

Senast har just Svt intervjuat konvertiter vilka jublar över sina dystra svarta kläder samt hucklet.

Åter till medeltiden samt kvinnorna tillbaka till köket med 7 barn !

 DET är Iran som ligger bakom mycket av dagens reaktionära strömningar  samt rika arabländer vilka investerar i stora moskeer.

Att Sv. kyrkan är så välkomnande är mer än dumt. Vet de inte vad koranen och dess folk står för?

Vad hände med kristendomen i Bosnien en gång i tiden? Det finns bara ett land i MÖ som inte förföljer kristna och det är Israel! Såg just i tidningen Dagen att Algeriet har stängt 47 av 48 kyrkor samt åtalat ledningen av den kristna rörelsen!

ATT bjuda in islam är att lägga sin hals frivilligt på huggkubben!

Minnesbilder lev. fr Microsoft!

 

Dan Korn får ordet, han uttrycker även mina åsikter !

 Många säger sig vara förvånade efter mordförsöket mot Donald Trump. Men finns det skäl för det? Är inte mordförsöket en fullständigt naturlig följd av demoniseringen och lögnerna? 

14 jul 2024 04:18

Dan Korn

Det verkar ha varit väldigt nära att USA:s tidigare president och nu presidentkandidat Donald Trump mördades i går. Kulan från en skytt träffade hans högra öra, enligt vad Trump själv bekräftat på sociala medier. Det var alltså en felmarginal på någon centimeter från att han hade träffats så pass allvarligt att han dödats.

I skrivande stund vet vi inget om vem skytten var. Han sköts omedelbart ihjäl av säkerhetspolisen. Ytterligare åtminstone en person är död och en allvarligt skadad.

Men en sak kan vi vara säkra på redan nu. Skytten kommer att framställas som en ensam galning, vilket mycket väl kan vara en bra beskrivning av verkligheten. Men verkligheten kan beskrivas på många sätt. Den som är ensam behöver inte känna sig ensam om det finns många människor som delar samma åsikt. Att många människor velat se Trump död är knappast någon hemlighet.

En man intervjuad av CNN som såg hur en åskådare sköts ihjäl framför honom och en kvinna skadades i handen säger att han givetvis är förvånad och chockerad över vad som hände alldeles bredvid honom, men att han inte är förvånad över att det kunde hända. Hatet mot Trump och mot hans supportrar är så våldsamt att det finns människor som är villiga att mörda. ”Det måste sluta” säger han.

Men det slutar inte. Det är inte mer än några dagar sedan som den amerikanska vänstertidskriften The New Republic publicerade en karikatyr av Trump som Hitler. Jämförelserna med Hitler har varit vanliga, också i Sverige.

Man behöver inte vara en trumpsupporter för att se hur osmakliga och överdrivna sådana jämförelser är. Hitler startade ett världskrig. Trump är en av de få amerikanska presidenterna som inte startade något krig alls. Alla andra jämförelser mellan Hitler och Trump är lika groteska.

Men det är den typen av överdrifter som kan få människor att ta till vapen och försöka mörda. En kritik av Trumps politik på sakliga grunder leder knappast till mord. För sådant krävs i stället demonisering. Överdrifter och direkta lögner har knappast saknats. Trump och Republikanerna har kallats Hitler, fascister, nazister och något som faktiskt kan vara värre, eftersom det inte verkar lika groteskt överdrivet: ett hot mot demokratin.

Men det är inte vare sig Trump eller Republikanerna som är ett hot mot demokratin. Hotet kommer givetvis från de som är villiga att sprida vilka lögner som helst och från dem som på grund av de lögnerna sedan är villiga att ta till vapen. De är hoten mot demokratin.

Gärningsmannen må ha varit ensam, men de som överdrivit och ljugit om Trump och Republikanerna är knappast ensamma. De är en stor skara. Och de skyr inga medel. Det har vi sett exempel på nu.

