Jag ger ordet idag till Nalin Pekul (från DN idag)

I efterdyningarna av den debatt som har satts i gång med anledning av S-kongressens val av Omar Mustafa till partistyrelsen får man intryck av att man inte kan vara troende muslim och samtidigt socialdemokrat.

Jag är själv troende muslim och under mina 31 år som medlem i SAP har jag aldrig upplevt att jag måste välja. Jag var den första muslimen som kom in i Sveriges riksdag. Det är absurt att hävda att det socialdemokratiska partiet inte skulle tillåta troende muslimer att ha förtroendeuppdrag.

Däremot har Stefan Löfven rätt när han säger att det är oförenligt att företräda Islamiska förbundet och samtidigt ha en ledande position för Socialdemokraterna.
Anledningen är att Islamiska förbundet är en islamistisk organisation med starka kopplingar till Muslimska brödraskapet i Egypten. De strävar efter att införa sharialagar från 600-talet i muslimska länder och att den ska tillämpas på europeiska muslimer. Det skulle innebära att den kvinna i Sverige som vill kalla sig muslim samtidigt avsäger sig rätten att bestämma vem hon ska gifta sig med eller att kunna få vårdnaden om barnen efter en skilsmässa.

Islamiska förbundet är alltså snarare att betrakta som en politisk organisation än som ett trossamfund. Därför har ordföranden för Socialdemokrater för tro och solidaritet, Peter Weiderud, helt fel när han på DN Debatt den 16 april hävdar att ”islamism är en politisk rörelse som söker översätta religiösa erfarenheter i muslimska majoritetssamhällen i ett politiskt program, precis som kristdemokratin i Europa”.

Jag anser tvärt emot Peter Weiderud att alla demokrater bör ta avstånd från islamismen. Det är en totalitär politisk ideologi som vill utforma samhället efter månghundraåriga religiösa urkunder, begränsa kvinnors rättigheter och bestraffa homosexualitet med döden.
Islamiska förbundets förra ordförande Abdirizak Waberi, som numera är riksdagsledamot för Moderaterna, bekände ärligt i programmet ”Slaget om muslimerna” att hans dröm är att leva i ett land där sharia styr.
Omar Mustafa är mer diskret och uttrycker inte provocerande åsikter. Men den grundläggande frågan är inte vilka åsikter Omar Mustafa ger uttryck för. Det grundläggande är att det tvärtemot vad Peter Weiderud hävdade på DN Debatt den 16 april är oförenligt att samtidigt företräda två organisationer med så diametralt motsatta åsikter om hur samhället skall utformas.

Vidare skriver Peter Weiderud att det inte är ovanligt utan snarare ses som en styrka att partistyrelsemedlemmar också är ordförande för en annan organisation. Weiderud medger dock att det i vissa frågor finns stora skillnader mellan Socialdemokraterna och det Islamiska förbundet. Jag hävdar att skillnaderna är så stora att begreppet företräda mister sin betydelse om man försöker företräda dessa organisationer samtidigt.

De som nu försvarar Omar Mustafa hävdar att han är en progressiv kraft i en konservativ miljö och att vi som socialdemokrater borde vara tacksamma för det arbete han lägger ner för att ändra sina medlemmars värderingar. En del av Islamiska förbundets medlemmar bor i Tensta. Jag har ännu inte sett några påtagliga bevis på hans engagemang för jämställdhet. Tvärtom ser jag hur de konservativa krafterna får ett allt starkare grepp om samhället.
Det hade kunnat betyda en hel del om Omar Mustafa i sin kamp för jämställdhet tydligt hade tagit avstånd från hån och trakasserier som drabbar muslimska kvinnor i Tensta och Rinkeby som inte bär slöja eller som tar sig ton i det offentliga rummet. Men det har han hittills inte gjort.

Jag anser att man ska föra en dialog med dem vars åsikter man inte delar. Det var därför vi startade seminarierna Islam och Europa i föreningen Tensta Träffs regi. Tanken med dessa var att starta en inommuslimsk debatt så att unga muslimer kunde få se att det finns olika sätt att tolka islam.
Seminarierna var framgångsrika och alla sorters muslimer kom till en början dit och lyssnade på varandra med respekt, även om de hade olika åsikter. Debattklimatet ändrades dock radikalt när Sveriges Unga muslimer, där Omar Mustafa var generalsekreterare, började dyka upp på mötena. De störde talare, kallade en muslimsk kvinna för idiot när hon bad dem sluta och anklagade aggressivt sina meningsmotståndare för att vara islamofober.
De ordnade motmöten där kvinnor och män satt åtskilda och anklagade bland annat mig för att vara sverigedemokrat. Dessa möten har skildrats av bland andra Agneta Klingspor i Expressen.
Sveriges Unga muslimer är i likhet med Islamiska förbundet medlemmar i Sveriges muslimska råd.

I Sverige utgör de islamistiska muslimerna en minoritet. Men de är väldigt föreningsaktiva och kämpar målmedvetet för att deras organisationer ska uppfattas som breda muslimska rörelser. I själva verket uppfattas de av de flesta muslimer i Sverige som en liten och extrem religiös sekt.
För islamisterna måste det vara en stor seger när Peter Weiderud skriver på DN Debatt att Omar Mustafa företräder en stor väljargrupp och syftar på muslimerna. Vi andra muslimer känner oss omyndigförklarade när vi blir pådyvlade islamisten Mustafa som vår företrädare.

Nalin Pekgul, sjuksköterska och fd riksdagsledamot (S)

http://www.dn.se/debatt/mustafa-representerar-inte-sveriges-muslimer