Ju hårdare förtrycket har varit ju mer våld blir det. Den dag revolutionen segrar i Syrien så kommer det att krävas blod innan allt lägger sig. Presidenten har med sina tusentals beordrade mord på civila byggt upp hat utan dess like. Gadaffi byggde upp ett sådant hat under sina 40 år som enväldig diktator och vi har sett ett rasande folk gå till aktion. Män har krigat för landets frihet och hur många unga män har inte offrat livet för friheten?
Jag har svårt att förstå en del människor som nu kritiserar att man tog livet av Gadaffi. Visst är det väl alltid önskvärt att de ställs inför rätta men i ett visst läge så sker inte det. Eller så blir det som med massmördaren Saddam, han dömdes och hängdes.
Mussolini åkte upp i en lyktstolpe medan Hitler tog livet av sig.
De som nu kritiserar folket i Libyen ska nog inte försöka att mästra dem och deras handlingar.
Samma slag av kritik kom då USA tog livet av Bin Laden men sällan att man hör samma slag av kritik från dessa människor när Hamas eller PLFP skjuter raketer in i Israel och dödar folk. Vissa håller sig med olika måttstockar och detta väcker då ingen respekt.
Delar av vänstern världen över har ju hela tiden stått på despoternas sida och ett gäng Sydamerikanska kommunister var nyligen i Syrien och betygade chefsmördaren sin vördnad. Men så har ju även vänstern i Sverige långa traditioner med hyllningar till mördare. Vem minns inte alla kindpussar från Lars Werner och andra inom vpk när de umgicks med öststaternas ledare.
Dogmatismen har alltid varit en av människans största fiender. Det är bättre om man lär sig tänka själv!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar