Då och nu!

Jag hade ett långt samtal med en ung journalist idag. Han ville veta hur jag såg på 68-generationen och de händelser som utspelades detta år.
Vi kom också in på nutid och de unga. Han ville veta hur jag såg på skillnaden mellan då och nu.
Naturligtvis kom jag då in på hur FNL-grupperna på den tiden fick hjälp av allt från Kyrkans Ungdom till Folkpartiets Ungdomsförbund med att dela ut flygblad.
Aldrig ett hårt ord varken från dem eller oss.
Idag så mobbas folk av den vänster som existerar idag. När tex Medborgerlig samling försöker bygga upp ett nytt politiskt parti på  liberalkonservativ  grund så blir det oväsen och hot på vänstern.
Möten ska störas osv i gammal god ordning såsom vänstern har hållit på i åratal nu.
Där ligger den stora skillnaden mot 1968.
Tänkandet var annorlunda och handlingarna också.
Att ta en diskussion med sakargument verkar idag att inte finnas. Varför har det blivit så här frågade journalisten.  Jag har inget klokt svar om detta men delvis kanske det är skolans fel och en slapp föräldrageneration?
Man studerar sin navel på ett sätt som nog var fjärran år -68!
Jag tänker också på skillnaden på de unga flickor som deltog i politiken på den tiden och flickor idag.
När jag ser dagens unga tjejer med sina långa naglar och sitt mycket målade ansikte och sitt pladder i mobilen där man hör tomsnacket gå ,då inser jag att något hände på vägen fram till 2018.
Stackars flickor som idag hamnar på BUP med sina nervös besvär. De tycker inte att de duger i kampen om att vara snygg och intressant.
Invandrartjejer verkar också ha det svårt med sin roll i samhället.
Att unga 1968 och åren framöver ägnade sig åt politiskt arbete för andra länder verkar vara främmande idag. I de demonstrationer jag varit med i som riktat sig mot IS (Islamiska staten) så har nästan inga unga svenskar deltagit. 1968 deltog tusentals i demonstrationer mot USA:s krig i Indokina. Den 20 dec i den smällkalla vinter samlades 20.000 unga människor för att gå den långa vägen till USA:s ambassad!
Vetenskaplig forskning skulle behövas för att förstå när det gick fel och varför!
Idag sitter man i huvudsak bakom tangentbord och har lurar i sina öron med musik. Allt annat är jobbigt!
Jag är glad över att ha fått vara med om en tid där så mycket var annorlunda i Sverige.
Ett Sverige där VPK kunde förlora hela sitt ungdomsförbund genom sin egen ruttna politik.
Vi som var unga då kunde inte acceptera det stora sveket från VPK gentemot det tjeckiska folket.
VPK ställde sig på Qvislingarnas sida och därav även  Moskvas sida. Tjeckerna ville genomföra en socialism med mänskligt ansikte men då blev de kallade fascister.