Försöket att mörda Trump var givetvis allvarligt menat och det var mycket nära att han träffades. Syftet var uppenbarligen att förhindra att han skulle bli USA:s nästa president. Hans sinnesnärvaro när han reste sig upp efter att ha legat på marken för att undgå flera skott, när han höjde näven och ropade ”fight, fight, fight” kan mycket väl bidra till att han i stället kan få en promenadseger i det kommande valet.

Dan Korn

Dan Korn är Bulletins chefredaktör, författare till tjugo böcker och har sysslat med kulturjournalistik under fem årtionden.

Dick Sundevall död i trafikolycka!

 

Vid ingången av 1972 var jag medlem i vpk men hade blivit allt mer skeptisk till detta parti vilket hade svikit i så många avseenden inte minst vad gäller invasionen i Tjeckoslovakien 1968. När det gällde stödet till Vietnam så stod de utanför FNL-rörelsen. Då fick vi kontakt med Dick vilken bodde i Åkers-Styckebruk.

Han kom över varje vecka och höll kursverksamhet med oss . Samtidigt planerade vi  årets 1 maj vilket skulle gå under namnet Enhet-Solidaritet och där temat skulle vara Vietnam.

Jag jobbade inifrån vpk (Eskilstuna) men de var inte intresserade eftersom de inte ville ha med andra vänsterrörelser att göra, särskilt kfml var en stötesten.

Dick hade kontakter in i vpk:s partiledning och försökte den vägen att få Vpk -Eskilstuna att ändra mening.

Ända fram till dagen före 1 maj så ville de ej ställa upp men då fick Dick partiledaren CH Hermansson att ringa Eskilstuna-avdelningen. De ändrade sig.

Denna 1 maj blev Eskilstunas största demonstration sedan 1917.

Ett mycket stort och mäktigt tåg gick genom Eskilstuna till stadsparken. SAP gick med sitt lilla tåg till Folkets Park.

Samtidigt i Stockholm samlades 50.000 människor på Norra Bantorget,ett möte där både kfml och Fnl-grupperna var inbjudna av SAP-LO!

Dick Sundevall var partisekreterare i Kfml-skp.

Hemskt trist att läsa i AB att Dick har omkommit i en trafikolycka.

Har du koll på din hjärna så att den inte lurar dig?

 

Lyssna på P3 Krim, där får du reda på tillståndet för Sverige och kriminaliteten!

 https://sverigesradio.se/p3krim 

Jag har lyssnat på ett flertal avsnitt av dessa poddar. Det är en värld vilken nog för de flesta liksom för mig är ganska okänd. Till och med frukthandel används av de kriminella för bluff och båg och att tjäna pengar till sina övriga verksamheter.

Fastigheter och krogar har man ju hört talas om i åratal liksom knarkhandel. Men avsnittet om jordgubbsförsäljningen får åtminstone mig att tänka lite längre.

Var och i vilka andra branscher finns de kriminella idag? Tandläkare, läkare, bilfirmor mm?

Det som framkommer i P3 Krim är också hur lätt det tydligen är att få en tonåringen till att bli "torped"!

Ofta är dessa människor inom den kriminella världen idag tillhörande klaner där de håller ihop. Oerhört många av de som dömts är unga män från MÖ eller norra Afrika.

OM detta har det varit tabu att ens viska om men numera publicerar många tidningar bilder på dessa så att var och en kan se vilka de är.

"Jordgubben" Ismail Abdo.

Lyssna på P3 Krim, fyllda av fakta!

Läs här på GP:https://www.gp.se/ledare/sa-ater-gangen-sig-in-i-den-svenska-rattsstaten.e3532e85-cc86-4743-b9bf-ca3a3412db26 

https://bulletin.nu/hjort-bidragsfusket-fran-utlandet-maste-stoppas

Svt och SR och deras mycket underliga nyheter fr Ukraina och Israel!

 https://www.smp.se/ledare/barnsjukhuset-satter-oss-pa-prov/ 

Vi kan inte ha public service där man ljuger och småljuger!  Förskönar !

Vad är det för yrkesmänniskor som sitter på deras  redaktioner ? Tappat all yrkesetik!

