En tur till andra sidan av Stockholm!

Jag menar också en så tydligt annorlunda del av denna stad. Folk är välklädda och ser välmående ut, såg inte någon med huckle på sig heller.
Inne i saluhallen var det fullt av människor som åt och drack. Till och med varorna i diskarna håller en tydligt bättre kvalité mot det vi ser i våra förorter.Men också dyrare priser på det mesta.
Mina ögon kan ej heller ljuga för mig men kvinnorna ute i vimlet ser mycket bra ut på alla sätt. Allt från de unga till de äldre. Stil och finess sitter inte illa alls i mina ögon. När det gäller männen så är fortfarande kostym med slips vanligt här även om en o annan avviker. De allra rikaste brukar ju kunna se lite lufsiga ut!
När jag så beger mig till tunnelbanan och hoppar på tåget till Skarpnäck (höll på att skriva Kroksbäck av bara farten, Malmö)
så blir övergången till andra typer av människor så tydlig. Här snackas det högt i mobilen på annat språk och kläderna är sämre. De flesta kommer från något annat land. Byter tåg vid Skärmarbrink och tåget går till Farsta strand. Här är det också samma typ av passagerare . Som svensk känner man sig utanför på något sätt.
I Hökarängen känns det skönt att få kliva av och gå hem genom skogen. Skogen där mordet på 16-års flickan ej är uppklarat än.
Träffar en kvinna med två roliga hundar och vi börjar samtala. Hon har bott på Russinvägen i två år men trivs inte så bra. Det är alldeles för många "konstiga" människor (män) säger hon. Hon har ju två hundar och kanske inte vet att tex muslimer ogillar hundar.
Det ena ger det andra och hon delger mig att hon inte vågar gå ut på kvällarna längre. Varför då, undrar jag?
Jo, säger hon, min väninna som är i samma ålder som mig (ca 60) gick ut en kväll för att få lite luft. Såg ett gäng killar i slutet av en gångtunnel men blev då rädd och vände och gick tillbaka.Men dessa killar sprang efter henne och sparkade ner henne. Skar henne med en kniv i halsen osv.
Polisen har inte kunnat binda någon till det hela och så blev det nerlagt.
Väninnan går ej heller mer ut på kvällarna.
När polisen hade frågat henne om hur de såg ut så kunde hon bara säga att de var mörkhåriga.

Kvinnan med hundarna hade tappat allt förtroende för hur Sverige utvecklas. När jag försökte föra in politiken i vårt samtal så värjde hon sig och bara fnyste åt dem som styr och ställer.
Hon upprepar nästan exakt det jag alltid får höra från dagens arbetarklass , vi tycks ha samma referensramar och uppfattar så tydligt allesammans att Sverige har gått fel väg och att ingen lyssnar på "det vanliga folket"!

Det här känns ju igen från tex USA, Frankrike, Nederländerna osv och ur detta kan det tyvärr växa fram rätt så olustiga rörelser om inte de vanliga partierna ens försöker att lyssna och tala MED sitt folk!