Hoppas att någon orkar att anmäla dem !

Journalist eller terrorist? Epoch Times krönika av Magnus Norell.

 

Magnus Norell

Publicerad 2024-07-03

Hamas har vunnit en propagandaseger genom att få västliga nyhetsförmedlare att okritiskt anta deras version av vad som händer i kriget. En av förklaringarna är att de enda journalister som fått verka i Gaza är där för att de inte kritiserar Hamas eller är kopplade till någon annan islamistisk rörelse, skriver Magnus Norell.

I krig är rapporteringen om vad som händer ofta osäker och problematisk. Inte så konstigt, med tanke på de faror som det innebär att närvara när strider pågår. Desto viktigare då att de som faktiskt rapporterar gör det utifrån de journalistiska kriterier vi förvän­tar oss i det demokratiska väst: oberoende, objektivt och att skilja på nyhetsförmedling och kommentarer. Detta låter sig ju lättare sägas än göras många gånger, och det pågående kriget mellan Israel och Hamas är ett bra exempel på hur svårt det kan vara att leva upp till dessa kriterier.

Det mest anmärkningsvärda är kanske det faktum att Hamas – en terrorrörelse som sedan länge både argumenterat och aktivt arbetat för att med terror och väpnat våld bekämpa Israel – i hög grad fått sin version av vad som händer i kriget okritiskt anammad av västlig nyhetsförmedling.

En del av de journalister eller reportrar som Al Jazeera har i Gaza är även aktiva hos Hamas.

Delvis beror detta på den sedan länge förmedlade bilden av Israel som ”den onde” och därmed den skyldige, även när det var Hamas som satte i gång det senaste kriget genom sin omfattande och brutala attack den 7 oktober 2023. De må­nader som gått sedan dess har med kraft visat att den enorma ökningen av antisemitiska utfall och fysiska attacker mot judar varit ett fenomen som endast legat och pyrt i väntan på en anledning att få blomma ut.

En annan förklaring till den snedvridna och okritiskt anammade rapporteringen är det faktum att de journalister som var och är aktiva på Gaza har kunnat vara det enbart på grund av att de inte kritiserar Hamas, eller redan är kopplade till antingen Hamas eller någon annan radikal islamistisk rörelse. Det gäller naturligtvis även andra än journalister, och den FN-organisation som stått för det mesta biståndsarbetet på Gaza – UNRWA – har som bekant beslagits med att ha haft åtskilliga anställda som är medlemmar i Hamas och som även deltog i övergreppen den 7 oktober förra året.

Inget av detta är någon överraskning för oss som forskat om Mellanösternregionen (inklusive de terrorrörelser som är aktiva där) sedan länge. Och att det är omöjligt att bedriva någon form av journalistisk verksamhet i Gaza som inte godkänts av Hamas är ingen nyhet. Det betyder inte att det inte funnits modiga individer som försökt. Men dels får dessa ingen uppmärksamhet eller stöd här, dels har de antingen tvingats fly, eller så har de dödats eller fängslats.

När det gäller rapporteringen från Gaza var det främst det Qatarbaserade Al Jazeera som syntes och hördes. Al Jazeera bildades och finansieras av den styrande familjen i Qatar, al Thani. Det är också i Qatar som Hamas så ka­llade externa ledarskap lever i lyx och överflöd.

Al Jazeera är, föga överraskande, enormt kritiska till Israel. Men vad som är mera intressant är nog det faktum att en del av de journalister eller reportrar som Al Jazeera har i Gaza även är aktiva hos Hamas, vilket kan förklara det israeliska beslutet att sparka ut dem från Israel. Ett pinsamt exempel är Muhammad Washah. Al Jazeera presenterade honom som en orädd reporter i krigets Gaza. Men Washah är samtidigt en nyckelfigur i Hamas raket- och missilprogram, där han sedan 2022 varit med och utvecklat de raketer och missiler som regnat över Israel sedan Hamas tog över i Gaza.

En annan Al Jazeerajournalist – Wael al-Dahdouh – dödades tillsammans med sin son Hamza i januari när bilen de färdades i besköts. Al Jazeera – och en del andra nyhetsbyråer – rapporterade om händelsen som ett övergrepp mot media, men vad de inte sade var att bilen som besköts var lastad med missiler och eskorterad av Hamasmilis. Inte heller nämndes att Wael var medlem i Palestinska Islamiska Jihad där han var aktiv i attacker mot israeliska mål.

Ett annat exempel är Ismail Abu Omar, som skadades svårt vid en attack i Khan Yunis i februari. Al Jazeera anklagade Israel för att medvetet ha riktat in sig på Omar för att ”skrämma journalister från att rapportera om Israels fruktansvärda brott”. Nyhetsbyrån presenterade Omar som en korrespondent, men undvek nämna att han också är ställföreträdande chef för Hamas östra bataljon i Khan Yunis. Den 7 oktober i fjol följde Omar med Hamas in i Israel och filmade sig själv prisande övergreppen som skedde.

Ett sista exempel är ytterligare en journalist som gjort jobb för Al Jazeera: Abdallah Aljamal. Han skrev en rad artiklar om den prekära humanitära situationen i Gaza. Inget konstigt med det. Men samtidigt höll Aljmal tre israeliska gisslan i sitt hem, där han även utsatte dem för tortyr. Dessa tre hörde till den grupp som israelisk militär befriade i en operation tidigare i juni.

De här exemplen är viktiga, dels för att de visar hur destruktiv och snedvriden rapportering kan bli när gränsen mellan journalist och aktivist (och till och med terrorist) suddas ut. Dels också för att det ger – eller borde ge – en påminnelse om att vi som läsare ständigt bör vara uppmärksamma på vem som rapporterar, hur det rapporteras och vad som rapporteras. Al Jazeera är, som sagt, en stor aktör med stort inflytande, inte minst hos större västliga mediahus, som förlitar sig på deras rapportering från konflikthärdar i Mellanöstern. Det är då synnerligen relevant att komma ihåg att det i slutändan är regimen i Qatar som styr både innehåll och inriktning på det som sänds ut.

Magnus Norell
Forskare med fokus på internationell terrorism

Detta är en opinionstext. Åsikterna är skribentens egna.   

Inger Enqvist Epoch Times! Hederskultur i förskolan!

 

Inger Enkvist: Hederskulturen är levande i svensk förskola.

Hederskulturen frodas på många förskolor. Ett flertal larmrapporter har publicerats om flickor som inte får springa eller leka med pojkar och föräldrar som kräver könssegregation. Det finns lärare som inte talar svenska och inte är införstådda med förskolans samhällsuppdrag. Problematiken är alarmerande, skriver Inger Enkvist.

Det är inte lätt för Liberalerna. Många har säkert observerat att de gått ut med förslag om obligatorisk tidig förskola. Alla barn i förskole­ålder i Sverige ska lära sig svenska för att kunna integreras och klara skolan. Liberalerna vill också stävja hedersförtryck. Det är bara det att svenska förskolor inte sällan sprider just det som liberalerna vill bekämpa. Också Socialdemokraterna har nyligen lagt fram förslag om obligatorisk förskola. I sin iver att verka handlingskraftiga glider båda partierna förbi de problem vi har i förskolorna.

Det har i flera år kommit larmrapporter om förskolor exempelvis i Malmö, där inte någon i personalen har svenska som modersmål. Andra rapporter har påpekat att förskollärarutbildningen har svårt att få tillräckligt många lämpliga sökande. Ännu större problem har de gymnasieprogram som ger snabbutbildning till barnskötare och antar elever som talar mycket rudimentär svenska och är ovana vid studier.

Föräldrar från hederskulturer vill inte ha mindre segregation utan mer.

Det har nu kommit ännu en rapport om problemet. I mars publicerades ”Förskolans möte med hederskulturen” (134 s), en rapport av Devin Rexvid, universitetslektor i socialt arbete vid Stockholms universitet och författare till en rad arbeten om hederskultur. Den nu aktuella rapporten är baserad på kvalitativa vinjettbaserade fokusgruppsintervjuer med förskolepersonal bestående av pedagoger, barnskötare och biträdande förskolerektorer i tre olika städer i Sverige. Deltagarna var verksamma vid sex olika kommunala förskolor respektive en öppen förskola. Syftet var att få en djup förståelse för vilka konflikter som uppkommer med föräldrar från hederskulturer och hur problemen hanteras av personalen.

Rexvid påpekar först att förskolans samhällsuppdrag enligt skollagen och läroplanen är att stödja demokrati, jämställdhet och icke-diskriminering på grund av kön, etnicitet, religion och sexu­ell läggning. Det som skildras i rapporten är dock att förskolan tenderar att ge efter för föräldrar från hederskulturer som vill att pojkar och flickor inte ska leka tillsammans eller sova bredvid varandra på småbarnsavdelningen. Pojkar ska inte delta i lekar som anses kvinnliga. Ingen manlig personal får finnas. De här föräldrarna kräver alltså könssegregation, något som går helt emot läroplanen. När förskolan försöker hålla emot, är det inte ovanligt att föräldrarna hotar med att flytta barnen till en förskola med etnisk och religiös profil.

Rexvid understryker att den hederskultur som föräldrarna står för krockar med allt som förskolan vill främja. Förskollärarna har problem med pojkar som beter sig som om de hade högre status än sina mödrar och systrar, men också högre än kvinnliga medarbetare i förskolan. Flickor har däremot fått höra att de ständigt ska tänka på hur de är klädda, att det är förbjudet att leka med pojkar och att det inte passar sig att klättra och springa. De förväntas inte utveckla några intressen utan lära sig lydnad och underkastelse.

Ett problem som dras fram i undersökningen är att det anställs barnskötare som trots att de gått utbildning inte har förstått vilket förskolans uppdrag är. När föräldrar från deras egen etniska eller religiösa grupp trycker på, reagerar de utifrån den hederskultur de kommer ifrån. Intervjuade förskollärare menar att det är värre att medarbetarna inte försvarar värdegrunden än att de har dålig svenska. De menar också att personal med slöja påverkar barnen även om de gör det med gester mer än med ord.

Innehållet i den här rapporten förvånar inte personer som har följt vad som händer i förskolan. Rapporten bekräftar att föräldrar från hederskulturer försöker införa sina egna regler i förskolan. De vill inte ha mindre segregation utan mer. Den intervjuade personalen efterfrågar tydligare bestämmelser för att kunna försvara sig mot de här kraven. De påpekar att föräld­rarnas ”vapen” är att det finns andra förskolor där deras krav tillgodoses.

En kommentar till rapporten är att två saker behöver göras omgående: Det måste finnas solklara regler samt påföljd för förskolor och personal som inte upprätthåller normerna för svensk förskola. Dessutom måste förskollärar- och barnskötarutbildningarna stöpas om, och vi måste omedelbart sluta att anta personer till barnskötar- och förskollärarutbildning som har otillräckliga språkkunskaper eller företräder hederskultur. Det är de reformerna som Liberalerna och Socialdemokraterna borde ta itu med innan de kommer med förslag om obligatorisk förskola.

En ytterligare påminnelse om att något är fel i svensk förskola kommer från artikeln ”Ska förskolelärare påtvinga barnen sin politiska aktivism?” (SvD den 15 juni). Den israeliske journalisten David Stavrou berättar om nätverk av aktivister över hela landet som har organiserat Palestinadagar i förskolan. Barnen har fått göra armband med palestinska flaggan och handavtryck med rubriken ”Stötta Palestina”. De här lärarna har missförstått sin uppgift som offentliganställda.

Inger Enkvist
Professor emerita vid Lunds universitet

Detta är en opinionstext. Åsikterna är skribentens egna
Kontakta skribenten: inger.enkvist@epochtimes.se